Det är lite ironiskt...

Hela tanken med att (eventuellt) bilda FC Gothia/BK Göjs är ju att man genom att ena våra tre lillebröder skall kunna ta upp kampen med Blåvitt och försöka etablera en till bra allsvensk klubb i staden. Tanke stötte givetvis på rejält med patrull när den kom ut till fansen. ´

Hardcore-gaisarna rasar, den generella inställningen är att de hellre skulle sluta gå på fotboll än att ställa sig i samma klack som Öisarna, dessutom för ett lag som inte heter Gais. Hardcore-öisarna rasar, de skulle givetvis på motsvarande sätt hellre sluta gå på fotboll än dela klack med ett par Gaisare och heja fram FC Gothia. Hardcore-Häckensupportrarna rasar de med, men får inte ut fullt lika mycket av det, då det krävs fler än tre personer för att bilda en uppretad folksamling.

När supportrarna rasar som mest så utlyser de tre klubbarna en gemensam presskonferens med anledning av spekulationerna, där det hela skall "avdramatiseras". Var presskonferensen kommer hållas förtiger man inte och inte heller gör man som Blåvitt brukar göra och förlägger den vid en träningsanläggning i Delsjöområdet. Istället är det en centralt belägen restaurang dit vem som helst lätt kan ta sig, som gäller och man annonserar tidpunkten väl.

Ordföranden i Gais, en klubb sedan länge väl känd för sin kompetenta och handlingskraftiga ledning, lyckas med konststycket att, pressad av supportrar på Gaisgården, förneka all inblandning för att dagen därpå bli citerad i alla stora tidningar om hur bra och spännande fusionstanken ändå är. Gaissupportrarna blir än mer uppretade.

Vad göra?
De uppretade Gaissupportrarna uppmanar givetvis varandra att dyka upp utanför den centralt belägna restaurangen i stora mängder för att "tala om vad man tycker om det hela". De likaledes uppretade Öissupportrarna, vars klubbordförande inte nekat till någonting utan istället utpekats som drivande i det hela, tänker självfallet göra samma sak.

De två supportergrupperna är historiskt, ideologiskt och identitetsmässigt är varandras raka motsatser. Den ena ser sig som en genuin arbetarklubb med en mycket särpräglad identitét, som är långt ifrån den överklasstämpel som de andra dras med, och trivs väldigt bra med. Den enda gemensamma nämnare de nånsin haft är att de avskyr Blåvitt och deras supportrar.

Hard Rock café, fredagen den 14 september, en stund före klockan två på eftermiddagen.
Två supportergrupper finner sig plötsligt vara sida vid sida om varandra. Och plötsligt har de funnit sin enighet. I ropen på styrelsens avgång. Låt vara att deras ambition är att slippa ha med varandra att göra framöver. Men bredid varandra står de, på samma "läktare", med samma sånger, med samma rop, med samma mål, med samma känslor och tankar.

Precis det som deras respektive styrelse vill åstadkomma, och som de själva vill förhindra. Är inte det lite ironiskt så säg?