Det är inte många som till fullo kan klara av att uttrycka sina känslor i affekt. Men jag har fått tillåtelse att publicera följande:
Jag hatar verkligen allt.
Jag hatar att älska ett lag som inte är kapabla att vinna guld.
Jag hatar dif som trots att de är sämre än oss kommer att vinna guld.
Jag hatar att vi inte kan vinna måstematcher.
Jag hatar att bengan inte pensionerade sig inför i år.
Jag hatar att vi tappar en 2-0 ledning.
Jag hatar elfsborg.
Jag hatar domaren som missade armbågen.
Jag hatar tanken "nästa år då jävlar".
Jag hatar att inte ha vunnit på 10 (11) år.
Jag hatar livets meningslöshet.
Jag hatar tvåsamhet.
Jag hatar svff.
Jag hatar media.
Jag hatar tokhyllningarna som kommer att komma om ett sthlmslag vinner guld.
Jag hatar att behöva hata.
(Jocke)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Men om du nu hatar att hata så sluta med det då, det tar bara en massa energi.
Vi har ju inte förlorat guldet än, vad som helst kan hända det vet du ju, inget är över förrän det är slut eller hur det nu är de vise säger.
Lysande! Han beskriver på pricken hur det är att vara en lidande supporter. Vi har alla "nästa år då jävlar" ringande i öronen. För elfte året i rad. Sådant tär på krafterna.
Hat är underskattat...
Det är inte bara underskattat. Det är oftast det ENDA.
...som behövs för att driva en person?
Hat är överskattat, bitterhet är underskattat.
Bitterhet och cynism kan driva en människa till storverk...
Skicka en kommentar