Ro i själen

Det var en mysig fredag idag. Jag slutade jobbet ganska tidigt och åkte hem i den 15 gradiga värmen. Himlen var blodröd och i fjärran sågs mörka moln med en guldkant runt. Upprymd och tillfreds hällde jag upp en god konjak, satte mig under en filt på en stol på altanen och lät vinden smeka mina kinder. Jag hade ro inombords.

Anledningen till min inre frid var planerna på FC Gothia och de enorma reaktioner som blev på detta förslag. Under ett par års tid nu har vi överrösts med diverse påståenden från förståsigpåare som hävdar att fotbollen är som ”vilken business som helst”, ”allt är en fråga om omsättning”, ”klubbarna måste drivas som företag” och annat humbug. Få har opponerat sig och flosklerna och management-snacket har brett ut sig i tidningar, TV och Internetforum. Vi som faktiskt haft en avvikande åsikt har idiotförklarats, alternativt har man lett lite överseende åt oss bakåtsträvare som hävdat att fotboll är mer än så och att en strumprullare i ribban kan omkullkasta den mest ambitiösa affärsplan. Dessutom är känslor och annat som är inblandat helt annorlunda än vid normal affärsverksamhet.

Planerna på FC Gothia följer en klar affärslogik som hade varit helt rätt i affärsvärlden. Tre svaga ”företag” vill fusionera för att på så sätt nå kostnadssynergier och kunna etablera djupare och mer lukrativa samarbeten på marknadssidan. Hade det varit Ericsson, Motorola och Lucent hade diskussionerna rört nivåerna på de förmodade besparingarna, eller hur mycket av totalmarknaden de kan kapa åt sig. Jag vet inte om det var så klubbarnas styrelser tänkt sig diskussionerna i Gothia-fallet, men utfallet blev totalt annorlunda. Diskussionerna och hätskheten i debatten drivs av abstrakta ting som själ, hjärta, historia och traditioner. Helt enkelt kvintessensen av det som gör att vi faktiskt har en viss klubb i våra hjärtan.

Reaktionerna får mig att må bra. Att driva en anrik fotbollsklubb är inte som att driva ett företag, det är mycket knepigare än så. Hoppas några av er som sjungit managementteoriernas lov inom fotbollen tänker efter lite nu.

FCK fungerade. Där förlorade man (struntade i?) den övervägande delen av de gamla supporterskarorna och har med hjälp av en stor evenemangsindustri byggt upp nya. Jag misstänker dock att de supporterskarorna lär sluta gå på Parken när FCK dalar i tabellerna (vilket de gör, förr eller senare). Alla älskar en vinnare heter det, men så har vi många vindflöjlande mobbare också i vårt så kallade vinnarsamhälle.

Såg på nyheterna att Häcken/IFK sågs som mer naturliga samarbetspartner hos Mattias Göransson. Jag vet inte om Blåvitt efter senaste årens h-vete är moget för att gå ihop med en förening vars största inkomstkälla till stor del är uppbyggd på svarta pengar och stora oredovisade kommunala subventioner….