2007-09-12

Lidande

Med PPV-Tv och storbildsskärmar på pubar och restauranger har lidandet minskat avsevärt men fortfarande är det en och annan match man tvingas genomlida framför Sportradion. Nervöst gör jag allt möjligt när jag lyssnar på radion. Jag städar, diskar, dammsuger, sorterar skivor och gör allt möjligt maniskt för att på något vis förtränga ljudet som kommer från radion i hörnet. Lidandet är ganska konstant med Kristian Öissons kommenterande och Ralf Edströms dialektala uttal men lidandet kulminerar alltid med fruktansvärd kraft när Sportradions måljingel ljuder. När man hör jingeln: ”dö-dö-dö-dö MÅL!!! så har jag upprepade gånger varit på vippen att svänga av vägen, tappat glas på golvet, paralyserat stirrat på radion och sedan lyssnat stel av skräck. Jag försöker lyssna till publikljudet och har Blåvitt hemmamatch hoppas man på applådåskor, har de bortamatch hoppas man på tystnad, innan kommentatorn avslöjar vem som gjort målet.

Värst var skräcken när Norrköping och Sundsvall var i Allsvenskan samtidigt och Blåvitt mötte någon av dessa på bortaplan. Studiomannen lämnade över:
”-….och så har det hänt något på Idrottsparken”.
Jingeln spelade upp sin ångestladdade melodi och jag satt paralyserad (ofta i fosterställning) och lyssnade…. Då var det fel Idrottspark det rapporterades från!! Adrenalinet rann ur blodet och svettig och utmattad satt jag tom och hålögd framför radion.

Den där jingeln kommer en dag att ta mitt liv.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mot Norrköping hjälper det dessutom inte att få veta att IFK gjort mål...

Anonym sa...

Pricksäkert skrivet, som blåvit jämtlänning är det näst intill omöjligt att få se matcherna på tv, ännu mindre live. Runt 20 gånger per säsong sitter jag där framför radion och - likt dig, känner livet fly varje gång den elaka jingeln ljudar ut ur de knastriga högtalarna på min gamla elektrolux.

Bruce Banner sa...

Ja den där måljingeln har nog redan fler liv på sitt samvete än ett bomblarm. Fast fan vet om det inte finns en helt ny sorts tortyr att tillgå. SR´s webradioreportrar. Dom är ondskefulla på riktigt. Lokalradio-reportrar, mer enögda än Oden referar matcher där bortalaget aldrig har bollen. Typ.