Byket - MFF

Det är inte första gången jag avhandlar MFF här på Grogg. Snarare tredje eller fjärde gången. Planen denna gången var att knö in så många Dylancitat det bara gick, med It´t all over now baby blue som utgångspunkt. Men vad är det egentligen som är över nu? Har det inte varit över rätt länge vid det här laget.

1979. Året vid vilket MFF fäster sin storklubbsmytologi kring (en match dom förlorade). Själv har jag gjort en och annan travesti på händelsen genom åren. Ni vet "1979, året då MFF var tredje bäst i Sverige". Dom spelade EC-final 79 för att dom vann 77. 1977, sedan dess har MFF vunnit SM-guld tre gånger. Lika många som som Dif, HBK och Öster under samma period. It´s been over for quite some time, baby blue.

Men MFF fascinerar och berör. I alla fall mig. Kaxigheten och den totala bristen på ödmjukhet är i vissa fall avundsvärd och i andra fall bara underhållande. Ta bara vad som hände idag. Madsen fem-i-två-raggar upp en finne för 8 miljoner. Om detta blir avundsvärt eller underhållande, har jag ingen aning om än, men hela storyn liksom är MFF. Ingen annan klubb hade gjort så, på gott och ont. Och det är säkert mycket därför som MFF känns stora och bäst, även om deras storhet tillhör det förgångna.

Dagens lag då? Tja, ungefär hälften i truppen är födda kring 87-90 och har liten eller ingen rutin andra hälften är kvar sedan ett tag och har varit skadade och/eller underpresterande i flera år. De gamla är för gamla och de unga är för unga. Kvar finns då en gubbe. Ändå snackar man guld på Kulan! Dom borde på sin höjd snacka bäst i Skåne, vilket jag tror är möjligt men inte så jättetroligt.

Gubben som finns kvar? Jag menar givetvis Jeffrey Aubynn. Har dom inte lärt sig någonting?

Kanske är det så att Howlin´ Pelle ändå säger det bäst 3:20 in i klippet (jag var där)

The definition of Madsen, is doing the same thing and expecting a different result.