Dajla har inte gått bort. Han har vandrat vidare. Andra kan bättre beskriva människan och supportern. De som kände honom, växte upp med honom, inspirerades av honom. Mina möten med Dajla har begränsats till få enstaka meningar och på senare år inte ens det då han inte var så snacksalig efter sin stroke. Jag minns 2004 när vi delade färdtjänsttaxi efter Helsingborg hemma. Vi hade slagit HIF hemma med 2-1 och Alex hade varit fullständigt lysande. "Den satt la gött Dajla?" brast jag ut i. Tumme upp var svaret jag fick och det räckte mer än väl. Så tumme upp för Dajla, tumme upp för ett liv i blåvitts tjänst och tumme upp för åt vilket håll han är på väg. Vila i frid.
5 kommentarer:
"Jag minns 2004 när vi delade färdtjänsttaxi "
Såpass Brucan, bra att du tar dig fram i trafiken.
Vila i frid, Dajla!
Jim:
Tillhör väl kotymen att tacka för dylika passningar?
Var ledsagare åt en kille som älskade blåvitt. Att gå på Blåvitt på betald arbetstid och åka taxi gratis till och från. Det var arbetsuppgifter jag kunde leva med...
Bruce:
Trist, jag hade förhoppningar att du var 85 år och en spänstig bloggare.
Men du, det heter kutym.
Jim:
Förlåt för stavfelet och medhåll. Det hade varit coolt om jag var 85. Vi har dock Siwert Band i staben, som väl är ungefär i den åldern give or take ett par decennier.
hej undrar om du har en lille bror som heter jimmy jidhed och bodde i kullavik i mellanstadiet gick i samma klass mitt namn är tommy demander...
Skicka en kommentar