Lov ske pris

Fördelen med en blogg är att man kan skriva om precis vad som än faller en in. Idag är jag skrivsugen och jag funderade på att skriva om julbordets do´s and don´ts. Prinskorvar är för salta, för feta och tar alldeles för stor plats i den mage som skulle kunna inrymma mer av det goda. Dadlar går fetbort. Vidrigare torkad frukt får man leta efter. Satsa hellre på aprikoser och några få pliktskyldiga fikon samt dom delikata lite större och ljusare lyxrussinen som brukar säljas kring juletiderna. Jag var länge en stor gravlaxälskare, men har förätit mig på denna delikatess och har därför satt mig själv på avhållsamhet på den punkten, tills jag börjar gilla det igen. Dopp i grytan går också bort. Det är en gammal tradition som startades för att brödet var torrt och mögligt och stått framme sedan augusti. Det känns inte så relevant längre.

Oj nu började jag svamla in på matämnet och då går fingrarna av sig självt. Nej dagen till ära, tänkte jag yppa mina kärleksförklaringar till några i dagarna utskällda företeelser.

Snus. Denna underbara produkt som nyligen återigen blev förklarad cancerogen. Jag rasar. Visst, det finns säkerligen en del cancerframkallande substanser i det, men det gör det i grillchips och pommes frites också. Och jag ser då ingen varningstext på dom produkterna. Sedan vill jag se statistik på att de sorters cancer som snusen sägs framkalla, är överrepresenterat bland snusare och att Sverige som helhet i större utsträckning jämfört med andra länder. Fanns den statistiken tillgänglig, hade den väl publicerats för länge sedan? Snus är gott, så håll käft. Och till alla nyblivna kvinnliga snusare. You go girls och grattis!
Genom åren, vet jag inte hur många seriösa samtal jag haft om snus, man kan hålla på i evigheter och med vem som helst. En gång stod jag på en tågperrong och snackade Göteborgs Rapé med en Stockholmare. Andra ämnen har handlat om kram vs pösesnus samt hur äckligt det är med röda lacket. En negativ sak om alla snusare dock så här mitt i kärleksförklaringen. Snusare har ingen som helst solidaritet. Bland rökande vänner gör man allt för att hjälpa den som försöker sluta. Snusare öppnar dosan och placerar den under näsan på den som försöker sluta, kramar till en onödigt stor pris och stönar högljutt när man väl lagt in den. Det kan tyckas elakt, men kanske vill vännerna till den som försöker snusa, bara hans/hennes bästa, att få in dom på rätt spår igen.

Mången vis, för en pris. Det muntrar sinnet, ökar minnet. Denna dova skatter hyser som din näsa skall. Tag din pris då näsan fryser. Snus är gott i många fall. (på locket på min mässingsdosa)

Andra kärleksförklaringen är till Patrik Sjöberg. Han var inte sin tids Zlatan, han uppfann Zlatan. Sällan har väl en idrottare så väl lyckats, så länge vara en finne i röven på etablissemanget. ”Jåg é fråån Frôlunda va´. Der é de ingett påssetivt mé att gå hem i stuugorna”. Så har han själv förklarat varför han alltid sagt vad han tyckt och gjort som han velat i stället för att bete sig som allmänheten förväntade sig av honom. Nyss var han uppe på tapeten, när han uttryckte en önskan om att friidrotten skulle få vara kvar på Stockholms stadion. Jag är med dig till 100 % Patrik. Stadion bara måste bevaras. Det är en riksangelägenhet och en stor del av vårt svenska kulturarv. Av någon anledning fick detta den utmärkta bajenbloggen grönavita sidan upp att sparka bakut. Varför kan man fråga sig. Stadions innandöme är väl knappast en bajenangelägenhet. Hammarbyiterna som snart verkar få sin segdragna arenafråga att vända åt deras håll. Betänk att Stockholm fått OS 2004. Då hade dom stått där idag med en svulstig Victoria Arena med 60 000 sittplatser bakom löparbanor och helt utan möjlighet till en ny arena inom dom kommande 50 åren. Patrik Sjöberg hade åsikter om Stockholms OS-ansökan också. Han stöttade Monacos i stället. Bilden i GT med honom och Prins Albert satt uppe på dörren till mitt pojkrum i fler år. Det retade farsan extremt. Vilket jag hade grymt roligt åt. Att ge Patrik all cred för att Stockholm missade OS, är väl att ta i. Men deras chanser borde ju ha ökat en hel del om deras störste friidrottsstjärna någonsin åtminstone kunnat låta bli att stötta deras konkurrenter. Hoppas att allt är bra med dig Patrik och att det är varmt på Brasiliens sandstränder. Det är du värd.

Till gårdagens match hade jag lyckats mygla mig till biljetter till pressläktaren (tänk att Grogg blivit så stort). Det får mig att osökt komma till dagens julklappstips. En pressläktare med journalister som åtminstone låtsas som att de bryr sig. Dystrare sällskap får man leta länge efter. Jag har varit på begravningar med fler muntra miner än igår.