Skräcken på Elms gata....

Elmar, Elmar, försvarande Elmar, från sig vilt slående Elmar... Elmar som hoppar, Elmar som fläker sig, Elmar som gör allt för att rädda segern åt Kalmar

Bröderna Elm var precis överallt och Viktor Elm var bäst på plan. Han var både kämpe, lirare och framspelare. Det är inte konstigt att jag kommer att tänka på Sven Jerrings referat från Berlin-OS 1936 när man såg matchen igår. Det märktes att Gais-matchen satt i benen, eller också var helt enkelt Kalmar ruskigt laddade. Kalmar spelade bra, varierat och åt upp oss på mittfältet där Olsson och Svensson såg sega ut. Inte fan vet jag vad det beror på, jag kan inget om fotboll men segern var rättvis och då är förlusterna nästan ännu tyngre att bära. Är det Bengans förbannelse som spökat igen?

För övrigt är det dags att ge Ulf Stenberg i GP lite uppskattning. Det är en man som de senaste åren ryckt upp sig rejält. Han kan till och med erkänna att han har varit fel ute, han tog inte de enkla vägarna som sina kolleger under vårens rabalder, han kan sakligt kritisera kolleger och hans svammel om lille William har nästan helt försvunnit. Kan det vara så att William förvandlats till en jobbig kille i trotsåldern nu?