Anslagstavlan

Robert Wells är inte göteborgare. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta. Men det känns på något sätt viktigt.

1600 pers på ett stelfruset Nya. 90 minuters kontrollfotboll mot guldfavoriten. Ingen oro, ingen nervositet. Stabil seger medelst en kontring och två fasta situationer. Gårdagens supercup var i sanning som bommull för själen för oss 90-talspuritaner. Milan, Barca och Veberöd here we come!

Var är alla Interhatare som tjötat om deras domarfavörer nu? Cambiassos 1-0 som avgjorde var väl mellan två och tre meter offside. Och i båda matcherna mot Pool åkte dom på extremt billiga utvisningar vilket i slutändan renderade i utslagning. Att jag förlorade 800 spänn på eländet har naturligtvis inget med saken att göra...

Rydström surar på Wernblooms filmningar. Jag tycker han förtjänar dom där frisparkarna. Med den förmågan att göra sig spelbar och med 187cm/87 kg i strumplästen, så går det inte att stoppa honom med schyssta medel. Men man måste ramla för att få frispark och vill inte se en allsvenska där en armbåge i nacken eller ett knä i röven är mer tillåtet på Wernbloom än på en Karisik. Fotboll har en viktklass allena. Vi hade en targetplayer som inte föll enkelt, som istället tog emot och tappade bollen alternativt gav igen med exakt samma medicin som han fick. Han hette George Mourad och han fick sin senaste frispark sommaren 2004. Per spelade minuter är han nog den spelare som dragit på sig flest frisparkar och fått färst. Vackert, fint och sportsligt på ett sätt. Men på andra sätt en ständigt och pågående fotbollsmord.

Robert Wells är gnagare. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det heller, men det känns viktigt att påpeka detta. Och som ett bra sätt att avsluta dagens bloggande. Glad Påsk.