Jämn Allsvenska och Royal League

I morse på bussen läste jag en gratistidning där en krönikör ondgör sig över utökningen av Allsvenskan som enligt honom kommer att innebära att toppen smetas ut och de bra lagen dras ned till de mediokras nivå. Istället förordar han en Allsvenska av dansk modell med färre lag som möter varandra fler gånger. Han har helt rätt i att en utökning av Allsvenskan känns sådär och att botten blir sämre.

Förutom att jag inte känner igen mig i hans verklighetsuppfattning att ”alla skrikit” om tappet mot övriga Europa (det är väl mest journalisterna som gapat) i flera år så förstår jag inte riktigt varför en jämn Allsvenska skulle vara en anledning till tappet. En jämn Allsvenska som i år där varje match gäller något och de enkla motstånden är få tror jag tvärtom är mycket utvecklande. Sinnena skärps, psyket blir starkt och bristen på enkla matcher utvecklar spelarna och spelet. Det är kanske tack vare årets jämna Allsvenska som de svenska lagen går bra i UEFA-cupen i år (med något undantag)?

Europa-tappet beror mer på att folkhems-Lennart och tjänstemanna-Lars-Christer sett till att de stora nationerna fått in fler lag i de europeiska cuperna på bekostnad av små nationer som Sverige, vilket jag redan redogjort för här. Sedan börjar jag tröttna på tjatet i media om betydelsen av Europa med tanke på det aktiva ointresse media och publik uppvisar för Europa-spel när svenska lag väl spelar där.

Svenska lag behöver fler matcher och helst mot kvalificerat motstånd så att intäkterna ökar och spelarna utvecklas om det är de flesta överens. Royal League innebär fler matcher för topplagen mot andra nordiska topplag men obegripligt nog är en i stort sett enig journalistkår och de flesta klubbar väldigt negativa till Royal League. Enligt dessa är Royal League kallt, trist och spel på bedrövliga planer. Det vill säga ungefär som omgångarna fram till kvartsfinal i en normal Europa-cup för lag från våra breddgrader. Jag vet inte om krönikören tillhör Royal Leagues arga kritiker men han har i alla fall inte synts på barrikaderna till försvar för Royal League som en turnering där klubbarna kan öka intäkterna och spela fler matcher mot kvalificerat motstånd.

I samma tidning fanns en läsvärd krönika av Gustaf Fridolin om journalister och journalistik som jag varmt kan rekommendera. Fridolin var en frisk fläkt i Riksdagen och jag hoppas att hans friska syn kan bli en frisk fläkt även inom journalistiken. Det behövs folk med nya infallsvinklar inom den mest föraktade yrkeskåren i Sverige.