Upp till kamp

Jag hatar sånt som jag har svårt att förhålla mig till. Peter Birro är en av dom. Hur dryg, osympatisk och öisig han än verkar, så skriver karljäveln jävligt bra manus. Hammarkullen, Det nya landet och nu Upp till kamp är och har varit skitbra. Tyvärr, för utan dem hade det varit så mycket lättare att hata honom. Inte minst baserat på skräpet "Bäst i Sverige".

Upp till kamp passar annars väl in på det blåvita läget just nu. Hur illa vi än genomförde senaste matchen på alla håll och kanter, så är vi fyra med två pinnar upp och den klart bästa målskillnaden. Vinner vi på lördag, ser det fruktansvärt bra ut. Åh fy fan vad nervös jag börjar bli. Jag spekulerar mycket och gärna i eventuella resultat i både vår och andras matcher samt några omgångar framåt. Men alla spekulationer bottnar i förutsättningen att vi vinner på lördag. Allt annat känns bara för jobbigt och smärtsamt. Som att föreställa sig sina föräldrars bortgång eller än värre. Deras sexliv.

Kämpa Blåvitt, kämpa Hbk, kämpa Trelleborg och kämpa...vilka det nu är Kalmar möter.