Veckans ordspråk

Fool me once, shame on you.
Fool me twice, shame on me.

Det är en ding, ding värld

När:
- Magnus ”Slipsen” Hedman får kontrakt med Chelsea
- Sveriges bästa ledare inom simning jobbar som klubbdirektör för Luleå hockey
- Den blåvite hjälten Micke Martinsson är klubbdirektör för Partille Hockey
- Djurgården Fotboll AB skaffar en tränare vars främsta tränarmeriter är att han lyckats ramla ur med två klubbar från isländska förstadivisionen. Dessutom verkar han ha tuffe Arne som förebild inom ledarskap.
- Frölunda Hockey tar in gaphalsen Pär Bäckman i båset. Pär Bäckman verkar i sin tur vara tuffe Arnes förebild inom ledarskap.
- Myspyssporten bandy härbärgerar huliganism (och jag väntar fortfarande på att Ulf Stenberg skall beordra klubbledningarna i VSK och Boltic att ”ta tag i problemen”)
- Väder-Tone sattes i karantän (pga en bild där magen syntes) av samma moraliserande chefer som uppmanade kvinnorna på Fotbollsgalan att visa mycket hud.
- Robert Laul hävdar att kvällspressen aldrig hittar på nyheter. Däremot kan de ha ”dåliga källor” (dvs visst skriver de ljug, sitt eget eller någon annans).
- Jennifer Wegerup blivit erbjuden jobb som fotbollsexpert på Expressen.
- Centerpartiet har blivit ivriga kärnkraftsförespråkare
- MFF skall erövra Sverige genom att värva halva Finland vars liga är ännu sämre än Allsvenskan
- Göteborg är Sveriges kanske sämsta stad på sport per capita. Inte ett enda lag i toppen i någon större sport. Har det någonsin hänt förut?

Träningsrapport

Kamrater!

Ibland går man hem från en träning full av tillförsikt och framtidstro utan att riktigt veta varför. Det känns tryggt helt enkelt och alla signaler tolkas positivt. Skrattas och skojas det, är det bra med god laganda och ryker gubbarna ihop, så är det ett bra tecken på att gubbarna har inställning och är taggade. Ibland är det precis tvärtom. Allt tolkas negativ och man ser inga tecken på bättring. En träningsrapport är således ofta en förlängning av ditt allmäna sinneslag. Idag är det skit.

Saknades gjorde Alex, Bengan, Vasquez, Gerba och Adam samt eventuellt några till som jag glömt bort. Hur det är ställt med de frånvarande vet jag inte, men om jag vore Adam och precis blivit petad till förmån för Daniel Mobaeck och Markus Jonson, så hade förmodligen även jag tagit ut några sjukdagar.

Jag missade uppvärmningen, men chansar grovt på kvadraten. Sedan följde passningsövningar samt avslutsövningar i två mot två. Den senare verkade jobbig då det anfallande tvåmannalaget efter avslut eller blivit av med bollen, snabbt skulle hem och försvara. Fick man friläge gällde det att skjuta snabbt och sätta fart i full parra hem igen för då var motståndarna garanterat två mot en. Erik Dahlins målvaktsspel imponerade i detta moment och jag tror att Sella, Olsson och Svarte-Hjalle gjorde flest mål. Snyggast var dock en Bjärsadönare från c:a 25 meter. Efter drick och stretchpaus följde en mer utpräglad avslutsövning med väggpass likt den skottövning alla svenska lag kör inför match.

Truppen delades upp i tre lag för tvåmålsspel och jag minns inte vilka som spelade i vilka lag. Vid det här laget var benen rejält stela på spelarna och antalet löpningar och dyligt var lätträknade. Om det gjordes omkring 8 mål under alla lags tvåmålsspel, så svarade väl Maxi Berg för 5-6 av dessa. Han är dessutom den som överlägset oftast kommer till kvalitativa avslut och lyckas med flest dribblingar etc. Han har börjat ta efter Sellas hala hållning i närkampsspelet där han ålar sig förbi på rätt sida och blir svår att komma åt. Nästa säsong kräver jag 10 mål av honom. Han är bra nog för det nu och skall klara denna målsättning om han håller sig hyfsat skadefri. Övriga positiva intryck stod väl Olsson, Nadj och Bjärsa för. I övrigt var det ganska grått och blasé överlag vilket kan ha sin förklaring i att laget kört ganska hårt på sistone vilket tränare Rehn konstaterade i snacket inför den avslutande nedjoggningen. "Ni ser slitna ut, vi skall dra ner lite. Bra jobbat."

Dagens prestation stod väl slutligen George för i tvåmålsspelet då han i en och samma sulfint kollrade bort två motståndare och följde upp med att göra mål. "Han bara måste vara kvar" hävdade Bob Sacamano, jag är inte lika säker på att han ens platsar. George har jag å andra sidan nästa redan räknat bort.

Lasses Lager

Normalt sett, brukar jag per definition kräva förbundskapteners avgång. Men jag börjar gilla Lasse Lager och att ha en komplett bindgalen coach för landsgnaget. Jag säger inget om Guterstam. Svenska forwards har varit usla i år, så att ta ut en superettangubbe ser jag mest som en fet spark i röva på alla allsvenska svenska forwards. Men jag trodde ändå att Lasse skulle flytta till Borås, låsa in sig, sätta Ledins liveskivor på repeat och börja äta upp det bajs han själv kastat på väggarna innan han tog ut Mobeck och dom andra till en landslagstrupp. Nog för att det är silly season, men vad har du i ölen Lars?

En god och en dålig nyhet.

Dålig: Lagrell vill bötfälla kritik
God: Augusto ler i mjugg i sin säng på rum 101 i helvetet

The new Glen.

Två veckor har gått, två veckor återstår. Hoppas, hoppas, hoppas att ingen fått för sig den dumma idén att överklaga Skullevi ännu en gång. Det är dags att sätta släggan i betongen, Riva Gamla och bygga upp den nya nu. Jag orkar inte med fler turer. Mycket har sagts och gjorts. Ännu mer har inte sagts och gjorts, men vi är i alla fall på väg äntligen. Visst, vi är inte Kalmar som kan ge förslag för och klubba igenom ett arenaförslag värt 250 mille på en fikarast. Men vi är på väg och jag längtar. Jobba, jobba jååobba!

Veckans sillyelva

Några är på väg bort, några på väg hit, några uppges vara på väg hit och några är aldrig i livet på väg hit, men nämns ändå. En startelva av några om dom i ropet:

----------------Erik Dahlin---------------
Bobbie F---Walter Jr-Antonsson--Barsom
Djuric------Lantz----Arneng------Näfver
----------Toivonen--Glennsson----------

Det kan bli en spännande vinter....

Spänning är överskattat - Nu då?

OK, mitt glesa bloggande på sistone har haft olika orsaker. Slöhet är en, tidsbrist en annan och uppgivenhet en tredje. Jag är nu uppe i två längre krönikor som plitats ned och försvunnit spårlöst när det varit dags att trycka på publiceraknappen. Jävligt irriterande. Den ena handlade om en Lövgärdetanekdot som jag tycker är fin. Den skrev jag om, den blev bättre och den försvann den också. Efter dylika fadäser blir det helt enkelt svårare att motivera sig.

Vi har fått nya tränare. Tre stycken varav två skall dela på huvudansvaret. Blåvitts spelare kommer i framtiden få höra order, skäll, beröm och mera skäll i SteRe-O. Här är dom.



Jag drömde om Svennis, hoppades på Roger och fasade för Linderoth. Ungefär. Vad undrar lite hur rekryteringsprocessen gick till.
(Håkan)
-Roger, vill du ha jobbet?
(Roger Gustafsson)
-Nej
-Vem fan skall jag ta då?
-Vet ej
-Det får bli några av dina lärljungar då.

Egentligen borde jag inte vara förvånad över tränarvalet. Det känns så logiskt när man tänker efter. Redan som spelare, hade Håkan starka åsikter om hur en klubb skall skötas, dessa har han börjat omsätta i praktiken i stället för i tidningsrubriker. Det är slutgullat nu. Håkan tycker att dagens spelare, framför allt de yngre är åt helvete för bortskämda, tränarna och sportcheferna har blivit som spelarnas curlingföräldrar. Kamratgården skall åter bli en hård, tuff och lärorik skola att gå i. Lika tuff som den var när Håkan själv var ung och lovande tillsammans med tex Stefan Rehn, Jonas Olsson, Peter "Erra" Eriksson och Mikael Nilsson. För inte är det väl en tillfällighet att alla dessa är tillbaka på KG i ledarpositioner? Egna spelare från U-sektionen kryddat med etablerat folk utifrån. Känns det igen? Så nådde vi toppen igen i början av 90-talet och så är det tänkt att vi skall göra det igen. Hur det går, står skrivet i stjärnorna. Jag vet egentligen inte ett skit om Jonas och Rehn som förstetränare. Inget om deras taktiska och analytiska kunnande. Vi får väl hoppas att de lärt sig de bra sakerna av dem de assisterat åt (Jonevret, Lukic, Åkeby, Lundin, Roger och BoJo) och förträngt de dåliga. Det här är en spännande tränarlösning, men spänning är överskattat. Vad har hänt med en tidig 2-0 ledning och 60 minuters kontrollfotboll?

Den fjärde december startar allvaret för Kamratgårdens nya giv. Här är till sist några frågor jag då vill ha svar på:

-Vilket spelsystem vill ni använda? Hur många backar, mittfältare och forwards? Känns viktigt med tanke på att truppen skall spikas och då måste vi ha tillräckligt på alla positioner.
-Var är det tänkt att Alex skall spela? Jag vill se honom i en central balansroll. Där kommer han i jämförelse vara snabb i flera år till
-Var är det det tänkt att Andres skall spela? Vår störste egne talang på skitlänge hör hemma i mitten han också. Ett år till på kanten kommer hämma hans utveckling.
-Hur ser ni på Pontus framtid? Nicka in hörnor kommer han kunna göra oavsett position. Läge att ge honom ett skitår som inskolning för en mycket defensivare roll som bollvinnare.

Väck mig NU!

Genom åren är det några spelare i motståndarlagen som jag inte haft så mycket till övers för. Nebosja Novakovic är en, ”Dala” Dahlkvist en annan. På senare år är det några andra som utmärkt sig och det är Jonas Wallerstedt med sina filmningar och höga armbågar, Valter Tomaz jr med sin opolerade stil och Agbar Barsom med gnäll, filmningar och ofta ligger och gnyr på marken.

Enligt ryktena kan alla de sistnämnda snart spela i Blåvitt. Väck mig ur den onda drömmen!

Omvänd Silly Season

Vid den här tiden brukar ryktena om spelare på väg till Blåvitt vara många, roliga och väcka förhoppningar. I år är det helt tvärtom, alla rykten rör spelare på väg bort från Blåvitt och det väcker inte lika höga förhoppningar.

Veckans ord

Jobba, jobba jååobba.

Mening: Att göra vad som förväntas av en, hålla en uddamålsledning trots att man är under press eller att som politiker gå sina väljare till mötes och de facto bemöda sig att dyka upp på sammanträdena.

Slow news day

Jag hatar när Zlatan I gör mål. Igår gjorde han mål, hamnade i smågruff, blev utvisad och spelade riktigt bra. Då finns ingen plats över i tidningarna för svagt underbyggda silly season-artiklar av den arten man lever för. Jag vill läsa om dragkampen om Arneng och Makondele, om vår mobilisering för SM-guld, om Rannies potential samt varför vår nye assisterande tränare kallas Teddy Fläsk. Av det blir det inget idag. Zlatan gjorde ju mål, ett snyggt till och med. Sådanan dagar får man nöja sig med att läsa storyn om varför Rami Shaabans meriter är unika i hela världshistorien.

Leda

Trrrååkigt.

Jag har så tråkigt att jag mellan varven kollar på Karjala-cup hockey
Så tråkigt att jag kämpar mot impulsen att dammsuga, trots att det gjordes så sent som igår kväll.
Så tråkigt att jag porrsurfar på det grönare gräset på andra sidan.

Alla som uppskattar det faktum att vi missade Royal League, har nog inte insett än vilken lång vinter det kommer bli. Om en timme skall jag se svenska cupfinalen mellan Gefle och HIF.

Så tråkigt har jag.

Finn ett fel

Hisingshistoria och silly season

Följande bild är tagen ett Kwediinkast från min lägenhet. Här fanns en gång i tiden en gård som hette Bjurslätt och var sommarbostad åt en herre vid namn S.A. Hedlund, som dog år 1900. Hedlund var chefredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning, initierade Göteborgs Högskola, Göteborgs stadsbibliotek (numer KTB) samt anlade en badsjö vid Slätta Damm för traktens arbetarungar att bada i under sommaren. En sann humanist vad det verkar.

På somrarna bjöd han in kända kultur och vetenskapspersonligheter till sin gård och för att alla skulle veta i all oändlighet vilka berömda och betydelsefulla polare han hade, så lät han rista in deras namn på en stenvägg. Här återfinns bland andra Viktor Rydberg som till och med skrev sin berömda dikt "Tomten" härifrån. Här finns även Ibsen, Björnsson, Ellen Key, Andrée etc. Men det är något som inte riktigt stämmer.

Jag vet inte riktigt varför, men ety vi lever i tider som är silly som fan, så gjorde jag en upptäckt av vad som inte stämmer. Någonting är väldigt fel med denna väggen. Här ni sett det än?




Nu då?





Blåvitts kommande mittbacksförvärv måste ha ljugit om sin ålder rätt rejält...

Utomlands

Hur var matchen i söndag? Själv har jag ingen aning, jag var på idrottsparken i Köpenhamn. Fick upptåget som 30-årspresent. Tänkte bjuda på lite intryck.

Staden:
Köpenhamn är Nordens största stad och antagligen den vackraste också. Men hur en sådan miljonstad kan vara så zzzzzzömnig en söndagseftermiddag vid tvåtiden övergår mitt förstånd. Inte en käft ute på stan, allt är stängt utom lite glest besatta restauranger och pubar. Hela stan verkar sitta hemma, så det känns som om danskarna är lika hemkära som en liten borttappad amish-pojke som velat bort sig i Tokyos tunnelbanesystem under rusningstid. Var är alla människor, var är stressen, alla ilskna blickar i trafiken och bankomatköerna. Jag blir stressad av all denna avsaknad av stress. Det är till och med gratis med parkering på söndagar! Sånt ger mig ångest.

Arenan:
Överskattad exteriört. Utifrån är den rätt grå och trist även om det känns glamoröst med en Matiniquebutik i arenan. Men vilken arena. Vi satt centralt på mittetaget på Bröndbys kortsida. Man såg perfekt, det kändes som att sitta inomhus. Parken är allt som Gamla Ullevi inte är.

Evenemanget:
Danmark är på många sätt lite mindre politiskt korrekt än Sverige vilket även avspeglas i idrotten. I korvkioskerna utanför arenan sålde dom starköl, och starksprit och alla röker överallt. Innan match och i halvtid hade en cheerleedergrupp dansshow. 7-8 17-18 åriga blondiner med världens kortaste kjolar stod framåtlutade och skakade rumpan på hiphopvideomanér med ändalykten vänd åt den största långsideläktaren (som förresten stod upp hela matchen). Var och en av dessa företeelser hade skapat moralpanik på regeringsnivå i Sverige. I Danmark verkar ingen ens reagera.

Å andra sidan kändes matchen och stämningen betydligt mer politiskt korrekt än i Sverige. Man såg knappt röken av en enda polis. Givetvis har det att göra med att dom inne på arenan är civilklädda. Men dessa civilklädda herrar, spottade man ju ändå på fem röda sekunder. Givet matchens förutsättningar med Köpenhamn i CL som nyss slagit ManU och ett Bröndby som ligger sjua och går mot sin sämsta säsong på säkert 15 år, så borde det kokat över av hat och frustration redan timmen innan avspark. Det borde varit småbråk, inkastade föremål och hetsande mot långsideläktarna. Men hela evenemanget kändes bara så gulligt. Faktum är att FCK-julgranar fritt kunde sätta sig på Bröndbys läktare utan ens risk för repressalier. Och klackarna lade 99% av sin kraft till att stötta egna laget. Till och med efter 0-3 fortsatt BIF:arna att sjunga istället för som i Sverige börja busvissla, skrika könsord och hytta med näven samt peka finger och domaren tilläts att vara precis lika enögd genom matchens 90 minuter helt oemotsagd från Bröndbyhåll. Man märkte kort och gott att man var i ett helt annat land.

Sedan börjar jag bli smått allergisk mot toppstyrd supporterkultur. Allt fler lag skall ha en egen halsdukshavssång innan entrén numera som skall dåna ut i högtalarna och på läktarna.

Å vi é AIK (schlager), MFF-hymnen (schlager/dansband), Just idag är jag stark (schlager) samt You´ll never walk alone (schlager), vilket väl antagligen är idealet för efterföljarna.

FCK´s variant uppskattade jag dock, på samma sätt som jag gillar ironisk humor. Dom hade snott melodin till Bob Geldoffs gamla slagdänga Tell my why I don´t like mondays - I wanna shoot the whole day down och översatt det till någon om att de älskar FC. Hur tänkte dom där? Det vore som om AIK hade valt Highway to hell som signaturmelodi för sitt återtåg i stället för Back in black/Black is back. Eller för den delen om vi själva valt Dylans Desolation row som ledmotiv för vår stundande "Mobilisering för SM-guld"...

Matchen: Min analys av FCK är att dom blivit extremt mycket bättre under den nya, unga och rätt oprövade tränaren jämfört med hur det var under snackebögen Hans Backe. Dom är stabilare, effektivare och faktiskt mer svenska än någonsin. Taktiken för dagen var åt catenacciohållet där man ville låta Bröndby ha mycket boll, vinna boll på mittplan och straffa dom skoningslöst på kontringar och fasta situationer. Det funkade helt perfekt. Linderoth var knappt på offensiv planhalva på hela matchen men vann alla närkamper, Lars Jacobsson är en stor, ung best i backlinjen som krossade allt motstånd, hade bara problem med en enda bröndbyit men det kommer jag till senare och Allbäck gjorde två mål en hockeyassist och nästan inget mer. Det FCK som med mycket tur lyckades slå oss i RL-finalen för 1,5 år sedan, hade slagit oss med 6-0 i söndags.

Bröndby däremot är inne i en kris modell värre och en av dom som tydligen fått ta en del av skiten var Martin Ericsson som började på bänken. Första 45 hade Bröndby mycket boll, men kom ingen vart, hade knappt några avslut eller ens halvfarliga lägen i eller omkring straffområdet. När andra halvlek startar, återfinns Martin på plan. Han inledde på en nivå som ingen annan på planen var i närheten av. Linderoth fick enorma problem att täppa till ytor och spelvägar och besten Jacobssen som krossat allt motstånd gick till och med bet en några nickdueller mot lille Ericsson. Martin styrde allt anfallsspel, hade sköna dribblingräder, dirigerade uppspel och rörelser samt slog underbara djupledspass. Under 15-20 minuter hade BIF precis allt, radat upp målchanser och FCK kunde bara slå ifrån sig och skälla på varandra. BIF borde både kvitterat och tagit ledningen men i stället kontrade FCK in 2-0 och 3-0 ur tomma intet och matchen var över. Rättvis sett över hela matchen. Men en Ericsson från start, med två defensiva mittfältare bakom, hade det blivit ett helt annat resultat. Så bra har han blivit. Översatt till landslaget blir det Linderoth och Alex/Daniel A med Ljungberg-Martin-Elmander framför sig och Zlatan eller Allbäck ensam på topp. Varken AS eller Källström skulle peta Martin i ett svenskt 4-2-3-1 system. Så bra har han blivit.

Ingen hade rätt

O-R-O

Jag gillar inte att leva i ovisshet. Nya oprövade tränare brukar ha en tendens att sätta folk i denna ovisshet. Blir detta bra, kommer det vara en gigantisk kukförlängare för St Håkan och Lundström, men det kan också betyda att dom tvingas avgå. Det här är Blåvitt, inte Halmstad där man tillåts tokfloppa med unga och oprövade Thern och ändå sitta kvar.

Särskilda skatteregler för idrottsmän – Nej tack!

Nu har hjärntrusten inom Svensk Elitfotboll börjat kraftsamla igen för att svenska fotbollsklubbar skall få skattelättnader. Det är jag kraftigt emot.

Visst vore det kul om Blåvitt (men endast Blåvitt…) kunde börja konkurrera på allvar ute i Europa igen men inte genom att Blåvitts konkurrenskraft skulle stärkas genom särskilda skatteregler för svenska fotbollsklubbar (eller för den delen idrottsmän). För en ung, attraktiv ingenjör eller läkare är lockelsen att jobba utomlands för en högre lön minst lika stor som för en svensk fotbollsspelare. Det har aldrig talats om särskilda skatteregler för att hålla kvar unga läkare och ingenjörer, varför är det så viktigt att idrottsmän skall stanna i landet?

Jag har aldrig förstått varför det är viktigare att våra idrottsklubbar är internationellt konkurrenskraftiga än att våra företag eller offentliga institutioner är det. Jag tycker faktiskt det är viktigare att Volvo och Ericsson är bäst i världen och att vi har de bästa läkarna kvar i landet än att våra idrottare är kvar så att någon klubb kan gå till gruppspelet i CL. Volvo och Ericsson klarar av att vara konkurrenskraftiga trots våra skatter, varför skall inte fotbollsklubbar kunna vara lika kompetenta och bli konkurrenskraftiga utan skattelättnader?

Förmodligen kommer kreativiteten att blomstra om skattelättnader införs för idrottsmän/fotbollsklubbar. Ericssons och Sahlgrenskas korplag kommer med nya skattelättnader för fotbollsklubbar att genast få stora välbetalda spelartrupper med ”spelare” som skattar som fotbollsspelare och har som hobby att forska på magsyrebakterier eller konstruera lastbilschassin. Likaväl som Oscar Wendt och Anders Svensson på sin fritid kollar på DVD och spelar X-Box kan man väl rita lastbilschassin eller operera cancer när man har ”ledigt”?
Ett snabbt sätt för SEFs klubbar att få skattelättnader vore annars att påverka regeringen att klassa fotbollsspel som en hushållsnära tjänst

High Fidelity

Nej jag tänker inte göra en lista över vilka listor som är bäst i Nick Hornbys bok. Att skriva om något som inte har direkt anknytning till Blåvitt skulle aldrig falla mig in....

Vi får en ny tränare i morgon. Idag träffar dom antagligen spelarrådet, styrelsen och fysteamet. I morgon träffar dom pressen, skriver på kontrakten och uttalar floskler till allmänheten. Vilka som har rätt bland införavslöjandena, vet vi väl först i morgon, skitsamma för smeknamnet blir detsamma ändå. Klart verkar det dock vara att det blir delat ledarskap. Med tanke på kollektivtänkandet är det egentligen underligt att det inte var Blåvitt som uppfann det delade ledarskapet inom elitfotbollen.

Hur som haver, verkar duon KjLampan ha gjort sitt och nytt blod kommer in. Det som känns intressant är att St Håkan har genomfört en generationsväxling på Kamratgården beträffande den sportsliga verksamheten där han har rekryterat folk som vet vad som krävs, han känner sedan innan och har gemensamma värderingar med. Kort och gott har han skapat en personlig maktsfär i klubben bestående av gamla lagkamrater. En maktsfär där han själv är högsta hönset. Hur det blir är det omöjligt att sia om och mina prognoser brukar ändå gå åt skogen. I år skulle ju Blåvitt vinna SM-guld och Aik åka ur. Det blir aldrig som man tänkt sig helt enkelt. Och tror ni inte mig på den punkten, fråga våra kollegor i Dif och MFF. Vi parkerar för tusan på sjätte, sjunde och åttondeplatsen i årets allsvenskan. Vilket geni tippade det egentligen?

Nåväl, alla är värda en chans och ett smeknamn. Jag står för smeknamnet och andra för chansen. Det finns nämligen en anknytning till rubriken och det spelar som sagt ingen större roll vilka som får rätt i morgon eftermiddag. Det blir ungefär samma shit, not different name:

Ste-Re-O
SteRe-O

Det är pionjärerna som vinner

Djurgården var först med att utnyttja potentialen i externt riskkapital och lyckades knyta till sig de spelare som gav dem några SM-guld. MFF var först med att suga ut sina sponsorer på ett nytt, ibland kontroversiellt, sätt. Det gav MFF ett SM-guld. Elfsborg var först med att ha en ny arena med en rejäl planering för intäkterna från arenan. Det gav Elfsborg ett SM-guld. På senare år är det nästan alltid pionjärer av något slag som nått de största framgångarna. Endast AIK blir väl ett undantag, de har inte kommit med något nyskapande förutom att ta den gamla hederliga punktmarkeringen till heders igen.

Därför vägrar jag att se lika nattsvart på framtiden som de flesta blåvita tycks göra nu. Blåvitt är pionjärer med sin Änglagården som jag har höga förväntningar (inte förhoppningar) på. Andra klubbar som exempelvis DIF vill nu bygga upp sina ungdomsverksamheter till något bra efter att dyrt ha missat på värvningsfronten. De ligger tio år efter Blåvitt.

Ge IFK ett-två år till så är det guldläge igen. En stabil bas i startelvan på välutbildade spelare från Änglagården med fler som trycker på underifrån och som kryddas med ett och annat nyförvärv. Det blir hyfsat billigt, mindre risktagande, kan gå att tjäna pengar på och ger stabil, långsiktig trygghet.

Jag har dock en liten brasklapp att komma med. Har spelare som spelat i Blåvitt större delen av sin ungdomstid verkligen den rätta karaktären, hungern och inställningen? Vissa tecken gör att jag tvivlar eftersom de unga spelare som bäst etablerat sig i startelvan är de som värvats utifrån i de sena tonåren (Kalle S, Bjärsmyr mfl). Många som spelat länge i Blåvitt kanske redan är lite mätta och bortskämda när de väl kommit till A-truppen.

Brasklapp 2: Blir det Jonas Olsson/Stefan Rehn så kan vi glömma guld. Den tränarduon tror jag inte på.

”Vi har det i våra egna händer”

Finns det någon mer fördömd fras än ovanstående harang? Hur många gånger har inte glada idrottsmän stått och kikat på tabellen och sagt just de fördömda orden?

Resultatet blir sedan att de tappar den där enkla matchen mot bottengänget, spelar oavgjort i ett avgörande läge och till slut ändå står där som förlorare. 2005 såg det exempelvis lovande ut när ”Sella” sade de fördömda orden och sedan tappade vi guldläget. För två omgångar sedan stod belåtna AIKare och sa samma sak. Det gick ju som det gick….

Det skulle inte förvåna mig om just ovanstående fras yppades när Kamratgården gav Kjell och Lampan uppgiften att lotsa Blåvitts A-trupp under resten av säsongen. Det gick sådär.

Byhåla

Alla minns väl den gamla TV-serien med Peter Settman och Freddie Granlund om raggarballar med svängdörr, wunderbaums under armarna och allt det där. Settman har nu vuxit upp och blivit en respektabel man medan Granlund kör på i exakt samma Fårrd-uppkörda hjulspår. Så vad har då detta med Blåvitt att göra?

Jo vi har ju värvat Rannie och Ragge och Eldin. När MFF värvar finländska landslagsmän från Premier League, värvar vi majpôjkar från division 2. När MFF värvar brasilianska forwards, värvar vi isländska backar. Och när dom värvar ....äh. Jag får inte in Eldin någonstans. Inte ens vart han skall spela i laget.

På tisdag smäller det. Då presenteras Blåvitts nye tränare. Eller rättare sagt. På måndag kväll, när GP.se uppdateras med morgondagens upplaga, får vi veta vem som tränar oss nästa år. Viktigt, avgörande och allt det där. Det känns nervöst, nästan som inför en match som betyder något. Jag drömmer om Svennis, hoppas på Roger, tror på Rehn-Wettergren och fasar för Linderoth, Backe samt några till.

Vilka skall vi sno

Att på något sätt följa upp mitt allsvenska tips från förra vintern, känns på något sätt inte aktuellt, i alla fall inte högprioriterat. Förra året gjorde jag en rövarranking om vilka av de degraderade lagens spelare vi skulle sno. Den skrevs innan serien var färdigspelad men det känns som om det vore dags för en ny upplaga, där bottenlagen/de degraderade lagens spelare till slut får den uppmärksamhet de förtjänar:

Rövarranking:

1. Kansk Enångigefle. Super McOndele kändes högaktuell redan förra året och mitt intresse har inte svalnat. René kan spela såväl höger och vänsterytter samt forward. Detta medför bland annat att man kan satsa på Alex som central mittfältare, Vasquez som central mittfältare samt aldrig någonsin mer på Wernbloom som yttermittfältare.

2. Zwirgzdauskas. Svårt att uttala och stava? Tänk då på att det ännu jävligare att gå i närkamp med denna 88 pannor tunga, muskulösa öststatarbesten. Vi behöver ett rutinerat odjur längst bak som styr upp saker och ting. Rosengren är väl huvudspåret, men KFF är inget bottenlag, så det får bli Zwrigsk, Zcarwin......Svirre

3. Robert Mambo-Mumba. Killen är en tvåvägsspelare som är både snabb och giftig i offensivt straffområde. Dessutom har han det coolaste allsvenska namnet sedan den gamle Giffaren Conny Klack.

4. Teddy Lucic. Visst, han är dyr som sprit i Oslo och har ett besvärande förflutet till Blåvitt. Men det som är bäst för Blåvitt, är det som är bäst för Blåvitt. Varför tjura över det förflutna när vi har chansen att värva Sveriges bäste komplementspelare. Att han inte hamnar längre upp har med priset att göra samt att han inte är ledaren och generalen där bak utan snarare korpralen.

5. Ola Toivonen. När man är jagad av halva fotbollssverige och väljer Öis, är det ett tecken på bristande omdöme och karaktär. När man dessutom gör det för att just dom gav speltidsgarantier, luras jag att tro att han är en komplett idiot. Samtidigt kan man inte blunda för hans fina säsong och är en av få allsvenska mittfältare som gjort lika många/fler mål än Pontus Wernbloom. Fattar dock inte varför jag nämner honom. Det här kommer likt i Dusan Djuric´fall hända först en kall dag i helvetet.

Spekulationer

Blåvitts nye tränare blir Stefan Rehn

Johan Arneng kommer således inte gå till Blåvitt

Robbie Laulers chocksuperhemliga projekt, består i att han skrivit en deckare. Det känns jävligt Laul på något vis. Kanske om ett mord på en klubbledare med en agent som skurk? Eller kanske tvärtom.

Nya arenan står färdig till höstderbyt mellan Blåvitt och Öis 2008 under det nydanande namnet Göteborg Arena.

Jonte Berg går till Gais efter ett år på Blåvitts bänk, som bosman.

Det kom ett mail

Fick ett mail från den fantistiska sammansvärjningen Tankesmedjan Café Bollgôtt. Dom har filosoferat kring hur man skall öka intresset och intäkterna för produkten fotbollsallsvenskan. Jag har inget att tillägga utan publicerar i sin helhet:


- Bonuspoäng mot tabelljumbon. Den som möter tabelljumbon får fyra poäng vid vinst.
Detta för att det ska vara extra förnedrande att ligga sist vilket eventuellt leder till roligare spel.

- När sista omgången är spelad får de som slått den slutgiltiga tabelljumbon under året en bonuspoäng till per vinst.
Detta för att göra allsvenska spännande in i det sista då man kan få två bonuspoäng när serien är avslutad.

- Målvaktens sexsekundersregel blir ensekundsregeln. Håller målvakten bollen längre än en sekund blir det straff och utvisning.
Detta för att ge allsvenskans andremålvakter mer speltid.

-Hörna i stället för inkast. Det lag som är sist på bollen när den passerar sidlinjen får hörna emot sig.
Detta för att inkast på t.ex egen planhalva är tråkig fotboll.

- Inkast istället för hörna. Där bollen passerar kortlinjen tas inkasten.
Detta för att det blir rolig fotboll om anfallande lag får inkast en halvmeter ifrån motståndarnas mål.

- Offsideregeln ändras så att den liknar den som används i Ishockey. Bollen måste passera straffområdesgränsen innan anfallande spelare. Gäller även på hörnor.
Detta för att det inte ska vara lätt att spela fotboll vilket eventuellt leder till roligare fotboll. Obs! Nya offsideregeln gäller endast i första halvlek.

- Om en spelare byter klubb under säsong ska de mål han dittills gjort tillfalla den nya klubben. Det står den nya klubben fritt att placera ut dessa mål efter tycke och smak.
Detta för att värna om spelarnas rättigheter då det annars kan kännas som att spelaren blir bestulen på sina mål.

- Varnade spelare ska bära en gul partyhatt.
Detta för att publik, motspelare samt medspelare tydligt ska se hur rolig fotboll det blir med en partyhatt.

Veckans ord

Snömos

Å ena sidan kan det översättas med slask/slusch puppie.
Å andra sidan är det uppräknandet av floskler om framtidsvisioner som gått via en PR-byrås ordbehandlarprogram. Med snömos vill man väcka uppmärksamhet och uppskattning utan att bidra med någon med egentlig substans. Snömos är allt vi föraktar många andra klubbar för, men samtidigt något vi vet med oss att Blåvitt måste bli bättre på. Djurgården är bäst i Sverige på snömos, men Elfsborg och AIK börjar knappa in.

Jag vet inte varför. Men snömos kändes aktuellt en dag som denna i ett skitland som detta.

Röd Oktober

Livet som blåvittsupporter leker inte direkt just nu. På läktarna gör vår vidriga svans bort sig gång efter annan och på planen gör spelarna detsamma. Gårdagens 0-4 mot AIK beskyller jag dock inte spelarna för utan herrarna som lade upp taktiken och tog ut laget. Det allra största misstaget var att frångå den så framgångsrika taktiken från förra mötet med gnagarna med en hög och intensiv press. Istället ställde man den här gången upp med ett defensivt 4-5-1 där Marcus Berg på topp blev helt isolerad och där AIK tilläts att göra lite som dom ville.

Ett drag som knappast påverkade matchutgången men som aldrig upphör att förvåna är att man i andra halvlek gör ett dubbelbyte och samtidigt flyttar in Alex i mitten. Det enklaste då kan man ju tycka hade varit att helt enkelt flytta ut Sella på högerkanten, en plats han började matchen på och där han gjorde det rätt bra. Men nej, istället flyttar man ut Pontus Wernbloom på kanten. Igen. Detta har man gjort i match efter match under hösten utan något lyckat resultat. Pontus har helt enkelt inte ett uns av yttermittfältare i sig.

Det stora Pontus-på-högern-experimentet inleddes av Arne Erlandsen under årets två första matcher då Alex var skadad och Jonatan Berg bedömdes vara för dålig när det var blöta planer. Tanken då var att man skulle spela ett utstuderat spel med crossbollar mot Pontus som skulle nicka ner bollen till en framrusande forward, men det var en tanke som aldrig slog väl ut. På så sätt är Pontus på kanten lite som kommunismen. Jag förstår hela företeelsen som koncept och idé men utfallet har ännu aldrig blivit särskilt lyckat.

Sluta plåga mig!

Årets Allsvenska är den plågsammaste på länge. Varje gång allt hopp är ute för Blåvitt så blir det kanonresultat i de övriga matcherna – alltid!

Efter Kalmar-debaclet kändes det på något sätt ändå ganska skönt att nu var plågan över. Blåvitt kommer sjua och vi kan lugnt och stilla bygga upp något nytt när andra lag snackar Europa-satsningar, stjärnvärvningar och får schavottera i media kan Blåvitt smyga och må gott.

Djurgården och Malmö ville annorlunda. Nu tändes hoppet igen och med tre poäng mot AIK kan vi fortfarande ta den där RL-platsen och det kanske bara är 4p upp till guldet. Genast börjar plågan igen. Det här är inte kul!

Jag misstänker dock att i morgon vid niotiden är hoppet släckt igen efter en brakförlust, förmodligen ackompanjerat av svarta krigsrubriker om huliganvåld. Är det fortfarande folk därute som kan se något positivt med att AIK är tillbaka i Allsvenskan?

Idag föll domen

Anna Sjödin dömdes på samtliga åtalspunkter. Jag var inte där och skall inte uttala mig, men som vanligt finns det en blåvittkoppling. Cupfinalen 2004. Några domar har fallit därifrån också. En blåvittare dömdes till två månaders fängelse och 20 papp i skadestånd och böter. Alle fall av grov misshandel som begicks den där eftermiddagen på Råsunda, utfördes av vakter. Samma vakter som sedan skyddats av sina kollegor på plats och samma vakter som av någon anledning anses äga rätt till större trovärdighet i en rättssal.

Jag är inte överförtjust i tanken på att ett valfritt dickhead i uniform kan slå mig på käften och sedan anmäla mig för att med hakan som vapen, ha skadat det yttre hudlagret på hans knogar.

Kreativt slöseri med tid.

Gick upp i ottan, tog vagnen till Kålltorp gick upp för den långa uppförsbacken. Men någon Ranégie såg jag inte skymten av. Det enda som bjöds idag var en George som tränade bollmottagningar med fysion och Kjell Pettersson.

Nåväl efter en fika hos en kompis i närheten, fick jag ändå nys om ett jobb. Känns OK att slösa bort tid helt i onödan och ändå åstadkomma något vettigt.

Sprit

Blåvitt har en islänning på G. Coolt, Ragnar heter han och det är i skrivande stund inte fastställt om han är mittback eller innermittfältare. Hoppas på det förra. Det känns lite som om vår nye sportchef väljer ut nyförvärv efter hans favoritgroggar från tiden i början av 90-talet då han var ung, singel och talangfull.

Ragnar - check
Geting - Typ Lucic/Dixon/Mumba/DaLa. Om dom åker ur.

Men frågan vi alla ställer oss är ändå vilken som blir våran Hot Shot. Hoppas hoppas det är Ranégie.

Upplopp i nordost

Vaknade upp idag, tog en kopp svart och satte på text-TV som jag alltid gör. Fick då lära mig att det varit upplopp och kravaller i Göteborgs nordöstra förorter under gårdagskvällens strömavbrott.

Det visade sig att några fönsterrutor hade krossats.

Minns någon kravallerna i Frankrikes förorter c:a halvåret tillbaka? Internationella medier tog då upp Sveriges förorter som föredömen, där man fokuserade på integration och mångkultur i stället för assimilering. Svenska medier var då inte sena att hänga på utan slog sig för bröstet och passade på att för första gången någonsin skriva något positivt om våra invandrartäta förorter. Det tyckte jag var kränkande då och det tycker jag än idag.

Cojones

2-0 hemma mot Spanien var ett riktig älgakliv mot EM i Österike-Schweiz. Per definition tycker jag alltid att svenska förbundskaptener bör avgå, är idioter och allmänt elaka. Men Lasse Lager visar både stake och cojones idag som petar Källström till förmån för Borås finest. Vid förlust vågar jag inte ens tänka på hur rubrikerna sett ut i våra två tabloider. Dagens resultat påvisar att kanske, kanske kan Lasse Lager lite mer fotboll än Lasse Sandlin, Lasse Anrell och Lassie. Nu är tacoentusiasten avstängd nästa match och vi kommer få se skillnaden i det svenska spelets struktur när den fete norrlänningen från Partille startar.

Lägesuppdatering

Igår kväll var jag så jävelusiskt under isen, värre än på länge. Verkligheten liksom trängde sig på. Tillflykten blev världens bästa uppfinning igår kväll/natt. Trådlösa hörlurar, på med stereon och "Ramlar" på repeat.Problemet var bara att jag var sjukt speedad och energisk när jag skulle gå och lägga mig. Jag tänkte på tabelläget och somnade snabbt ändå.

Idag behövs inga hjälpmedel. Min klubb har landat en deal på en halv miljard, ge och ta några hundringar.

För jag var nere men uppe på feeeem ahhhhhh Känn ingen sorg för mig....

Vägval

Guldet är kört för tionde gången i rad. Det har sjunkit in nu och det känns surt, men inte lika surt som förra året, eller året därpå. Om det beror på att jag börjar bli van, eller om jag inte riktigt trodde på det från första början vet jag inte. Det enda positiva med hela skiten är att antingen IFE eller AIK kommer missa guldet. Båda lagen upplever en lite nu-eller-aldrig situation just nu. Ett av dessa lagen kommer bomma sitt livs chans, om vi har tur bommar båda. Det är så man får tänka. Skadeglädjen är loserns tillflykt.

Vad jag menar med rubriken är att Blåvitts sportsliga ledning ställs inför ett rätt viktigt beslut just nu. Antingen skall man rädda vad som räddas kan och ge allt för att nå den där RL-platsen som trots allt är ganska realistisk. Eller så ska man skita i resultaten resten av säsongen och bara tänka på nästa säsong och framtiden. Spela in Vasquez centralt, skola in någon om juniorbackarna och ge Berg Maximalt med speltid under resten av säsongen. De två senare har tagit stora steg under sommaren/hösten och kommer förhoppningsvis ta fler.

Fast det är klart. Har man chansen att snuva gnaget på guldet, så skall man ta den.

Öh va?

Snuffe Åkeby rasar idag över att en av hans söderbröder blåste bort ett MFF-mål på söderstadion. Bortsett från att det den här gången är säkerställt att det inte var offside, så liknar tjötet, det tjöt som omgärdade ett mål av Djurgården hemma mot Giffarna på övertid hösten 2001.

Vad är det med stockholmare? Det är linjedomarn som avgör offside. När linjedomaren vinkar, blåser domaren - alltid. Det hade Fröjdfeldt också gjort. Jag vet för jag var på Ullevi hemma mot Dif förra hösten.

Sedan kan man ifrågasätta en annan sak. En fjärdedomare skall hålla lite koll på bytena, ta emot skit från tränarna och lite till. Kompetensenskraven brukar sträcka sig till en lokal gubbe på div 3-nivå och det är allt förbundet tycker det är skäligt att betala för. Men om förstedomaren skadas, varför ersätts han inte av en linjeman i stället för fjärdedomaren?

Bondjävlar

Det finns en debatt. Det är ingen jättehet debatt om sexiga saker som fastighetsskatt, vårdnadsbidrag, palestinafrågan eller vem som blir Blåvitts nästa tränare. Men det finns en debatt.

Vem bör bli näste James Bond? Det sägs att Sean Connery begick ett misstag som gick tillbaka till Bondsfären efter Lazenbys fiasko, att han borde vilat på sina lagrar från forna stordåd i stället för att komma tillbaka (har inget med Kjell Pettersson att göra). Men jag förstår Sean. Rollen som James Bond är nog inte jätteenkel att tacka nej till. Så vem skall nu ta över efter Brosnan? En del lobbar för Robbie Williams, men det vete fan. I min värld kan inte dabbelowsäven ligga i poolen och glassa i slutscenen med hela överkroppen täckt med tatueringar. Robbie har inte den stil och klass som krävs för detta uppdrag. Men vem fan har det egentligen?

En annan fråga är vem i Blåvitt som bäst skulle passa som Bond. Några kan man utesluta direkt, de flesta faktiskt. Bengan dyker upp i skallen, men känns inte han lite för bonnig egentligen? Jag menar jakt, fiske och hunduppfödning som hobbies. Det är bara dialekten som skiljer honom från Ingesson, en annan otänkbar kandidat om han fortfarande hade spelat. Nej Bengan faller för hans norrländska själ. I stort sett resten av laget faller på att dom antingen är blonda ljushuvuden eller av ickeeuropeiskt härkomst och känns därför inte tillräckligt bondiga enligt min mening. Kvar finns två namn. Stefan Selakovic och Hjalmar Jonsson. I den ena ringhörnan har vi den charmigt leende juggen som är ond mot de onda (domarna) och inte sällan trots mindre storlek kan brotta ner bestar likt Jaws och Zwirzdauskas. Hans nackdel är väl att han tenderar att åka fast. 007 skulle aldrig ha åkt dit pga en husrannsakan. I den andra ringhörnan hittar vi den perfekte spionen från Island, Hjalmar Jonsson. Perfekt spion då han kan smälta in i vilken omgivning och lära sig språk och dialekt på nolltid samt alltid gör ett lojalt jobb oavsett vem som är M och Q för tillfället, han överlever dem alla. På minuskontot befinner han sig dock lite för långt ute på vänsterkanten. Aldrig positiv i agentkretsar.

Vad tycker ni? Vem av Sella och Hjalle är blåvitts Bond?

Vi hade i alla fall inte tur med vädret

IFK Göteborg är ett fotbollslag som innehåller en hel del duktiga fotbollsspelare. Detta innebär att i matcher där vi kollektivt kollapsar ändå emellanåt kan skrapa ihop lite segrar och poäng. Med lite tur.

Allsvenskan har blivit en jämndålig serie med ett övre skickt av 6-7 jämndåliga lag. För att vinna SM-guld krävs då att man har hyfsad harmoni i klubben, slipper skador på tongivande spelare, har onormalt många spelare i god form samtidigt. I vissa fall, en mängd spelare i sitt livs form samtidigt. Slutligen behövs tur. Tur med stolpar och ribbor, tur med spelprogram, tur med värvningar, tur att ha sluppit Royal League året innan samt tur med domarna. Mycket talar för att vi slipper Royal League nästa år. Förnedrande förvisso, men med ny tränare och stor spelaomsättning, vilket vi kan förvänta oss är det kanske precis vad vi behöver. Tur med domare kan vi bara hoppas på. Ett mål bortdömt och en straff bortdömd mot Öis, en solklar straff bortdömd borta mot bajen i slutminuten samt minst 2 straffar och en målchansutvisning idag mot Hellsingborg. Vi kunde haft åtminstone 7 poäng på nämnda matcher i stället för 1.

Är vi förföljda? Nej, domarna tar inte dåliga beslut med flit eller ja....oftast inte och de fåtalet gånger dom gör det, så tvivlar jag på att dom gör det specifikt mot ett lag.

Det behövs en debatt om domarstandarden. Inte de enskilda individerna, utan strukturen kring den svenska domarkåren. Från förbund och domarkommitéer får dom egentligen bara björntjänster när dom ställs ensamma där ute på planen inför 12000 fylleförbannade åskådare.

Goa gubbar

Som fotbollssupporter är man indoktrinerad av en livstid av tipsextra- och Serie A-tittande att bli mer och mer exalterad över ett nyförvärv ju coolare och mer internationellt namn han har. En Martin Crossa kommer alltid vara en bättre forward på förhand än en Daniel Johansson, en Alex McPheat kommer alltid vara en större talang än en Bastian Andersson och det kommer alltid vara givet att den där Patrice Kwedi sopar banan med en Hjalmar Jonsson. För att inte tala om någon som heter Justice Christopher. Hur kan man misslyckas med det namnet?

Dubbla poäng blir det i den här delen av landet om man dessutom har ett namn som det går att göra ordvitsar av. Nämnde Crossa är en legend inte bara för att han aldrig fick chansen och även senare sydamerikaner har fått en knuff i rätt riktning tack vare vitsvänliga namn. Alejandro Lago blev genast en supporterfavorit tack vare sitt efternamn. Efter att folk faktiskt såg honom spela fotboll sjönk dock hans popularitet till lite Lagom nivåer. Den var La go den? Till och med ett namn som Martin Smedberg går att rädda med lite kreativitet. Det räckte med en inskruvad frispark mot Trollhättan så var Smegol en given favorit.

Vad vi inom fotbollen har saknat är dock ett riktigt klatschigt namn på en hel lagdel så som hockeyns testosteronstinna Legion of Doom och goeroliga Dragkedjan. Vi hade vårt innermittfält Rehn & Mild men det var ett tag sen nu. Värvar Blåvitt Mathias Ranégie så har vi dock äntligen den forwardskonstellation som både kan sätta skräck i motståndarförsvaren samt släcka vår outsinliga törst för ordvitsar. Vad heter den då?

RanéBerget så klart.

Silly som fan

Idag var tydligen dagen D. Silly Season har inletts. GT frontade med ett högst eventuellt byte med Gajs, där dom får Jonathan Berg och vi får Bobbie Friberg da Crux (felstavat som jag lät stå kvar). Vi ska få Bobbie och betala med Jonte + 700 000 spänn. Vem som är bäst av dem båda idag, låter jag vara osagt och det är inte helt irrelevant att fastslå att Bobbie även kan spela högerback. Men dom är jämnbra idag, trots att Jonte är tre år yngre och har blott ett halvt års ordinarie seniorfotboll på elitnivå i kroppen. Nej säger jag. Och om några skall ha cash i utbytet, så är det fanimig Blåvitt.

Dagens snackis stod ändå GP för. Blåvitt är intresserade av en viss division 2-forward i Lärje-Angered vid namn Mattias Ranégie, som tydligen har öst in mål där och även blivit vald till seriens bäste forward. Div 2 är dock inte division 2, utan snarare division 4, efter allsvenskan, superettan och division 1. När jag tänker på det finns det till och med två stycken division 1, så division 2 bör egentligen motsvara division 5.

Lät det krångligt? Det har tydligen Mattias liv också varit. Han är killen som ballade ur som 15-årig supertalang, slutade med fotbollen och började med sådant som brukar omnämnas som följd av det som kallas "att hamna i dåligt sällskap". Under 7 år spelade han ingen fotboll alls, åkte till till farsan i La France, kom tillrätta i livet, flyttade hem och började spela boll igen. På ett och ett halvt år har han gått från Majorna i femman, till Lärje-Angered i tvåan till att nu plötsligt vara hot stuff för oss, Gais, Häcken, Öis och Elfsborg. Vi får väl hoppas att det svänger lika mycket om honom på planen som det verkar ha gjort utanför densamma. Om han hamnar i Blåvitt det vill säga. Skulle han hamna annorstädes, får vi väl hoppas att han blir den flopp som han med objektiva ögon, borde bli.

Jag är också Lefty

Bloggaren Bob, skrev häromdagen rätt lysande om en koppling mellan Donnie Brasco och supporterskapet. Bajen vann idag över solna svart och den tanke jag skämtsamt tänkte för mig själv i all bedrövelse igår kväll har blivit sanning. Vi plockade in en poäng. Skulle vi mot all förmodan besegra Helsingborg på lördag, är diffen nere i 4 poäng och guldfebern och tabelltittandet är där igen. Det vore sadistiskt av Blåvitt att vinna på lördag, det vore djupt omoraliskt. Det vore underbart också, så på ett sätt kan jag förstå hur Hans Sheikes kvinnor stannar kvar hos honom år ut och år in. På ett annat sätt kan jag förstå de utomstående som tycker jag är dum i huvudet. Jag kämpar vidare i en omgång till, jag kämpar tappert. Synonymt med att kämpa tappert mot ett ouppnåeligt mål är patetiskt, vilket kanske stämmer bättre in och kanske är det så att allt supporterskap liksom allt övrigt irrationellt och destruktivt beteende bottnar i ett självförakt.

Gnälliga Gais

*Telefonen ringer*

(Gais)
-Jo hallå! Eh...det är så att vi liksom glömde släcka stearinljusen igår kväll och det ena ledde till det andra och nu har vi plötsligt ingen klubbstuga. Schyrra, bôrdiga!!

(IFK)
-Hur mycket behöver ni?

-En mille

-OK, betala ni tillbaka när ni har råd

-(hest skratt) Jaa vi "lovar"...

*Telefonen ringer igen*

-Tjenare, här kommer ett lukrativt erbjudande, bara för er och öis: Ni får lov att köpa ut oss ur alliansen!! Sug på den!

-Vafan är ni panka nu igen?

-Typ. Öis går med på det om ni gör det.

-Hur mycket behöver ni?

-Typ 3 miljoner. 1,5 av er och 1,5 av Öis.

-OK, men vart skall ni spela sen då?

Eh...det är det fina i kråksången. Vi skall hyra in oss hos er på Gamla Ullevi. Givetvis för en skälig hyra.

-Vad är en skälig hyra då?

-Tja som en medelstor studentlägenhet

-Är ni med och pröjsar för driften då?

-(hest skratt) Det är vår målsättning men inte första prioritet...

-OK

*Telefonen ringer ytterligare en gång*

-Några änglar har målat om vår klubbstuga till blåvita färger. Fy fan för er!

-Förlåt, vi får väl sponsra ommålningen åt er som ursäkt

-Usch! Såå typiskt er IFK:are att ni kan med, att ni inte skäms!

Gnälliga Blåvitt

Jag vet inte om det beror på att det är så många unga spelare som aldrig haft några direkta motgångar i sitt liv eller om det är en allmän attityd på Kamratgården men jäklar vad gnälligt det blivit på plan när Blåvitt spelar. Det är ett evigt tjat på domaren och även skådespeleriet når nya höjder på plan. Tjatet anförs av den annars så glade Sella med kapten Alex som god tvåa. Lägg av med gnäll, filmningar och knuffar efter avblåsning. Det är ovärdigt mesta mästarna att hålla på med sådant. Jag skäms när jag ser det!

Zengin må vara en idiot men om vår lille soloartist Janne Schaffer skall springa runt och förolämpa folk i Mazerratti-stil då kan han ta och packa sina trunk direkt och åka hem till sin mamma i Argentina. Sådant beteende vill jag inte se i Blåvitt.

Som spelare och ledare nere på innerplan har man ett enormt ansvar för det man gör. En gnällig attityd på plan med gap på domare och annat sprider sig blixtsnabbt upp på läktarna och kan där starta präriebränder av missnöje, glåpord och ibland våld.

Sluta gnäll så förbannat och löp lite mer. Ork har ni ju kvar eftersom ni orkar tjöta så förbannat!

”Nu vågar vi misslyckas”

Bengan i Aftonbladet: ”Det har blivit en lättsammare stämning. Nu vågar vi misslyckas.”

Tack, jag ser det. Rena nybörjarmisstag som man inte såg till för bara några omgångar sedan. Nickar ut i mitten, halvtaskiga markeringar och dräll med bollen på mittplan. Men det blir ju många mål i alla fall åt alla håll och det är väl det ”alla fotbollsälskare” vill se.

Fuggedaboutit

Al Pacinos rollkaraktär i det lysande gangsterdramat Donnie Brasco är en av de mest rörande förlorarna i filmhistorien. Pacinos "Lefty" har halkat ner i maffiahierarkins bottenskikt, har cancer i skrevet, en knarkande son och kämpar varje vecka med att skrapa ihop pengarna som han måste betala bossarna med. Trots att han innerst inne vet om vilken loser han är ägnar han sig åt självbedrägeri och intalar sig själv att det när som helst kommer att vända och han kommer att ta sig upp till toppen. Med andra ord är Lefty som vilken blåvittsupporter som helst. Minus allt mördande då förstås.

Lefty värvar Donnie till "familjen" och lär sig älska honom som en son. Han ser Donnie som sin biljett till ett bättre liv med pengar och framförallt lite respekt men när det äntligen ser ut att hända något så slås hans fötter undan och in kommer nye bossen Solna... Sanny... f´låt Sonny Black (spelad av tjomme som heter, ja just det, Madsen) och skördar alla frukterna.

Direkt efter derbyt i måndags kände jag mig obeskrivligt bitter. De senaste åren har jag närt drömmar om att i år så kanske kanske, bara för att allt hopp ska dö i en stor betongbunker på Skånegatan. 2004 var det mot Malmö, 2005 mot Djurgården och 2006 föll lotten på Örgryte av alla lag. Som grädde på moset kan drömmen dö där en gång till i år redan på måndag. Varje år låter man hoppet och självbedrägeriet växa sig så stort att när allt rasar så blir fallet väldigt långt och oerhört hårt. Efter matchen i måndags frågade man sig som vanligt när man låg där som en trasig man allra längst ner på botten varför man utsätter sig för det här varje år. Det måste finnas ett bättre liv där ute någonstans.

När livet är som tyngst för Lefty pratar han om en stor båt han en gång hade och om han bara hade haft kvar den båten så skulle han ta med sin flickvän, släppa allt, lätta ankar och bara segla iväg. Öst, väst, nord, syd. Han skulle aldrig komma tillbaka. Men Lefty vet att det bara är snack. Han har 26 liv på sitt samvete och han är den han är. Han vet att han lik förbannat kommer stå där kommande dag och slå på parkeringsmätare med hammare för att komma åt småpengar.

Avspark ikväll är 19:00. Buffén på Harry´s serveras 18:00.

Rojalist javisst

Senaste spekulationerna i media om Blåvitts nye tränare har varit att man är ute efter ett ungt och tidigare oprövat namn. Då har jag ett. Jag väljer kungen av Göteborg som numer bor i Stockholm.

Det sägs ibland att Zlatans lagkamrater inte förstår hans geniala passningar. Det kan mycket väl vara sant att hans sätt att hitta luckor och ytor är geniala, men om passningarna inte går fram, är dom inte geniala. Det är en brist på den högre spelförståelsen.

Jag hörde talas om en kille med absolut gehör (jävligt musikalisk). När han sjöng i kör, kunde han ha körmedlemmar som sjöng aningen, aningen falskt. För att det skulle låta bättre, började han då även själv sjunga aningen, aningen falskt. När det kommer till fotboll, hade spelaren Stefan Pettersson absolut gehör. Han förstod inte bara mer än sina med och motspelare, han förstod vad andra förstod, vilket är ännu viktigare. Steff-kungen, hade den högre spelförståelsen och det skulle förvåna mig mycket om han inte skulle kunna implementera detta i en tränargärning.

Vill jag då ha Steff som tränare i Blåvitt? Nja, fick jag välja så är jag inte helt övertygad om vikten av en ung och oprövad tränare. Jag förstår inte vitsen i att ha det som självändamål. Min favorit är fortfarande Roger Gustavsson, om han är motiverad. Är han inte det finns det ett antal namn i en sorts plan B. Sedan finns det en hel drös namn på min svarta lista. En lista jag återkommer med.

Dagens lista.

Kategori: Saker som gått åt helvete sedan borgarna vann valet.

1. Borgarna vann valet
2. AIK vann
3. Blåvitt förlorade.

Det finns en rad olika parametrar för att definiera en jobbig förlust som är svår att komma över.

Det skall helst vara ett derby, gärna guldstrid för ett av lagen, ditt lag skall ha allt spel och skapar mängder av chanser med dom andra knappt kan ordna fram ett inkast. Matchen skall avslutas med att motståndarna systematiskt slänger sig längs gräset och filmar för att stoppa upp spelet och är det riktigt illa, så blir du blåst på lite straffar och får minst ett mål bortdömt.

Igår var den ideala, jobbiga förlusten. Jag fortfarande så jävla arg att jag har svårt att andas. Kring minut 90 skapades för övrigt en ny parameter. En motståndartränare, skall hysta in en boll på planen när spelet är igång, för att stoppa upp en kontring. Sören Börjesson, sicken sportsman.

Nattjobbarfundering

Är uppe i min 20:e raka vakna timme. Och det är mycket för att vara mig. Oerhört mycket. Det är lätt att tankarna flyger iväg när hela omvärlden snurrar kring din dumtrötta skalle.

Det finns en blogg som heter Paggan for president. Den handlar om en viss ngt-minister från vadsomhelstdepartementet, som gillar att synas med kändisar och för utstå att vara punchline för allt för många panelhumorprogram på TV. Paggan är öisare som vi alla vet. Skulle han i stället vara geting, gissar jag att han kallats Leffe, vore han gajsare gissar jag på PagTrotskij. Men frågan jag ställer mig är:
Om Paggan var en ängel, vad skulle han kallas då?



P.S. Förbehåller mig rätten att be er dra åt helvete om ni gnäller på några språkfel i texten ovan. Jag är trött. D.S

Finns inget parti för mig?

Jag är mycket sällan sjuk (4 sjukdagar i ett 12-årigt arbetsliv), känner inga gamlingar nära mig och jag har inga barn som går i skolan. Alltså är inte mantrat ”vård, skola, omsorg” så aktuellt för mig personligen. Var finns partiet för mig?

”Så får man inte tänka” sade mina kolleger till mig när jag beklagade att det inte fanns något parti för min målgrupp. Tänk om du blir sjuk? Tänk om du får barn? Jag vill vända på det, jag undrar om de långtidssjuka röstar efter vad som händer om de blir friska eller om barnfamiljerna röstar efter hur det blir när de blir dinkys igen. För övrigt är sannolikheten att jag dör i morgon betydligt större än att jag får barn. Satan vad jag betalat mycket pengar i onödan för en massa ”tänk om”-saker då…..

Vi vann, därför tiger jag.

Har en tendens att inte blogga ju bättre det går. Vi vann mot Häcken, utan att imponera sett över hela matchen. Arnes guttar har blivit Kjells Angels och plötsligt kan vi andas igen.

Men...

Glädjen över segern har gått över. Just nu är vi i landet Känslomässigt Ingenstans. På lördag inleds derbyångesten.

Arenan ser ut att bli försenad innan vi ens börjat bygga. Måste vara rekord, men så är det.

Tänkte guldhjälten Tomas Olsson blir överglänst av fjunisar som Bastian Andersson (högst en skit hög, om han står på tå) och Mattias Viggeborn i B-laget.

Snart är det landskampsuppehåll igen, med allt det innebär för Alex sargade kropp. Följs trenden från förra året, vågar jag påstå att Bjärsmyr, likt Kalle förra året, kommer skada sig i en U21-match. Varför inte i kvalet mot Serbien?

Vi saknar förstetränare till nästa år, Prahl är arbetslös och nuvarande förstetränare kan en massa fotboll, har massor av rutin men han liknar Jabba the Hut.

Ailton är varken såld eller skadad.

Wovven är skadad och borta två veckor. Tja, inget ont som inte har något gott med sig...

Valtanke

Tänker inte ägna något större grogg-utrymme åt riksdagsvalet, det görs på så många andra ställen. Men jag blir så less på all pajkastning så jag kan inte låta bli att citera Monty Pythons underbara film om sökandet efter den heliga graalen där den anarkosyndikalistiska Dennis utbrister

Strange women lying in ponds distributing swords is no basis for a system of government

och

Well, but you can't expect to wield supreme executive power just 'cause some watery tart threw a sword at you!

Fasen vet om det inte är ett minst lika bra sätt ändå?

Fler namn

Roland Nilsson.

En gång i tiden kallad "fet-Edvard". Kom hit som ett litet pojksträck till Kamratgården från Helsingborg och fan vet om det inte var såpass länge sedan att det fortfarande hette Hälsingborg. Rolle var supertalangen som skolades om till högerback. Han första tävlingsmatch på den positionen var på hemmaplan mot Barcelona i en inte helt obetydlig cupmatch. Vi vann med 3-0.
Kuriosa 1. Han är tvåa på listan över bejublade återvändare-i-annan-tröja. Etta är Stefan Rehn.
Kuriosa 2. Han sägs vara välhängd, vilket är positivt. Det finns inget värre än tränare med självhävdelsebehov genom mindervärdeskomplex. Har någon sett Mourinhos kuk och kan bekräfta min teori?

En annan Nilsson

"då brister själen ut i lovsångs ljud, Torbjörn är Gud, Torbjörn är Gud".

Tänk er en spelare som är stor, stark, snabb, har gudomlig teknik, öser in mål (329st för oss) och slår än bättre pass samt till råga på allt är en riktig lirarsjäl som hellre tunnlar en gång för mycket än en gång för lite. Tänk en sådan spelare och jämför Blåvitt när han kom (1975) med när han slutade (1986). Lägg till att han dessutom är ödmjuk, humoristisk, snygg och genomsympatisk. Och slutligen. 1954 vann Gais sitt senaste SM-guld. Högre makter blev så förbannade att dom fixade solförmörkelse i hela Sverige och strax därpå kom motmedlet. Torbjörn Nilsson föddes. Torbjörn är kort och gott för bra för att vara sann, han är inte en av oss. Han är Gud.


Fick jag själv välja, skulle det inte bli någon av dom. Rolle har väldigt lite erfarenhet som tränare och kom igen! Även Bosse Falk har lyckas slarva upp den sketgängen i allsvenskan. Beträffande Gud, så är många skeptiska till om hans psyke fixar att vara tränare i Sveriges största klubb, som råkar vara klubben i hans hjärta och där han råkar vara den störste ikonen av dom alla. En stor del av skepsisen mot honom tror jag är att man egentligen är livrädda för att han skall misslyckas just hos oss. Då projicerar vi hellre över det till honom och tror att det är han som är rädd att han skall misslyckas.

Fast ovan nämda stycke är egentligen bara analytisk mumbo-jumbo. Jag är emot, för att jag vill ha en fet tränare. Jag älskar tjocksmockar. Dom är bra för mitt självförtroende. Det är skitknäckande att se dessa båda blåvita farbröder i shorts och T-shirt, slimmade som simstjärnor. Det finns en orsak till varför man säger att någon ser "oförskämt fräsch ut". Torbjörn och Rolle är oförskämda helt enkelt. Nej tacka vet jag Jonas Thern och Tomas Brolin. Dom hade folkvett nog att gå upp 25-30 kilo bara under julhelgen, efter det att de lagt av.

GP goes Mcarthyism

Guilt by assosiation

Så här skriver Mats Härd i dagens GP appropå Arnes avsked:

Rykten skall behandlas varsamt. Rykten går att använda vid det pusslande som journalister ibland tvingas till. Vi får ett besked men inte hela bakgrunden, inte alla orsaker, somt anses inte tåla verklighetens skarpa fotoblixtbelysning.Pusslet saknar allt för många bitar men att det funnits en övergångsmodell som liknar den som skapades av Erlandsens landsman Rune Hauge en gång i tiden låter i mina öron lika troligt som att en mittfältskämpe kastar in handduken när det är 20 minuter till slutsignalen.Kanske kommer den fram så småningom. Sanningen. Den är också värdefull.Precis som den långsiktiga planen är den viktigare än ett SM-guld.

Jag har nu läst stycket c:a 20 gånger, vilket är ungefär 4 gånger mer än vad man vanligtvis måste göra för att inse vad mannen menar och vilken bindgalen idiotjävel han är. För er som inte orkar ger jag det till er genom en ekvation i stället:

(A)+(N)+(H)+(MP)=(Sr) =

= Arne+norrman+Hauge+Mats Persson=Skumrask

Det är "guilt by assosiation" på låg nivå. Vem misstänker att dåvarande Lilleströmtränaren Arne skulle påverka spelarinköp i en annan klubb i ett annat land? Dessutom för en spelare som han var rätt noga med att skicka iväg efter ett halvår?

Ni dumjävlar som prenumererar: Skyll er själva, jag betalar inte ett skit av deras lön och det är jag stolt över. Och Mats, om du läser detta.

1. Tror du att vi tror att du har minsta lilla minne av att någonsin ha sett Arne Erlandsen spela boll?

2. Vad har du för hållhake på Hjörne?

Rykten

Starka indicier talar för att Linderoth i princip redan är klar för Blåvitt till nästa år. Det gör mig bekymrad.

Senaste gången jag var negativ till en ny blåvit tränare var förvisso den senaste, Arne. Där hade jag fel. Arne har spelat sina kort ypperligt och har blivit runner up två gånger på par i tvåor när de andra suttit på ess i samma färg! Beträffande övriga tränare har jag också haft fel. Jag hade ingen jävla aning om vem Roger Gustavsson var när han tog över inför 1990, på den tiden brydde jag mig inte om U-sektionen, jag gillade tanken på Jingblad som nått bra resultat med ett bonnalag likt Hbk, Reine kändes som en bra och blåvit lösning som levererat i såväl Häcken som Helsingborg och Lundin gillade jag från dag ett. Beträffande Lundin tycker jag dock att han fått oförtjänt dåligt rykte. Inte minst i media.

Vad ni läser är ett desperat utspel på vidskeplig basis. Jag brukar ha fel. Hoppas jag har det om Linderoth. Stor-Tobbe har alltid haft lite av en magisk aura omkring sig. Han står tydligen för en vacker och effektiv fotboll, trots att hans lag alltid i grunden är defensivt starka och trots att han aldrig vunnit ett jävla skit. Jag är negativ, hoppas det är ett bra tecken.

Men. Varför skulle Linderoth tacka ja till oss? Han hamnar ju för fan i samma klubb fast på andra sidan Sverige. En klubb med stark talangutveckling, som är värdelösa på att ta betalt för de talanger man utvecklar och ersätta desamma när de säljs. En klubb som måste sälja för att få råd att värva.

Tack för allt Arne och lycka till. Grattis till befodringen KjLampan och lycka till ännu mer.

Tränarbyte och buisiness as usual.

Arne "avgår", med tio matcher kvar. Varför är vi alltid så noga med att vara mer turbulenta än Bajen? Det här kan bli bra och det kan bli dåligt. Har mer ångest än vanligt just nu.

Kjell och Lampan tar över i vad det verkar, ett delat ledarskap likt Lars-Tommy, Lukeby och Lars-Roland. Vad kallas vår konstellation. KjLampan?

Svampskolan

Under hösten går jag gärna ut i skogen med min irländska kommunister och plockar svamp.

Just i år är det svamp som utmärker sig. Gulkremla. Den är som namnet antyder, gul växer i våtmarker, vilket gör att dom med tanke på de just nu rådande förutsättningarna, har ploppat upp som en hel tomtearmé i regntäta områden i våra skogar. Gulkremlan är enkel att känna igen för sin färg och är svår att förväxla med andra, likartade arter. Tyvärr blir den allt som oftast väldigt lätt angripen. Gulkremlan är rätt god, har en tydlig smak av nötter och ätes med fördel till frukost. Tyvärr är den väldigt skör och det är inte lätt att få hem ett helt exemplar från skogen då den lätt smulas sönder om den har sällskap av lite tyngre arter i korgen.

Bara ut och plocka!

Alla eventuella jämförelser med guliganer tar jag som rent förtal.

Fyrafemett

Får väl börja med att utropa ett fyrfaldigt. Det leve:

HELVETE
HELVETE
HELVETE
HELVETE

George borta i 6-8 veckor. Med tanke på hur lättränad han är, har vi nog sett det sista av honom för i år. Det var det det. Där rök guldet. Så gick tankarna genom mitt huvud i början i alla fall. Sedan dök den där tanken upp. Tanken av nödlösning, den lösning som i andra klubbar sägs vara ljuset av andra sidan tunneln(IFE, Gajs) och i andra klubbar sägs vara roten till allt ont(HIF).

4-5-1 med andra ord. Mourads sorti möjliggör för Blåvitt att med ett annat system kunna ha Kilen, Wernbloom och Olsson på plan samtidigt. Något som normalt sett inte brukar gå. Med andra ord. Mourad är nog en av dom jobbigaste jävlarna att möta vi har här i allsvenskan, men med honom skadad, blir vi ännu värre att möta. Have fun Anders, Holmén och allt vad ni heter. Det blir blött, blåsigt, hårt och hemskt på måndag. Inför en fullsatt ståplatsläktare som hatar er.

I år då jävlar.

Snobberi och mordhot

Jag vandrade längs Linnégatan härom dagen. Förbi alla barer och restauranger med klämkäcka ordvitsnamn likt Istället, rumpan-Bar och allt vad dom heter. Så vandrar man förbi fiskvagnen mitt på gatan och när jag går förbi en sådan, kan jag aldrig låta bli att kolla in priset på räkor, kräftor, marulk och smörfisk. Inte för att jag har råd just nu. Men man vill ju ändå liksom veta vad det kostar, precis som den där villan i Långedrag, den där yachten utanför operan samt Zlatan. I självplågaranda, vill man alltid ha koll på vad allt man inte har råd med, kostar.

280 spänn/kilot för kräftor. Ja jag vet att det är kräftskivesäsong och att vi lever i en marknadsekonomi, men vafan..... och 360 spänn kilot för insjökräftor!

Ja jag är väl medveten om att vi kållar är rätt snobbiga när det kommer till Frutti di Mare. Jag känner göteborgare som aldrig i helvetet skulle beställa in fisk på en krog i Stockholm för att den inte är tillräckligt färsk. Jag känner å andra sidan bohuslänningar som aldrig i helvetet skulle beställa in fisk i Göteborg för att den inte är tillräckligt färsk.

Men ni som köper dyiga, småväxta, inavlada, inplanterada jävla osalta insjökräftor för 360 spänn kilot. Idiotjävlar, ni borde skjutas!!

Football overload

Jag börjar tröttna på fotbollen. Det är för mycket om den i media, det tjafsas för mycket på Internet. Det går inte en dag utan att något om vårAllsvenska skall förmedlas - ofta i negativa ordalag. När Larssons solarplexus-fösning skall ältas sida upp och sida ned är det bara för mycket. Det finns inte tillräckligt med rostig spik i Sverige att koka fotbollssoppan på längre. Expressen var till och med tvungna att själva söka upp några vilsna tonåringar som poserade i vasaloppshuvor utanför Lagerbäcks hem. En vaken granne hade inte ens märkt "attacken". Då går det för långt i nosandet efter sensationella nyheter.

Matchernas dignitet för mig minskar när varje litet uttalande och snedpassning skall blåsas upp av sensationslystna journalister och manodepressiva supportrar.

Jag längtar faktiskt lite smått till november då lugnet tillfälligt lägrar sig över fotbollen. Mitt sug efter fotboll kommer då att sakta återhämta sig. Just nu har jag football overload.

Så därför fyller jag på informationsmängden med den här pretentiösa smörjan....

Idrottens "skandaler"

De senaste dagarna har "skandalerna" duggat tätt i idrotts-Sverige. Är det inte kola-snortande fd friidrottsstjärnor så är det hockeyspelare och friidrottare som blir dyngade vid fel tidpunkt och på fel plats. För en tid sedan busade våra blåvita pojkar med en kastad ölburk på en cykelbana. "Skandalerna" visar på att idrottare är som folk är mest. De som tjänat en del pengar är ganska sugna på kokain och unga män gillar att supa till då och då.

Jag har mycket svårt för att bli upprörd över sådant där. Jag blir mest förundrad över att idrottsmän i folks medvetande är upphöjda till någon sorts övermänniskor som aldrig någonsin skall bete sig som vanligt folk. Det är skrattretande hur chockade alla blir när någon idrottsman gör bort sig. Det är dags att idrottsrörelsen slutar med sin mästrande ton om hur fin och fostrande idrotten är och vilka fina övermänniskor idrottsrörelsen får fram. Min första dyngfylla fick jag på ett träningsläger med A-truppen i min klubb. Alkohol förekommer i mängder när man samlar grabbar med gemensamt intresse (exempelvis i ett idrottslag). Det tråkiga är att prestationsförmågan oftast minskar med alkohol men vem har inte haft några mindre produktiva, bakfulla dagar på jobbet?

När vi alla inser att idrottsmän är som folk är mest, då slutar vi också vara upprörda över "skandalerna". Men kanske förlorar idrotten då en del av sin fascination? Det kanske är så att vi som betalar för att se idrottsmännen vill ha myten kvar om vilka renlevande övermänniskor det är vi ser och sätter på oss de största skygglappar vi kan hitta. Ivrigt understödda av medias hjältesagor.

Men att finnarna upprörs över att en gammal dopad skidåkare cyklar på fyllan, det tror jag är en tidningsanka.

Losers Lounge

Nej, det blir inget tyket om den fantastiske fyran Sven Nylander, även om det känns lockande.

Under följande rubrik tänker jag när andan faller på, uppmärksamma de hjältemodiga förlorarna. Nummer ett på min lista är Paolo Maldini.

I hemma-VM 1990 förlorar han i semin på straffar, 94 förlorar han finalen på straffar, 98 förlorar han kvartsfinalen på straffar och 2000 leder han EM-finalen med två minuter kvar att spela. Vad händer? Jo de släpper in en boll på övertid och förlorar sedan i förlängningen. Sedan när Italien gör sitt första slutspel på 16 år utan Maldini i truppen vad händer? Jo dom går och vinner hela skiten. På straffar naturligtvis. Maldini var en gentleman, en elegant lirare, en kämpe och ett föredöme för såväl lagkamrater som unga fans.

Tyvärr föll han offer för ödets ironi och fick aldrig vinna något i azurblå mundering, men han är i alla fall medlem nummer ett i Losers Lounge.

Another one bites the dust

Jag kan inte minnas alla idoler jag hade när jag växte upp under det glada 80-talet. Men följande var de mest framstående:

Maradona
Emilio Butrageño
Mats Wilander
Patrik Sjöberg
Johnny Ekström

En misslyckad sportchef, en cyklon och tre stycken kolahövven. Patrik för helvete, vad skulle det vara bra för?

Sjöberg var alltid en rebell, en idrottens Sid Vicius, som sa dom obehagliga sanningarna, bad rätt folk dra åt helvete och ärade de som äras bör. Och så har han fortsatt. Det första han gjorde när han slutade hoppa, var att promota OS-kampanjen. Monacos OS-kampanj. Under veckan som gått, har han gästat GP som krönikör och utan vare sig skolning eller erfarenhet har han han smiskat stjärtarna röda varje dag på de som vigt sina liv för samma arbete. Och det märks idag att det stack i ögonen på folk.

Och for the record. Patrik kritiserade inte ärkepajasen Nordin för att han söp till, han kritiserade honom för att skylla det på en icke existerande alkoholism och att detta var ett hån mot de som har verkliga problem.

Och Nylander då? Tja, han verkar ha lyssnat lite för mycket på Ramones.

Somebody, put something. Somebody put something in my drink.

Polisen har tillräckligt med resurser

”Polisen behöver ökade resurser” – känns meningen igen? Jag tror polisen har tillräckligt med resurser, de kanske bara skall använda dem lite annorlunda?

Enligt uppgift hade polisen spanat på Patrik Sjöberg i ett år innan de bad honom att kissa i en plastmugg på Skånegatan. Brottet han är misstänkt för ger dagsböter. Sjöberg bor i Brasilien nu, har spanarna legat där på stranden och spanat i ett år?

När man läser sådant inser man att polisen har nog med resurser, använd dem på rätt saker bara.

Vinter

Snart är det vinter igen, jul, stress, försäsong och silly season. En befrielse för vissa. Den tändande gnistan till självmord för andra.

För en månad sedan tänkte jag skriva om hur alla borde passa på att njuta. Blåvitt vann, det var Gothia cup i stan och vädret nådde upp till 1995-nivå.

Men allt som jag tänker skriva när jag mår bra, när Blåvitt vinner och vädret håller med, blir aldrig av. Så jag skriver nu istället. Det är försent. I förrgår var laget i mitt hjärta oslagbart, oövervinnerligt och truppen var bredare än Niklas Skoogs röv. Idag känns det som om vi får nöja oss med säkrat kontrakt.

Det är försent för att vara glad idag. Jag borde varit glad när det var läge. Idag är det vinter igen, landslagsuppehåll 4 pinnar upp och en gnällig spelartrupp. Nej i nuvarande läge är skadeglädjen det enda man tar till. Är det inte bra nog att vara Blåvitt, så kan man åtminstone trösta sig med att man inte är MFF och Dif. Inte mycket men alltid något.

Inför premier till de klubbar som släpper fram ungdomarna

Efter det svenska cupdebaclet i Europa gapas det på att vi måste förädla våra svenska talanger bättre. EM gav ett stort överskott till SvFF och det skall enligt Bagdad-Lars-Åke användas till en satsning på unga talanger. Så som jag ser det är det fullständigt bortkastat att anställa ungdomskonsulenter på SvFF och de lokala fotbollsförbunden. Jag tycker att vi redan har nog med betalda administratörer på centrala kanslier. Det är inte genom centrala satsningar talangerna får chansen i svensk fotboll, det är klubbarna som måste släppa hörnflaggan och våga chansa. Hur skall vi då få klubbarna att satsa mer på ungtupparna?

Pengar!

Mitt enkla förslag är att man inför premier till de klubbar i Allsvenskan som givit mest speltid i minuter till svenska ungdomar under 21 år. Den klubb i Allsvenskan som givit mest speltid till svenska spelare under 21 år får 3 miljoner i premie. Den klubb med näst mest speltid för ungdomarna får 1,5 miljoner. Då skulle klubbarna få ett starkt incitament för att lufta ungdomarna. Om man till och med kan dela ut premier till klubben med högst publiksnitt (absurt eller hur?) bör man även premiera den klubb som släpper fram flest unga, svenska talanger.

(Hur man skall definiera en spelare som ”svensk” - det kan någon av de 140 politruckerna på SvFFs kansli få utreda under hösten.)

Ingen reklam på pungen!

Efter att ha bevittnat Kalmars dräkter så hoppas jag innerligt att inga sponsorpengar i världen kan få Blåvitt att släppa reklamplats mitt på shortsen. Kalmar och Malmös dräkter är helt förstörda av fula blaffor på pungen och i baken. Det är det absolut fulaste man kan tänka sig, och vad tycker egentligen DHL om att se sitt skyddade varumärke få sig en dask av Skoogs pung två gånger i sekunden? Hur fint är det när Rasmus Elm svärtar ned loggan därbak med brun jord genom en glidtackling? Det är väl bara Immodium som på allvar skulle uppskatta den reklamplatsen?

Hängmatchernas dilemma

Nu är det sommar, kaos i tabellen och därmed hängmatcher. Hängmatcher ger upphov till spekulationer och fotbollsudoku. Sudoku är att man tar hängmatcherna och räknar ut tänkbara resultat. Kommer Blåvitt ut överst i tabellen går sudokun ut.

Hängmatcher innebär många om. Om vi vinner den hängmatchen har vi samma poäng som.... Om vi bara tar en pinne och vinner nästa match går vi om.... Så plågas man veckor i streck till dess att tabellen slutar halta igen någon gång i mitten av oktober.

Dessvärre har Blåvitt ett uselt facit av hängmatcher. När serien vänder ligger vi nog där med nio poäng upp till toppen. Sedan en Blåvitt-mässig spurt i omgång 14-22 för att vanemässigt krokna i de fyra sista omgångarna. Vårt hopp står dock till den jämna Allsvenskan så med lite tur kan vi hålla undan med en heroisk 0-0 match i sista omgången.

Göteborg - Jantelagens huvudstad

Göteborg – Jantelagens huvudstad

GPs och Mats Härds njugga inställning till Blåvitt är allmänt känd och behöver inte diskuteras vidare. Däremot finns det massor av andra exempel på att Jantelagen har ett starkt fäste i lilla London. I våras satt jag på ett tåg och det enda jag hade att läsa var en DN. När jag läst allt annat råkade jag läsa en recension av operan ”Turandot” som uppförts på Göteborgsoperan. DNs recensent gav operan högsta betyg och omdömen som ” Det är den mest genomarbetat intressanta och samtidigt klockrent effektiva Puccini-föreställning jag sett och hört på mycket länge”. Som stolt göteborgare log jag inombords, det gör jag när man läser positiva omdömen om hemstaden.

I Göteborg läste jag GPs recension av samma föreställning. Naturligtvis är inte GP lika positiv (självklart, det är ju något från Göteborg som recenseras). Här är istället omdömen som ”Det är något i själva den musikaliska rörligheten som fattas, som låser fast tonflödet i stället för att öppna det” En negativ attityd lyder genom hela recensionen.

Tittar man på recensioner, referat och annat i göteborgsmedia om göteborgsföreteelser så är de nästan jämt skrivna i en negativ ton. Få invånare är så negativa när de snackar med varandra om sina egna företeelser som göteborgare. Det man utåt sett verkar stolt över är i stort sett bara företeelser som trummas in med kampanjer ledda av Göteborg&Co (ett av Göteborgsandans obskyra halvkommunala bolag med undangömd redovisning). Hur skall nya entreprenörer och bra idéer få fotfäste om hela stan skall genomsyras av ”du skall inte tro att du är något”-attityd?

Jag tror att den växande Jantementaliteten i Göteborg kan ta död på hela stan. Vem vill på sikt bo i en stad där man jämt får höra och läsa om att det mesta är skit utom gröna kaniner och räkfrossa på Avenyn? Göteborg kan inte bara leva på gröna kaniner och VM vart tionde år, det krävs att även andra företeelser och initiativ hyllas och beundras utan att någon Jante-Göteborgare skall sitta på axeln och snacka skit. Initiativ som kan få staden att blomstra på allvar igen.

Detta kan även appliceras på arenadebatten. Nu när det äntligen byggs en ny arena så är den inte bra nog, alltid är det något man som göteborgare kan hitta att gnälla över.

Jag är trött på vinnarskallar

I vår moderna kultur upphöjs "vinnarskallarna" till något eftersträvansvärt. Men ärligt talat, hur bra blir ett samhälle befolkat av vinnarskallar? De personer jag känner som kallas vinnarskallar är undantagslöst egoistiska idioter. Personer som tar sig fram på andras bekostnad och tjurar och gormar om något går dem emot. Håller de på med idrott så är det de som gnäller mest på domarna, gnäller på medspelare och de som allt oftast hamnar i handgemäng med motståndarlagets diton. Olof Mellberg sägs ha vinnarskalle och han stämmer in på de flesta osympatiska dragen som utmärker en vinnarskalle. Vinner då ett samhälle på att ha egoistiska idioter som högsta ideal? Det tror inte jag, det kommer att gå åt helvete.

Torbjörn Nilsson saknade vinnarskalle säger folk som vill misskreditera vår störste genom tiderna. Jag tycker Torbjörn skall ta det som en komplimang. Han lyckades bli bra trots idag bespottade egenskaper som ödmjukhet och en god portion vanlig trevlighet.

Svennis

Det verkar som om Svennis är Englands mest hatade man. Det är enkelt att förstå varför.

Han är rik som ett troll, gängar kända blondiner och kommer undan med det, har alltid snygga kläder samt basar för engelska landslaget. Vilken brittisk lad skulle inte vilja vara Sven? Självklart hatar dom honom. Och självklart vill engelska tabloider tjäna pengar på denna opinionen.

Vad som inte är lika självklart är varför det börjar bli lika dant i Sverige. Sven-Göran Erikssons namn möts inte med lika stor respekt hemma i svedala längre som det gjorde för ett par år sedan. Står inte vi här hemma över sånt där som smutskastning genom personliga påhopp och angrepp mot privatliv. Brukar inte vi slå oss för bröstet och hävda att resultat och sakfrågor är det enda som räknas snarare än vem man knullar.

För inte kan det väl vara så att vi somnade i ett ideal och börjar vakna upp så smått i USA? Vem man knullar börjar få allt mer betydelse och om ni inte tror mig, fråga Systemets VD, den positionen har aldrig varit så uppmärksammad och omdebatterad som nu.

Som tur är, glömmer folk att tycka illa om allt det där som man en gång i tiden tyckte det var viktigt att tycka illa om. Det fanns en tid då det var jävligt kräddigt att tycka illa om Maradona. En tid då han var en omoralisk diva som gjorde mål med handen (att rädda mål med handen har aldrig varit lika omoraliskt) och dessutom hade mage att anse sig vara bäst. Hans brister som privatperson inskränkte på något vis han storhet som fotbollsspelare för är man inte "snäll" så är man liksom inte riktigt lika bra. Och eftersom Maradona inte var så speciellt snäll och ödmjuk och dessutom kom från Argentina, den lite finare och mer korrekta världens Mordor, så var det länge så att Maradona faktiskt inte var så speciellt bra över huvud taget. Jag minns inte riktigt när det vände för Maradona men jag tror mig veta varför. Offside kom, sågs och segrade med sitt alternativa, argentinavänliga förhållningssätt. På fredag håller alla på Argentina mot Tyskland, annat var det 1990. Idag är det acceptabelt att gilla El Diego, till och med kräddigt. Det tog 20 år men till slut hände det och idag bryr man sig lika lite om vem Maradona knullar som man gör om Mozart och Picasso. Konstnären och konsten står i centrum i stället för om huruvida dom kom ihåg deras kusiners födelsedagar.

Så en vacker dag kommer det även vända han som Ekwall kallade för en kåt värmlänning, också. Frågan är när. Är det när The Sun i sin kampanj för att kicka nästa kapten, stolpar upp engelsk landslagsfotboll före och efter Svennis, när England ligger trea i sin EM-kvalgrupp? Eller blir det när Svennis vinner nästa ligatitel i Spanien/Italien? Det återstår att se.

Till sist 1. Vad Svennis och Maradona har gemensamt förutom ovan nämnda skäl? Förmågan att få engelsmän att se jävligt korkade ut.

Till sist 2. Jag saknar Offside. Det offside som i svårsmält pocketform utan bilder stod på fotbollsnörderiets barrikader. Dom är fortfarande bäst, men inte längre lika bra.

Till sist 3. Det där med att folk glömmer att tycka illa om det man en gång i tiden tyckte det var viktigt att tycka illa om. Det gäller inte skottar. För 1000 år sedan var det en klanledare som sålde ut sina rebellkollegor för pengar och gods till England. Än idag skall man som god skotte spotta när man uttalar namnet Campbell. Så långsura är man nog inte ens i Tottenham.

MUUUUU

Har ni lekt den här leken med barn någon gång?

-Vad säger katten? - mjau
-Vad säger hunden? - Vov
-Vad säger lammet - Bäää
-Vad säger Henke? - Muuu

Henrik Larsson är en ko, en helig ko och heliga kor kritiserar man inte. Inte ens tuffa sportjournalister som säger sig sticka ut hakan och ha tuffa åsikter. Henke, Stenmark och Magda dissar man helt enkelt inte. Underpresterar dom, skyller man på deras tränare i stället. Öppna dagens stora tidningar idag och se efter själva.

Muuu!

Det bidde ett Göteborgsderry

Irländska Derry City står för motståndet när Blåvitt inleder sin kampanj i att försöka upprepa det till nästa vår, 20 årsjubilerande miraklet när Blåvitt vann Uefacupen 1987.

87-gänget är något av det mest bortglömda vi har i svensk fotboll. Dom vann fanimej Uefacupen, men dom får ständigt stå i skuggan av 82:orna. Som bragd betingat är 87:ornas bedrift så mycket större. Dom hade under året innan tappat spelare som Torbjörn Nilsson och Johnny Ekström och ersatt dem med Lennart Nilsson och Jari Rantanen. Ändå går dom och vinner hela skiten. Om dom vann bragdguldet? Skojar ni, det är den enda titel Blåvitt aldrig kan vinna. Nej, några större utmärkelser blev det inte sånär som på en punkt. Sverige fick en ny kung och han hette Pettersson i efternamn.

Till sist. Den vidskeplige idioten inom mig ler i mjugg över Uefa-kvallottningen. Få se nu, ett irländskt lag i kval....Åker vi bara ut, så tar vi SM-guld i år. Om ni inte tror mig. Fråga Hasse Borg och Bosse Andersson.

Nattlig fundering

Läste Metro i morse. Det var en uppräkning av alla brott som begåtts under Hultfredsfestivalen. Våldtäkt, mordbränder, misshandelsfall och narkotikabrott. Polisen i artikeln hävdade att det varit lugnare än på länge!

Varför är det ingen som kräver att Rock Party skall stå för poliskostnaden? Varför skyller inga journalister brottsligheten på Kent, In Flames och alla dom andra? Varför kräver ingen att dom skall spela inför tom publik?

Nåväl. I morgon spelar Sverige mot England i Köln. Parfymernas huvudstad (eau de Cologne ni vet), är invaderat av c:a 50 000 britter och drygt 30 000 svenskar. Av dom 80 000 individerna kommer garanterat omkring 700-1000 vara där för att slåss. Kanske kommer 300 av dom vara svenskar och kanske 80 av dom vara Göteborgare.

Så till min lilla nattliga fundering. Om/när det blir bråk. Vad är oddsen på att GP kommer hitta ett sätt att ge Blåvitt skiten för alltihop?

Back home in Gothenbrra

Skottland var grymt, ölen var go, maten var kass och ölen var go. Sa jag att att ölen var go? Både John Scott och Belhaven Best, höll hög tjeckisk klass. Men man hade ju kunnat hoppas på en lite trevligare ankomst när man kom hem.

1. Anton nöjer sig med att vara Petter Hanssons budgetalternativ i Panathinaikos - home of the pussy Saravacos.
2. Ozzy, som drömmer om landslag och stora proffsligor, nöjer sig med några sketår i FCK i stället som inte kommer sälja honom i första taget. Han borde lärt sig av Stenman, en annan vänsterback med sämre potential, men som hade större tålamod och till slut blev ordinarie i bundesliga i stället.

Jag skall aldrig åka utomlands igen. När jag åkte, såg det ut att bli ett sportsligt uppsving med Anton i stället för Kalle i laget. Nu blir det varken eller och ingen Ozzy ute på kanten heller. Bollocks!

Det enda positiva är väl att...äh jag kommer inte på något.

P.S. Kan det verkligen vara en tillfällighet att samtidigt som Ozzy, FCK och Blåvitt slutförhandlar, så dyker det upp en vänsterback från Arsenal på KG och rehab-tränar? D.S

Semester

En gammal arbetskamrat berättade en lite trevlig anekdot härom året. Gubben framför honom på väg ut från systemet, träffade en kamrat. Kamraten pekade på klirret i påsarna och brast ut i ett: Fan har du semester eller? Gubben svarade utan att röra en min. - Så in i helvete!

Så illa trivs inte jag på mitt jobb, men i morgon drar jag i vilket fall som helst iväg på semester jag med. Så in i helvete. I morgon går flygbron i Säve till Brittanien och Glasgow för vidare färd till Edinburgh. Brilliant. Hoppas på fint väder det vill säga 14 grader och duggregn. Men vafan, det är VM. Vem vill vara utomhus då?

Öhh....öh pajnt ov ginnäss plis...

Kalla mig cynisk

Det mest märkliga med den senaste Freddie-Olof affären är inte att den äger rum i omklädningsrummet efter ett resultatmässigt fiasko. I det läget blir det alltid hårda ord oavsett om man är polare eller ej. Det mest häpnadsväckande är att det kommer ut.

I vissa lägen kan det vara bra att folk fokuserar på annat än det sportsliga. I våras, efter två raka förluster och fem raka matcher utan vinst, missgynnades inte blåvitt av att alla i stället skrev om åtelet mot Sella. Snarare tvärtom. Ni kan kalla mig cynisk om ni vill, men jag är övertygad om att den här härvan är en planerad läcka från landslagsledningen som vill få bort medialt fokus på den tjötiga Anders eller Kim debatten, bort från det faktum att Larsson var totalt underisenusel mot en sketgäng och bort från det faktum att Ljungberg och Zlatan inte heller kunde göra sin gubbe mot ett lag av hög superettanklass.

Så hade i alla fall jag hanterat situationen med media för att få idrottslig arbetsro fram tills Paraguaymatchen.

VeÄmm

Det är ju bara en lek. Har ni hört den förut? För oss som blev utan biljetter och har vårt primära fokus på Blåvitt, känns den rätt go att dunka i bordet en dag som denna. Det är ju bara en lek.

0-0, so what? Är det VM så är det VM. Det finns så mycket annat att njuta över ändå. Mitt bästa VM-minne är 1986. Då var Sverige inte ens med. Negretes liggande bicycleta, uppfinnandet av vågen som man då som 10-åring tycket var sketafräckt, samspel mellan Giresse, Platini och en ung Papin, Careca och naturligtvis Diego Armando, Armando Maradona!

Han börjar få upprättelse och erkännande nu. Sådär 10 år efter han slutade spela. Vad få kommer ihåg idag är hur hatad han var när han var aktiv. Maradona var per definition själva symbolen för allt som var ont och omoraliskt. I alla fall i Sverige och det säger väl kanske en del om hur extremt jävla starkt svensk media är influerad och inspirerad av sina engelska kollegor. Ett av mina starkaste fotbollsminnen var finalen 1990. Jag såg den på en restaurang i Kroatien strax innan kriget bröt ut. Alla, precis alla höll på Tyskland och det sättet på vilket El Diego hånades var rent av beklämmande. Vad jag förstått i efterhand, så såg det likadant ut hemma i Svedala också. Ingen nämner än idag att Tyskarna vann på feldömd straff pga en Völlerfilmning. Möjligtvis att man nämner att Brehme slog den med högern i stället för sin vänster eller att man nämner att Lothar fegade ur som ordinarie straffskytt. Man man nämner inte att tyskarna vann på fusk. Precis som man gjorde 1974.

På torsdag möter vi Paraguay i en extremt viktig match. Tack vare det svenska mediedrevet kommer vi tyvärr ställa upp med Källström i stället för Svensson i mitten. Det är en sak att glänsa på¨mittfältet sista 10 mot ett decimerat lag som inte har en käft på mittfältet, där han får gott om tid för sina alldeles för många tillslag vid varje bollkontakt och näst intill tvångsmässiga tendens att alltid vilja slå avgörande passen. Den fördelen kommer han inte komma få njuta av mot ett diciplinerat och duktigt Paraguay och mot dom har vi heller inte råd att ge bort så många bollar i onödan. Kim får ändå spela därför att drevet satt en så ohygglig press på Svensson att hans förutsättningar att prestera på normal nivå inte är realistiska. Källströms spelstil går ut på att han är den store stjärnan i laget. De få gånger han glänser i landslaget, glänser han på lagets bekostnad och jag ger honom högst 50 minuter mot Paraguay. Om ens det.

Kvällspressen - igen...

Så har de gjort det igen. Snaskat till det lite extra för att sälja lösnummer. Aftonbladet (som tidigare betalt nynazister för att ta bilder, haft pedofiler som skrivit artiklar om sexbrott mm) hade igår en stort uppslagen intervju med ett av offren från Västerhaninge där två flickor knivskars och våldtogs. Även om föräldrarna givit sitt samtycke till att bli intervjuad med bild och namn så tycker jag att Aftonbladet borde andats djupt och tänkt efter både en och två gånger innan publiceringen. En familj i chock kanske inte ta de mest underbyggda besluten man kan tänka sig. Dessa intervjuer är något de förmodligen kommer att ångra djupt inom en snar framtid.

TV4 försökte få tag i ansvarig utgivare men denne var oanträffbar. Precis som journalisten som ljög om Persbrandt i Expressen och även senare Otto Sjöberg så ville han inte ta en diskussion om det etiska i det han är ansvarig för. Om de nu skriver saker med namn och bild som läses av miljoner läsare så måste de kunna ta en diskussion om sina klavertramp. Jag hoppas innerligt att Otto Sjöberg fälls för Expressens falsarier om Persbrandt.

Eller varför inte sätta upp stora affischer med olika snaskiga lögner om de ansvariga utgivarna och journalisterna. Gärna i de hemtrevliga villaområdena där de är bosatta. En "Gunnar Rehlin-campaign" helt enkelt.

Favorit i repris

Med tanke på helgens händelser kommer här en ett år gammal favorit i repris:

"Veckans modeord: Klausul

Kan åberopas för att geniförklara någon och kan också åberopas för att idiotförklara någon. Mycket användbart. Jag vill ha fler klausuler i mitt liv."

Totalt jävla mörker

Kal blir Charlie. Svensson blir McMittback. Jag har aldrig hört bandet. Men som bandnamn betecknat, håller Totalt jävla mörker, hög klass. I morgon är det lördag. Black Sabbath flera gånger om. Men vill man döpa sitt hårdrocksband till något riktigt ondskefullt finns det bara ett namn som är evil enough. The proffsklausuls

H E L V E T E också!

När Kal blev uttagen till VM, kunde till och med min enkulade irländska settervalp förstå att han gjorde sina sista matcher i blåvit tröja under våren. Det betyder inte att man blir mindre förbannad när det väl sker. Ibland är förväntade jävelskap, värre än de chockartade. Som perioden innan du skall nysa, som halvtimmen innan du måste spy och så vidare.

Nu är det inte längre önskvärt att Anton kommer hem igen. Det är på liv och död. Anton måste bara komma hem. Annars är det kört.