Inte mina pensionspengar i fotboll !!

Den svenska fotbollen håller på att kommersialiseras mer än någonsin nu. ”Investerare” pumpar in pengar i arenor, spelare och annat. Det enda jag vet är att jag innerligt hoppas att mina fonderade pensionspengar inte investeras i fotbollsrelaterade verksamheter. De börsnoterade klubbar i Europa som går med en vinst motsvarande ett stabilt industriföretag kan räknas på ena handens fingrar (och titlar tar de sällan). Generellt sett så är det en usel ekonomisk affär att satsa pengar i fotboll och det har också mest gjorts av rika personer med ett starkt känslomässigt engagemang och utan samma krav på återbäring som för andra investeringar.

De klubbar som tagit hand om titlarna på senare år är i de flesta ligor klubbar med rika mecenater i bakgrunden. Välgörare som inte ser affärsmässigt på sina engagemang. Juventus har familjen Agnelli, Djurgården sina nolltaxerare, Chelsea sin oljemiljardär (FCK är ett ev undantagen men det fick en arena till skänks av skattebetalarna). Inga av ovanstående har ekonomiskt sett gjort en bra affär på sina ”investeringar” (men de har kanske fått en annan inre glädje med segrarna). I de fall investerarna kräver en marknadsmässig avkastning på sitt kapital så tvingas klubbarna se över kostnader och titta på intäktsströmmar (bl a spelarförsäljningar) vilket på sikt uppenbarligen ger sämre sportsliga framgångar när man tvingas tävla med klubbar som stöds av välgörare. En stopr risk är exempelvis att Chelsea kanske inte tar den sista förhandlingen för att krama ur de sista miljonerna av en tröjsponsor för då går Roman in och täcker upp, vilket sänker marknaden.

Idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet är inget som uthålligt kan bedrivas på affärsmässiga villkor eftersom konkurrentklubbar hittar folk som är beredda att satsa pengar utan krav på rimlig avkastning pga hjärtats engagemang. Det är för mycket hjärta i idrotten helt enkelt och det är ju ganska sött.