I MIN RÖV!
Groggs alldeles egna mythbuster Siwert Band skriver numera mycket om sin nyfunna glädje, harmoni samt om alla de där små rosa molnen han svävar omkring på. Han ljuger. Möjligtvis vet han inte om själv hur mycket han ljuger. Men ljuger göra han likafullt.
Siwert Band är bloggaren som i sin i förskingringen belägna bostad kan bjuda hem blåvita kamrater till den match han beställt hem på PPV. Lägger öl på kylning, donar med grönsaksdipp och kanske städar undan det värsta strax innan främmat kommer. Folket sätter sig i soffan, matchen börjar och Siwert spenderar lejonparten av matchens 90 minuter åt sin egenuppfunna fosterställningsyoga i ett helt annat rum än där matchen visas.
Sätt nu detta i sammanhang av den här attityden om harmoni och glädje, kul när vi vinner och allt det där andra. Något lurt är det.
Själv var jag rätt nervös igår. Jag var framför allt nervös över min brist på nervositet. Det brukar nämligen vara ett dåligt tecken, att jag har dålig inställning till matchen, vilket nästan alltid smittar av sig på spelartruppen. Så var det inte riktigt igår dock. Nej, min uteblivna nervositet berodde i stället på att jag inte hade ett skit att vinna, allt att förlora. Eventuell serieledning skulle ju betyda 5 veckors gubbångest, 5 veckors Norénsk vardag och Bergmansk emotionell djupdykning. Och alternativet av att inte vinna över Gais. Jag det gör ju lika ont i själen det. Jag var kort och gott, desperat.
Matchen då? Tja, vad vet jag. Vi var kass, men vann. Jag intalade mig själv att gå hem med halvtimmen kvar om det fortfarande var uddamålsledning, sedan med 20 kvar. Vid 10 kvar skulle jag definitivt gå hem. Och i minut 88, hände det. Jag stack. I höjd med Shelltappen hörde jag ett jävla jubel och fick panik. Om Brokken varit lite kallare och mer elak i andra änden av telefonluren, hade han kunnat blåsa mig rätt rejält och givit mig en jävligt tung spårvagnsresa hem. Men han var väl för upprymd/snäll för att lura i mig om någon kvittering.
Vi leder serien. Åh fy fan vad jag mår dåligt. Värre blir det dessutom. Till råga på allt, har jag tagit det tvivelaktiga beslutet att åka upp till Gazaremsan i Mordor den 22:e oktober.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vet inet själv vad som hänt. Jag tror att det beror på förväntningarna innan säsongen som var i botten. Eventuellt är jag psykotisk eller också beror det på att mina sjuka gener skall få efterföljare i början av januari. Något skumt är det, till och med min närmaste omgivning undrar hur det är fatt när de ser mitt lugna jag framför PPV-matcherna. Fotboll live är skit och att du ens funderar på att åka till Råsunda är enbart dåligt omdöme.
Fast ett stenregn är ju fint så här års och inte lika blött som det vanliga.
Jag tror att du utvecklat en tokstark psykologisk försvarmekanism. Som Gustav Svensson fast i ditt hövve.
Skicka en kommentar