Halvvägs in i bykettexten om Hbk (OK en norrländsk överdrift), så kändes det som om det var någonting jag hade glömt. Jag kunde bara inte sätta fingret på det. Det var Giffarna. Hade farsan fått reda på detta hade han försökt slå mig. Farsan håller nämligen på giffarna sedan barnsben. I alla fall säger han det. Åtminstone tror han det. Han kommer i vilket fall som helst aldrig erkänna motsatsen.
Farsan har lärt mig ett par saker som fastnat genom åren.
*Akta er för countrymusik
*Ishockey var mycket roligare och mer intressant för 10 år sedan (den regeln har gällt i 30 år).
*Countrymusik är country, western, bluegrass, folkmusik, musik framförd på amerikansk sydstatsdialekt samt all annan musik som inkluderar en banjo och/eller en ukulele/annat stränginstrument med mindre än 6 strängar som inte är en bas. New Orleansk Dixieland är således även det countrymusik.
*Heja giffarna i fotboll, Selånger i bandy och Björklöven i hockey. Löven är från Umeå, men å andra sidan är logiken i farsans lärdomar inte alltid spikraka.
*Majonäs smakar pest.
*Akta er väldigt noga för countrymusik.
Giffarna är väldigt lite Sundsvall för mig. Giffarna är min barndoms somrar mitt ursprung och en del av den kultur jag anses tillhöra.
*öppna länken i ett nytt fönster och fortsätt läs samtidigt som du lyssnar*
Giffarna är för mig ett nostalgiskt skimmer över medelpads inland vilket jag genom åren lärt mig att kalla för "bygden". Giffarna är människor där alla pratar som Lars Lagerbäck och som inte kan tänka sig en sommar på västkusten eftersom "det är så mörkt där". Giffarna är Loböle där gammelfarfar byggde en baptistkyrka helt på egen hand (förmodligen en norrländsk överdrift), där gammelfarfar avlade fram 10 ungar varav tre tvillingpar och försörjde dessa på en åkerlott inte större än en fotbollsplan (faktiskt helt sant) samt där man om somrarna flyttade in i sommarstugan som låg på samma hustomt högst 10 meter från det stora huset.
Giffarna är bygden där Sundsvall är "stan", förutom i Stöde. I Stöde är Stöde, "stan". Giffarna är Ljungaverk dit farmor och farfar flyttade, där farfar körde buss och där farsan växte upp. Där man fnissade åt byorginalet pissnisse samt där farsan fick fler brudar och var en större talang i fotboll för varje år som går. Giffarna är Fränsta dit farmor och farfar flyttade, där jag spenderade min barndoms somrar , där gimån och ljungan ibland svämmar över samt där farfar slutligen dog.
Det är inte så konstigt att Gif Sundsvall, en klubb som gett oss ett stort antal bittra fotbollsminnen, inte väcker någon som helst aversion i mig. Giffarna är inte så tokigt ändå, men det är å andra sidan inte countrymusik heller.
2008-03-15
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Haha klockrent! Sundsvall för alltid <3
Var din pappa före eller efter Galenskaparna (Stinsen brinner) med att varna för countrymusik? :)
Bruce, har alltid tyckt du varit lite speciell, nu förstår jag varför.
Sundsvall 04 när jag som publikvärd fick den stora äran att åka upp med supportarnas flyg är nog en av det bästa grejer jag gjort, vilka underbara människor jag mötte, vilken fest det var.
Underbart inlägg!
Underbar koppling mellan hästjazzen och texten!!!
vad har hänt med emiratbloggen?
Carina:
Om du visste hur jag fick min fraktur i revbenet, skulle du inte längre tycka att jag är lite speciell...
Skicka en kommentar