Rubriken är aldrig så populär som inom svensk fotboll. Det anses vara en fördel att kunna slå ur underläge, då man inte tyngs av några yttre förväntningar alls.
För mig har begreppet en annan innebörd också. Ljuva bakfylla. Är det någon dag man har så lite förväntningar på sig som när man är bakis en ledig lördag eller söndag. Man städar inte, man är inte vaken om man inte behöver, man diskar inte och äter man något, så är det pizza eller dylikt. Världen stannar när jag är bakfull. Det är en ledig fridag för var och en som vill satsa en dag i veckan på seriöst flum och självempati. Det kan alla behöva. En dag i veckan då världen stannar. Då alla problem som inte handlar om din huvudvärk eller illamående helt enkelt inte gills. Kan någon komma på ett sätt att nå upp till bakfyllans ljuvhet, utan att behöva supa dagen innan, skulle världen se mycket bättre ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Suveränt! Den där dosen bakishet som du beskriver är ljuvlig man bryr sig inte om ett skit. Den där bakfyllan jag hade efter kryssning måndag o tisdag kväll (inköp av 2 flak koff 7,5or), lundellkonsert på onsdagen, massa vin och dylikt, fyllebråk med en polare, försoning med nämnda polare som givetvis skulle firas med att man drack ovan nämnda 7.5or till 8 på morgonen önskar jag inte ens min värsta fiende. (som för övrigt är ett av de töntigaste uttrycken i världen, hur många har sådana fiender som man vill ska ha fysisk smärta. Inte jag i alla fall men å andra sidan är ju jag en konfliktforskningstönt.
Fördelen med den värsta typen av bakfylla är att när skiten går över så är det som att va återuppväckt från de döda.
Skicka en kommentar