Byket - Gefle

Jahapp. Vad ska man då skriva om Gefle? Att dom gör det bra trots knappa resurser, vikten av laganda och hårt arbete? Vikten av en bra tränare som inte komprimissar med sin vision av hur hans lag skall uppträda på planen? Att det för dem likt Gais, Giffarna och TFF bara är en tidsfråga innan dom åker ur igen? Man åker ur, bygger ett nytt lag, en ny stomme av lojala arbetare. Avancerar till allsvenskan där man håller sig kvar innan stommen luckras upp?

Nej jag sätter hellre fokus på Gefles tröjor. Dom är himmelsblå. Det finns ett annat himmelsblått lag i allsvenskan. MFF är bättre. Närmare bestämt bättre med två måls marginal. Sug på den ni. Jag tänker inte ägna utrymmet åt att hacka på MFF, det kommer senare. Men jag tycker att Gefles så säkra allsvenska plats på något sätt belyser den blist på proffesionalitet som genomsyrar svensk fotboll. Ett arv från amatöreran om ni så vill. Hur faan kan det komma sig att Gefle har en så stabil allsvensk status? Dif ställer in en match för att dom inte får ihop fullt lag, Malmö vinner med 14-1 över ett lag som inte ens finns på internet, Hammarby värvar Toni Nhlenko etc. Det känns som om hela det svenska fotbollsetablissemanget består av lågpresterande småpåvar och pseudostjärnor vars status icke får bestridas. Vad gör pengar för nytta om man inte har en aning om hur man skall använda dem? Gefle är just nu en stabil allsvensk klubb för att alla vi andra tillåter det.

Gefle tar sina poäng tack vare hårt, lojalt och målmedvetet arbete samt tack vare att deras motståndare inte arbetar hårt, lojalt och målmedvetet. För om du i Sverige kan dribbla, passa och skjuta, så blir du "offensiv mittfältare". Och då skall du inte behöva springa, tackla och täcka. Då slipper du det, du nöjer du dig med att stå och röka på mittplan. Det är tur för Spanien och Arsenal att Fabregas inte är svensk. På San Siro igår hade han då haft en arbetsradie i nivå med straffpunkten. Gefle är idag en stabil allsvensk klubb för att alla vi andra tillåter det.

Blåvitt får cred (som regerande mästare får man cred för allt oavsett vad man gör) för att man matchar mot hårt internationellt motstånd där det smäller rejält i närkamperna. Det ställer frågan om när det nationella motståndet blev så mesigt. Exakt när blev svenska fotbollsspelare en samligt spröda små blommor som inte får röras? Förbundet har väl velat kvalitetssäkra produkten svensk fotboll genom att via regeltolkningar tillåta ett öppet och offensivt spel. Resultatet har bara blivit fler avblåsningar och mindre fotboll för pengarna. Gör man en lista på de 20 spelare som drog på sig flest frisparkar förra året, så är minst 15 av dem forwards. Jag förde statistik ett tag i somras för en text som aldrig blev av om vem som var allsvenskans värsta råskinn. Svaret var Ari da Silva tätt följd av Michael Mensah och Marcus Berg. 11 av 14 allsvenska klubbar hade en anfallare som värsta råskinn och oftast tog en annan anfallare andraplatsen i respektive förening. Resultatet i praktiken innebär att en anfallande spelare knappt får lov att vinna en närkamp, det blir också fler avblåsningar vilket sänker tempot och möjliggör för försvarande lag att vila ut på rätt sida med samlad trupp. Gefle är idag en stabil allsvensk klubb för att alla vi andra tillåter det.

Men om byket: AIK, Dif, Elfsborg, Gais