Harmoni

Broder Bruce med flera vittnar om sin nervositet, ångest i pungen och annat otrevligt när Allsvenskan drar ihop sig till slutomgångar. För mig som hade förväntningar i nivå med ett konsoliderande mittenår är slutspurten ren och skär njutning och varje placering över sjua är ren bonus. Min sambo kan vittna om att jag varit ovanligt lugn under Blåvitts matcher i år. Till och med de få matcher jag tvingats till Sportradion har jag förhållandevis lugnt och sansat lyssnat på kommentarerna (även om jingeln fortfarande får mig att hoppa till). Jag ser fram emot varje match utan ångest och det är ren och skär underhållning att se på fotboll nu. Det är en känsla jag skall njuta av säsongen ut.

Visst blir det pest, kolera eller senapsgas om DIF, AIK eller Elfsborg vinner guld men på något sätt har ändå Blåvitts fina säsong fått mig att vara riktigt tillfreds med sakernas tillstånd. Det skulle vara trevligt om jag kunde njuta så här fler säsonger eftersom jag är en så mycket trevligare människa nu än under en normal Allsvensk säsong. Med tanke på hur bra det gått i år så tror jag, och förväntar mig, en topplacering nästa år. Då är säkert min allsvenska ångest tillbaka där varje seger enbart ger en lättnadskänsla och en förlust får mig på dåligt humör ett längre tag.

För övrigt är Blåvitts spelprogram i slutet perfekt. Endast en match mot ett bottengäng, resten är mot bra lag och ett derby. Bättre spelprogram kan vi inte få.