Vad är det för fel på en långboll?

I dagens Allsvenska är det fulaste som finns långbollar. Man får spela hur som helst, bara man inte slår långbollar. AIKs tränare Rikard ”Kessler” Norling citerades (?) i DN idag och i ett sedvanligt halvsnurrigt resonemang kläcker han ur sig: ”Själen får inte vara långbollarna, utan själen ska vara att vi spelar när vi får chansen.”

Vart man än läser skall det bes om ursäkt för långbollar. Jag fattar inte det. En perfekt avvägd långboll till en spelare med fart är oerhört vackert och dödligt effektivt. Vem kan till exempel tycka att Kåmarks boll mot Jeppes panna i höstregnet på Ullevi -94 var dålig fotboll? Eller alla passningar från Totte till en fri Johnny Ekström? Aberdeen-86 var exempelvis en underbar orgie i perfekta långbollar till målsumpar-Johnny. Den som inte tycker det är vackert bör kanske istället intressera sig för basket.

En långboll är mycket svårare att få till rätt adress än en kortpassning. Alltså spelar lag med många långa bollar ett svårare spel än några som spelar kortpassningsspel och det är väl därför det ofta kan köra fast eftersom bollarna ofta nickas bort enkelt av försvarande lag.

Jag tror att det är det monotona spelet folk vill ha bort. Precis som alltför många långa bollar är trista är även ett frenetiskt kortpassande lag grymt trist att se på. Då bjuder ett kvadratenpass med valfritt gäng i div 4 bättre underhållning. och variation. Det är variationen av korta och långa bollar som är vacker att se på och ställer till det för försvaren, men att ensidigt gnälla på långa passningar är tröttsamt.

Och det är väl därför lag som anses spela rolig fotboll aldrig kontrar med en långboll. De gör snabba omställningar med avvägda pass på djupet. Tänk vad man kan trolla med språket.