Är uteblivna inkomster så mycket värre än slösaktiga utgifter?

Varför anses det som så otroligt mycket värre att undanhålla pengar från staten än att ha slösat bort pengar från staten? I en skattediskussion nära vårt hjärta handlar det om någora miljoner (på sin höjd) om åklagaren får alla fällningar i domstol som han drömmer om. Åt detta har givits mediautrymme i klass med Malexander-morden på sin tid. Samtidigt så läser man i notisform att statsrådens och kommunalrådens pensioner lätt uppgår till dubbla summorna för en enskild tjänsteman. Där jag arbetar (jag arbetar skattefinansierat) gjorde ett utvecklingsprojekt av med 25 miljoner istället för 12 utan någon bättre förklaring än "dålig planering". Det blev inte en notis om det pga att det är något som händer varje dag med våra skattepengar. Slarv på utgiftssidan är kutym och gör absolut ingenting men en saknad tusenlapp på intäktssidan är kriminellt.

Jag tycker det borde vara kriminellt att slösa bort skattemedel utan godtagbar förklaring likaväl som det är att inte betala in dem från början.

För övrigt kan väl MP följa våra politikers exempel och sitta kvar, "Han ska inte göras till SYNDABOCK av något DREV, utan måste få ta ANSVAR genom att SITTA KVAR, som EN ANDRA CHANS att LÄRA AV SINA MISSTAG." För att citera en krönikör i en kvällstidning med anledning av tsunamikommissionen.