Persbrandt avslöjar de fega journalisterna

Jag har träffat Persbrandt 100 % av de gånger jag varit på SpyBar. Båda gångerna var han sketfull och hade ett koppel av beundrarinnor efter sig, samt skrek som att han manusövaade inför nästa Beck-film. Att han är en ”festprisse” är nog inte helt osant.

Däremot gick Expressen helt klart över gränsen när de påstod att han var inlagd på klinik. Ni vet storyn, en ”pålitlig källa” hade tipsat om att Persbrandt lagts in på klinik. Det var förstanyheten på Expressen den dagen och fanns på löpsedlar över hela Sverige. Jag är ingen större supporter till Persbrandt och är mycket väl medveten om att han kanske förtjänat flera av de negativa skriverierna han fått i media. Trots det så är han verkligen inte värd falska skriverier på löpen så hans stämning av Expressen ställer jag mig helt bakom. Gå på dem bara, Gunvald!!

Nu till poängen, efter att det uppdagats att påståendet var osant kallades Expressens chefredaktör till morgonsofforna i TV. Även journalisten som kokat ihop historien var inbjuden, men avböjde. Chefredaktörens svammel om ”källor” och källkritik var rent tragikomiskt. Där satt en man som tillåter att hans journalister skriver osanna historier så gott som dagligen. Journalisterna behöver nästan aldrig stå till svars, trots att personliga tragedier, hot och annat följer i artiklarnas spår hos de som drabbas av skriverierna.

Nu fick chefredaktören själv känna av lite av det han ständigt utsätter andra för och då var det inte så roligt, killen såg nästan gråtfärdig ut. Journalisten själv vågade inte ens ställa upp. Jag har inga höga tankar om journalister men nu blev det så uppenbart vilka fega kräk de är.

Är det inte lustigt förresten att Mats Olsson råkade gå in i väggen samtidigt som Expressen blev bojkottade av friidrottslandslaget?

julbordsrester, vad göra?

Kan omöjligen bara vara jag som är trött på skinkan och allt det andra nu. Ändå är kylen fortfarande fylld till bredden. Här kommer lite tips och råd:

Julskinkan: Frys in i 4 delar, så har du skinka så det räcker och blir över för de kommande 4 åren. I annat fall, tycker hundarna om den.

Dadlarna: Släng

Jul-köttbullarna/pannbiffarna/köttfärslimpan: Slut eller vad?

Sill: Grovt bröd, några sillbitar, lite rå lök, gräddfil och toppa med kapris. Fy fan vad gött. Danskarna är geniala på just denna punkten.

Gröt: Ta risgrynsgröten, blanda i saffran, ägg och vispgrädde samt eventuellt lite hackad mandel. In i en form och i ugnen på 225 grader. Ta ut när det är gyllenbrunt och ät ihop med varm sylt och vispgrädde. Njut.

Dadlar: Släng, släng fort som fan. Varför köpte du det från första början?

Gravlax: Halstra snabbt i lite smör och ät med dillstuvad potatis. Enkelt, gott och klassiskt.

Alladinasken: Ät upp dom, men ge körsbär-i-likör till mig.

Prinskorven: Släng, släng fort som fan. Varför köpte du det från första början?

Senapen och hovmästarsåsen: Någonstans i mitt inre, säger mig att de kommer vara kvar längst inne i kylen fram tills det är dags att rensa kylen i augusti.

Allt julklappspapper: Nej, det kommer inte användas nästa år hur mycket morsan/tjejen än instisterar på motsatsen. Släng när hon inte ser, annars kommer det stå och skräpa i ett jävla år, fram tills nästa julstädning.

Den exotiska frukten och nötterna: Sharon, passionsfrukt, physsalis och allt vad det heter, blir inte bättre och bättre med tiden direkt. Finns dom kvar i korgen idag, är det dags att kasta skiten oavsett hur mycket dom kostade i inköp den 22:e. Nötterna. Allvarligt, det finns färdigknäckta till samma pris. Släng dom också.

Nötterna 2: Har du släktingar kvar hemma, släng ut dom också.

Vad är grejen med Henke?

Dödligt trött på skinka och lax. Sprängande huvudvärk. En alldeles för stor snus under läppen och ett ölglas till bredden fyllt med nymalet, nybryggt, kölsvatt Zoega. Så börjar man dagen och tar del av morgonens nyhetsrubriker.

Idag basunerar Aftonbladet ut att Henke Larsson redan är klar för HIF. Stämmer det är det bara att gratulera HIF och unna di blåe en skadeglad tanke, då dom omöjligen till april kan mäkta med att ens bli det hetaste laget i Skåne med tanke på lokalrivalens spektakulära nyförvärv. Inte ens om dom fixar att värva Alvaro, som det varit lite snack om, skulle kunna toppa det. Om det däremot inte stämmer, unnar jag Aftonbladet en skadeglad tanke. Att basunera ut på det här sättet och sedan ha fel, innebär en strid ström av efterkloka supportrar som tycker om att maila och peta i deras sår. Hur som helst, blir det kul.

Men vad är grejen med Henke? Och då menar inte hans kvaliteter som fotbollsspelare. Länge var han en forward som inte var speciellt snabb, inte speciellt teknisk, stark, bra i luften eller smart. Och speciellt många mål gjorde han definitivt inte. Länge låg han i nivå med St Håkan i målsnitt för blågult. Han hade en rolig frisyr och det var det. Sedan hände något. Henke bröt benet och när han kom tillbaka, växte han enormt, gjorde mål på allt i såväl Celtic som landslaget. Henke blev stabil. Så varför spelaren Henke Larsson hyllas numera, har jag inga problem med. Men jag kommer aldrig förstå varför han är så folkkär. Mannen är så tråkig att blodet levrar sig i ådrorna, när han ger en intervju. Han har en häpnadsväckande brist på självironi och glimt i ögat. Det är därför reklamfilmerna för länsförsäkringar med manus och regissör, funkar så bra. För fina pengar, gör han en karikaktyr av sig själv.

De enda just nu som kan mäta sig med Henke i bottenlös tråkighet är väl egentligen Zlatan I och Tomas Johansson (tennisspelaren). Ändå är Henke folkkär och har så varit i snart 10 år.

Folkkärhet i Sverige kommer jag aldrig förstå. Magdalena Forsberg och Ingemar Stenmark kan jag förstå, men sedan stannar det. . Clüft och Olsson är lika outstanding i sina respektive grenar, men Olsson är inte ens i nivå med Stefan Holm, knappt Robert Kronberg. Patrik Sjöberg var Sveriges i modern tids bäste friidrottare och skulle avsluta med ett VM på hemmaplan, ändå omfamnade moder Svea Henrik Dagård och Sara Wedlund. Wilander var mer pålitlig, mer framgångsrik och hade mer personlighet. Ändå tyckte folk bättre om Edberg och Anders Järryd. Tomas Gustavsson var i sin sport lika bra som Gunde, men fick aldrig egentligen samma erkännande och så där fortsätter det. Hur blir man folkkär? Är det månne ett tvångsmässigt behov av att alltid vara alla till lags? Att fejka sin kaxighet och självförtroende? Att ställa upp i På Spåret och Hur gör djur, att släppa en singel, vad? Är det så, förstår jag på något sätt i alla fall varför jag aldrig riktigt har tålt de folkkära idrottarna, utan idoliserat dom som inte är det. Dom som går mot strömmen, säger vad dom tycker även när det dom tycker är kontroversiellt samt dom som helt enkelt går sin egen väg. För än idag ler i mjugg när jag tänker på när Patrik Sjöberg hånade Bengt Westerberg i direktsändning och när han promotade OS-kampanjen 2004, för Monaco.

Årets:

Brud: Carolina Klüft. Nog för att hon är enerverande som knott på en grillfest i Norrland, men att få expressen på fall ger höga poäng i min bok.


Mest sensationella ickenyhet: Djurgårdens Adidasmiljoner. Helt i klass med Hammarbys Kappa-miljoner. Visst, dom kanske får dom pengarna - om dom vinner CL

Mest underbetalde. Det skall löna sig att vara bäst, brukade spelaren Håkan Mild hävda. Nu är det upp till bevis för sportchefen Håkan Mild att ge Alex en rejäl löneförhöjning.

Drömvärvning: Efe Ehiorobo. Ryktet gör gällande att årets blåvita julfest gick lungt och städat till. Värvar vi "Prince", får vi verkligen en spelare som vet hur man svingar en bägare.

Pontus Wernbloom: Zoran säger att han siktar högt, så högt som topp 5 i allsvenskan. Arne svarar: Om Zoran tycker att topp 5 är en hög målsättning, får det stå för honom.

Kappvändare: Sportbladet. Huselius och dom två andra gick från att vara bockar till offer på nolltid

Rövslickar*: Expressens sportbilaga. Allt Zlatan gör är alltid helt rätt. Så trist, förutsebart och allt det där

Skiva: Efterfesten från Hammarby borta. En ensam men ödmjuk gårdare sitter och lyssnar till en gäng besvikna änglars fylleutläggningar om Roger Gustavssons storhet med Nationalteatern som bakgrundsmusik.

Bosse Ringholm: Mats Persson. Klarar han det här, blir vi aldrig av med honom, vilket jag heller inte vill, tror jag.

Malmöit: Bengt Madsen. Truppen har skrikit efter naturliga yttermittfältare i flera år. Madsen värvar Litmanen och Anders Andersson i stället.

forts. följer.

Konflikter i Blåvittlägret

Det som förr varit en fristad och ett samhälle där man alltid varit omtyckt och respekterad är idag ett minne blott. Alltid Blåvitts forum. Glimten i ögat är borta. Kvar finns något jag inte längre känner igen. Även om det kommer ha positiva effekter på mitt internetmissbruk, så känns det ändå ganska trist. Det har egentligen varit en pågående process under hela året, som nu aktualiserats på ett tydligt sätt.

Upprinnelsen är ett blogginlägg på bara ben. Det var publicerandet av ett rykte om att MP skulle ha diskuterat en försäljning av George via mobiltelefon på ett fik i Göteborg. Hade det stannat där, hade det varit OK. Men i dess sammanhang görs även insinuationer om att MP är en otrogen blöjraggare, att hela Blåvitt inklusive Håkan Mild ljuger om hans nuvarande funktion inom Blåvitt. Allt följt av en ganska högerreaktionär kommentar om att sjukskrivna personer ofta ljuger om sitt hälsoläge som känns jävligt mycket Alf Svensson.

Resultatet med saxningar och spärrar och tjöt om desamma, har blivit en fördjävla tråkig miljö och jag har numera lämnat forumet åt sitt öde.

Slutligen har jag ett eget rykte, baserat på högst trovärdiga källor. Allsvenskans bäste målvakt är på betald arbetstid, naken ihop med unga pojkar som mycket väl kunde varit hans söner....

(notera att källan bedöms som mycket trovärdig, men att citaten är källans egna och inte Groggs.)

Puh! Färdig.

Så jävla typiskt mig att dra igång en massa projekt som bara blir jobbiga att fullfölja. Resultatet blev till sist trots allt över förväntan. Här ser ni nybyggda The Glen från kortsidan samt snett från sidan. Ett bra tips till alla arkitekter och byggherrar i framtiden är att bygga arenan på den plats den är avsedd för från början då en arena av pepparkaksdeg inte håller så himla bra för transport. I synnerhet vid rondeller och farthinder. Vad jag tyckte om att hela skiten gick sönder nästan direkt har jag också valt att belysa.

Vi tågar under stora bält - dagens julklappstips.

I dagens elitfotboll ställs enorma krav på spelarna. De skall äta nyttigt, vara rökfria, träna hårt, vara måttfulla med dräcken etc. Själv har jag inga problem med att någon i Blåvitt eventuellt skulle unna sig en OP Andersen till sillen och köttbullen på julafton. Lika lite som jag missunnar dom en schysst pava Cava till gåslevern på nyårsafton. Nej, jag ställer andra krav.

Kring alla stora fotbollsmästerskap, uppstår en nyhetstorka, dagarna innan premiärmatchen. Då fylls sidorna med kvällstidningarnas problemlösare framför alla andra. SEX. Får dom sova med fruarna, är det lämpligt att ha sex dagen innan match etc. Gärna frågar dom någon fysiolog och eller sexolog samt intervjuar någon av herrarna Glenn Hysén, Ralf Edström eller Glenn Hysén. Avsluta med några coola George Best-citat och vips så har du fyllt sidorna en dag till i väntan på att det drar igång på riktigt. Min åsikt i frågan är klar. Do it, do it all night long som Prince en gång skanderade på 80-talet. Är det någon gång man skall göka så är det väl under mästerskapen.

I höstas missade Edman en viktig landskamp pga barnafödande, 2001 slapp Erling chansen att bränna guldet på IP i Sundsvall av samma anledning.

Nog för att jag gillar tanken på 11 sexuellt frustrerade handjur som springer ut på Gamla och mörsar ner sitt motstånd, men samtidigt borde dom få unna sig lite kul emellanåt. Men inte så det går ut över laget under säsong (som iom RL blivit liite längre).

I stilla mak närmar vi oss julklappstipset. Tomtefar Mild bör till hela A-lagsorganisationen skänka till var och en, varsin kalender med noga förprickade datum när det kan anses acceptabelt för lite amoröst rumlande i sänghalmen. En knull-menacka helt enkelt. Kanske blir det detta som avgör kommande guldstrider. Vem vet, men jag vet att jag inte vill chansa. Betänk att i mars 2004 fick Sella komma in under täcket och resultatet ser vi idag, med en nota på 9 miljoner.

Hoppas det var värt det.

Några korta

Arenabygget går la sådär. Fasad, några läktare och några tak är färdigt, men helhetsintrycket är att hela bygget lagts ner innan det riktigt är färdigt. Ungefär som Malmö Stadion med andra ord.

Zlatans andremålis svägerska väntar barn
Exakt hur orealistisk är egentligen denna rubriken. Bäste herr Ibrahimovic. Inget personligt, men jag är så jävla trött på att läsa om dig

Ovanstående får mig att tänka på ett nytt uttryck jag lärde mig av Horace Engdahl härom månaden. "Sensationell icke-nyhet". Världen är full av sensationella icke-nyheter. Inte minst mellan november och mars.

En sensationell icke-nyhet har varit käri....förlåt kulturjournalisten Åsa Någonting som skulle boxas mot ett kändisbarn. Boxning är irriterande. Inte så mycket för sporten i sig, utan för att större händelser i ämnet innebär mycket mediatid för Paolo Roberto. Som om sportspegeldebatterna inte var plåga nog.

Jag blev uppriktigt förbannad när förortkravallerna i Frankrike härjade som värst. Inte bara för korkade politikeruttalanden. Utan även för hur samma fråga aktualiserades i Sverige i media. Angered, Rinkeby, Rosengård mfl. omgärdas av 99,8 % negativa nyheter i tidningarna. Nu plötsligt slog sig svenska medier för bröstet för den svenska modellen med mångkultur. Fram tills dess hade man enbart förtalat dessa områden, nu skulle dom hyllas och som källa användes....franska och engelska tidningar. Den svenska synden och den svenska avundsjukan har fått en efterföljare. Den svenska självgodheten. Jag spyr.

Det som i Sverige beskrivs som kris och misär, framhävs och beröms i La France. Jag hade jag inte haft något emot att sätta mig ner på ett Café i Haute-Savoie, ta en Pastiss eller en espresso och läsa i Le Monde eller Figaro om vad dom skriver om Blåvitt.

Batan klar för AIK! Gerba klar för AIK!
Vågar vi ens lita på att AIK är klart för allsvenskan?

Det är fult att sparka på någon som redan ligger. Men när det kommer till Öis, måste man väl ändå få peta lite i såret? Riskmiljonärsbolaget Örgryte Sport AB skall i dagarna köpa Öis klubbstuga, vilken direktör Rosén två gånger skänkt och sedan köpt tillbaka eller om det var tvärtom. Dessutom äger man hela spelartruppen förutom en spelare. Enligt RF´s stadgar måste huvudföreningen äga 51% vid en bolagisering och att Scheweleff var värd så jävla mycket visst vi inte. Om riskbolaget i stället var ett kommanditbolag, vad hade förkortningen då blivit?

Gött att han inte är tysk, kommenterades Müleggs smått spetsade blåbärssoppa av tyskarna för 4 år sedan. Jag antar att puckeyindianerna nyss sagt något liknande om Huselius. Anar vi ett visst kappvänderi beträffande sexskandalen i Tre Kronor? Nyss skulle dom hängas högt med fötterna upp. Nu skall dom till OS! Kristian Huselius, Andreas...Någonting och han den där tredje har verkligen vandrat mellan medias ytterligheter det senaste året. MP for president...soon?

ÖSK


Med tanke på den senaste upptaxeringen av Stefan Selakovic som ansågs bo i Sverige trots att han i Sverige saknat såväl jobb som bostad till skillnad från i Holland, tänke grogg här och nu räta ut lite frågetecken inför framtiden.

Stefan, du vet att du bor i Sverige:

När du har svårt att komma in på krogen

När du åter är landslagsaktuell

När journalister gnäller över det kalla vädret i Royal League och i stället går på bandy

När folk snackar poker kring julbordet

När folk köper dadlar som ingen äter för att det "hör till"

När feta programledare från Göteborg gör reklam för sina kokböcker.

När alla från Norge beskrivs som Drilloaktiga

När din sista löneutbetalning i december från Herenveen skall beskattas i Sverige

När dumnostalgiska gubbar har som jobb att på arbetstid se på sport i TV och sedan skriva några rader om det i en kvällstidning

När folk sitter ensamma i bilköer i sina sprajlans SUV:ar ringer in till morgonradion och gnäller över bensinpriserna.

När Håkan Mild kan utses till landets mest underskattade och mest överskattade fotbollsspelare. I samma undersökning

När grogg önskar dig en riktig god jul.

Svika eller fortsätta skämmas?

Året var 1986 det var sommaren efter mitt bittraste idrottminne någonsin. Sverige var som vanligt inte med i fotbolls-VM, den bästa VM-turneringen någonsin skulle det visa sig. Däremot var Danmark med. Inte nog med att dom deltog, dom var fullständigt glennsande. Alla i min omgivning höll på Danmark. Själv var jag för avundsjuk och låg för att göra det samma. Det var åttondelsfinal mot Spanien. Danmark tar ledningen på straff genom en iskall fjösare mitt i mål av Jesper Olsen. Men sedan hände något. Spanien kommer igång allt medan Danmark klappar ihop fullständigt. Michel var grym, Manuel Sanchis likaså men bäst av alla var naturligtvis "gamen" Emilio Butrageño som gjorde 4 av Spaniens 5 mål. Jag hade en ny idol och ett nytt favoritlandslag. När jag senare lyckats byta mig till samlarbilden från VM-albumet, hade jag även ett nytt favoritlag. Real Madrid. Att Butra spelade där, räckte liksom för mig. Jag är medveten om att det inte finns några creddiga sätt att börja hålla på ett lag. Att jag en gång blev vald av Blåvitt till att bli en av dess undersåtar, kommer jag inte ens ihåg hur det gick till. Vad lite jag visste den där kvällen i Rävlanda av alla ställen. För valet av Real, har blivit lite av mitt livs soundtrack beträffande val av favoritlag i olika ligor ute i Europa. Real, Lazio, Feyernoord. Nazist och fascistlag rakt igenom. Det är ju inte direkt så att man sträcker på ryggen av stolthet när di Canio heilar åt en jublande Curva Nord, ej heller spred sig något belåtet flin över mig när jag läste att Feyernoords fans ofta och gärna använder sig av nazisymboler i sin antipati mot Amsterdams Ajax med sina starka judiska inslag. Och Real med sin koppling till Franco och dess hängivne anhängare Santiago Bernabeu, har jag inte ens gått in på. Samme Franco som min framlidne svärfar flydde ifrån på 50-talet. Den naturliga frågan man ställer sig är om man skall byta lag eller fortsätta skämmas. Lagen i sig lär ju inte sakna mig som supporter. Supporter är fel ord, sympatisör passar väl bättre in. Men vad skall man byta till? Finns det något lag som inte har skit under naglarna? Inter skämde nyligen ut sig å det grövsta, Milan ägs av Berlusconi som i egenskap av premiärminister stiftat en lag som går ut på att han själv inte skall kunna åtalas för de korruptionsanklagelser han står inför. Dessutom har han avskaffat den lag som förbjudit alltför hög ägarrepresentation i etermedia.Dessutom bildar han regering med nyfascisterna i Lega Nord. Roma har har å sin sida minst lika mycket problem med rasistiska symboler i sin Curva Syd som Lazio har i Curva Nord och så rullar det på. Nä jag stannar nog kvar en stund till. Strax börjar andra halvlek i Rom, forza Lazio!

En öppen fråga

I dagarna kom det ut att Göteborg dels vill ansöka om fotbolls EM samt att man dels vill bygga om Nya för 600 miljoner.

600 miljoner är mycket pengar. Det skulle kunna räcka till två nya långsidor, en vriden plan samt nedmonterbara läktarsektioner de få gånger det kan bli aktuellt med större tävlingar i hopp, hyst, spring och skutt.

Tanken på att ha ett ombyggt fotbolls-Nya helt för sig själv är inte helt avskräckande. Eller hur?

Delad arena - mer lönsamt?

Ju mer jag tänkt på det desto bättre känns det att dela arena med minst ett lag till. De fasta kostnaderna delas då upp men intäkterna från Blåvittsmatcher tar vi hand om. I och med att Ullevi, Scandinavium och Svenska Mässan redan finns så lär det bli väldigt svårt att locka andra evenemang än fotbollsmatcher till den nya arenan. Speciellt med tanke på att kommunen/GotEvent lär vilja fylla sina två andra arenor (+ Svenska Mässan) först och det är två tuffa konkurrenter om artisters och mässors gunst. Dessutom finns det då en skattefinansierad kista att subventionera ur som inte klubbarna har.

De potentiella intäkterna för Blåvitts del med en egen arena skiljer sig alltså inte så mycket åt jämfört med en arena vi delar men kostnaderna halveras (minst). Nettot får ni fundera på själva.

Inte mina pensionspengar i fotboll !!

Den svenska fotbollen håller på att kommersialiseras mer än någonsin nu. ”Investerare” pumpar in pengar i arenor, spelare och annat. Det enda jag vet är att jag innerligt hoppas att mina fonderade pensionspengar inte investeras i fotbollsrelaterade verksamheter. De börsnoterade klubbar i Europa som går med en vinst motsvarande ett stabilt industriföretag kan räknas på ena handens fingrar (och titlar tar de sällan). Generellt sett så är det en usel ekonomisk affär att satsa pengar i fotboll och det har också mest gjorts av rika personer med ett starkt känslomässigt engagemang och utan samma krav på återbäring som för andra investeringar.

De klubbar som tagit hand om titlarna på senare år är i de flesta ligor klubbar med rika mecenater i bakgrunden. Välgörare som inte ser affärsmässigt på sina engagemang. Juventus har familjen Agnelli, Djurgården sina nolltaxerare, Chelsea sin oljemiljardär (FCK är ett ev undantagen men det fick en arena till skänks av skattebetalarna). Inga av ovanstående har ekonomiskt sett gjort en bra affär på sina ”investeringar” (men de har kanske fått en annan inre glädje med segrarna). I de fall investerarna kräver en marknadsmässig avkastning på sitt kapital så tvingas klubbarna se över kostnader och titta på intäktsströmmar (bl a spelarförsäljningar) vilket på sikt uppenbarligen ger sämre sportsliga framgångar när man tvingas tävla med klubbar som stöds av välgörare. En stopr risk är exempelvis att Chelsea kanske inte tar den sista förhandlingen för att krama ur de sista miljonerna av en tröjsponsor för då går Roman in och täcker upp, vilket sänker marknaden.

Idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet är inget som uthålligt kan bedrivas på affärsmässiga villkor eftersom konkurrentklubbar hittar folk som är beredda att satsa pengar utan krav på rimlig avkastning pga hjärtats engagemang. Det är för mycket hjärta i idrotten helt enkelt och det är ju ganska sött.

Dagens

Jag är sjuk så in i helvete. Så där sjuk som bara jag kan bli. Egentligen finns det ingen hejd på hur synd det är om mig, men det finns uppsidor. Man kan med gott samvete ta sig en whisky till lunch i medicinskt syfte och igår damp 5 julklappar ner i brevlådan från CDON.

Klapparna skall iofs vara från mig och inte till mig, men man kan ju inte ge bort vad som helst och måste ju kvalitetssäkra....

Dagens lista:

5. Maná - Revolution de amor (svavning?)
Diggar man Santana, kommer den högre upp än på sistaplatsen. Maná är en mexikansk rockgäng som tydligen skall vara muy grande i den spansktalande världen.

4. Nebraska - Brucan.
Diggar man Bossen hade väl denna hamnat högre. Akustiskt, avskalat, naket och ärligt. Långt ifrån det där tjo och tjimmiga E-street svänget som jag trots min höga ålder ännu inte tagit till mig.

3. Subterranean Homesick Blues - Father Bob
Kommer nog aldrig lär mig stava till låten/plattan. Det börjar bli jämnt i rangordningen nu. Den här listans Jerry Carlsson. Hur grym som helst men bleknar ändå lite i jämförelse med listans Torbjörn och Glenn. Johnny´s in the basement mixin´up the medicin. Vilken Johnny och vilken medicin? Låten handlar om mig idag.

2. IV - Led Zeppelin
Hårdrockens Koran, Baghavadgita, Bibel eller Cosmopolitan.

1. London Calling - The Clash
Musikaliskt underlägsen de ovanstående. Jag har varit ganska skeptisk till denna skivan och trott att den varit lika överskattad som vissa andra tidlösa klassiker som Beatles vita dubbel och Pet Sounds. Men fy fan sicken skiva.

Slutligen till alla er kring Råsundatrakten som sitter och oroar sig. Julmuschen verkar bli lika ryslig som förra året. Att tjejen ännu inte kommenterat den, är ett tecken så gott som något på att hon är sne som fan. Och igår kväll byggde jag ena långsideläktaren på nya arenan. Det här med arenabyggen är mycket mer komplicerat än det verkar. Att bygga en arena för 20 000 åskådare, betyder inte att det innebär dubbelt så mycket deg som för 10 000. Det går åt mycket mer än så och dessutom mer än dubbelt så mycket jobb. Något att tänka på i dagar som dessa då vi inväntar Higabs skisser.

Första årssammanfattningen

Årets ömmaste tår
...sitter på Patrik Ekwall. Patetiskt att se hur han grät ut i tidningarna efter att SVT skojat om hans översättningar. Om man nu byggt upp hela sin image på att slugga hejvilt och hoppa på folk i TV så måste man tåla en puff i sidan själv.

Årets bloggare
Robert Laul som genom sitt bloggande gick från pajasjournalist i kalsonger till att verka riktigt trevlig. Tur att året snart är slut för sedan han kommit med i TV-laget (eller vad det är) faller han snabbt ned till Lundhs och Ekwalls nivåer.

Årets internskämt
Mats Hårds bloggande. Fullständigt ointressant för andra än journalister.

Årets hot mot kulturskatterna
Djurgårdens planer på att förvandla anrika Sthlm Stadion till ett tivoli för främlingslegionen i Blåblått.

Årets mest vältajmade utlandsresa
En 12 dagars tjänsteresa i månadsskiftet okt-nov. Så underbart skönt att slippa svenska tidningar, svensk radio och svensk TV i tolv dagar när helvetet var löst kring Blåvitt.

Årets struts
Se ovan, det finns tydligen Internet men det låtsades jag inte om.

Årets experter
De blåvita fansen. De är enligt egen utsago PR-experter, marknadsföringsexperter, värvningsexperter, skatteexperter, medieexperter, fotbollsexperter, whiskyexperter, ölexperter, ryktesexperter, arenaexperter etc etc. Fascinerande!

Årets lån
När jag köpte hus och band 5-årsräntan till 2,76.

Årets mest saknade empati
Laila Freivalds, men om hon haft släktingar i Thailand kanske hon hade gjort annorlunda (så sade hon faktiskt).

Årets ”Alla gör fel utom jag”
Göran Persson

Årets ”Jag vill bli som Göran Persson”
Fredrik Reinfeldt. Bara kropshyddan kvar...

Årets julklapp
Gåvor? Nej den företeelsen känns inte helt fräsch.

Årets PR-geni
Lars Lithner – hans känsla för timing är ett föredöme för alla som vill ha uppmärksamhet i media.

Årets läckage
Ekobrottsmyndigheten till Aftonbladet och till MFFs supporters.

Årets arenakonkurrens
Malmö bygger två konkurrerande arenor och alla icke-malmöiter jublar. På dom bara Percy!!

Årets avsked
Signaturen Zoran. Till slut räckte inte sarkasmerna och farhågorna till. Verkligheten överträffar alltid dikten.

Årets ”Vi gör som under IT-yran, det funkade då”
Per Bystedt (ordf. AIK) gör som han gjorde på Spray, skickar optimistiska, icke verklighetsförankrade pressmeddelanden innan förestående nyemission.

Årets mest överskattade investeringar
De som gjorts i fotboll. Nästan inga klubbar i Europa går med vinst, de dåraktiga investerarna är mångfalt fler.

Årets ”Vad har vi egentligen skrivit på?”
MFF om IMG-avtalet. "There are no free lunches, Mr Madsen."

Unikt?

Det måste vara en unik upplevelse för Kihlberg, Olsson och Wowoah att sitta i ett omklädningsrum där alla pratar svenska obehindrat....

De va´ la gött

Idag avslutades del ett i följetången De Pedro, som är den längsta värvarkarusellen sedan Daniel Johansson för ett år sedan. Jag är övertygad om hans storhet, men inte om hans fysik och ambitioner. Där har han en del kvar att bevisa. Men jag litar på Mild och man kan ju knappast säga att han legat på latsidan under hans första tid som President i Blåvitt.

Det va la gött - De e la Pedro. Det va la gött, det va la gött. Det va la gött - De e la Pedro de Pedro de Pedro. Det va la riktigt gött det va la gött

Ring ut det gamla, ring in det nya

Ring ut det gamla, ring in det nya. Det är inte en bra dag att utförligt beskriva hur uselt, ovärdigt och pretentiöst Lasse Lönndahl läser nyårsdikten. Men jag snor dess inledningsfras. Det är nya tider nu. Tider av avsaknad Håkan Mild i vackra blåvita ränder med nummer sju på ryggen och klubbmärket fastsytt i bröstet. Jag saknar dig redan Håkan. Hur mycket vet jag inte än, så det får vänta några veckor.

Klubben krisade och St Håkan fick ta plats på kontoret i stället för i omklädningsrummet. Hans första egna beslut blev att ge sig själv sparken som spelare. Nu kräver jag en ny åtgärd direkt. Förläng Andrés Vasquez kontrakt, med många år. Så bra är han redan nu. Trots att han nyss fyllt 18 år. Matchen idag liknade den mot Aalborg på ett irriterande sätt. När vi väl konfronterats med hur mycket bättre vi är än våra motståndare, slår vi av på takten och koncentrationen och bjuder in våra motståndare i matchen. Nog för att det är juletider men någon måtta får det vara. Vi förtjänar bättre än så gubbar. Resultatet idag var dock av underordnad betydelse. St Håkan skulle hyllas och hyllad blev han. I drygt 85 av matchens 90 minuter, besjöngs han av klacken. Alla Blåvittramsor översattes till Håkanramsor och personliga favoriten blev ”alla vill ha sex med Håkan Mild”. Idag var faktiskt Håkan större än laget. Tyvärr fick han inte avsluta som en vinnare. Matchens blåvite aktör framför alla andra var dock blott 18 år gamle Andrés Vasquez. ”Han kan bli hur brå som helst”, har uttalats mången gång om pojkvaskern från Rannebergen. Första gången jag hörde talas om honom var i ett matchreferat på Alltid Blåvitt från juniorallsvenskan. Han gjorde där debut som 13-14 åring och mötte gubbar som var 4-5 år äldre. Året efter var det dags för U-laget, B-laget senare samma år och nu i år 2005 har han fått göra sin debut i såväl allsvenskan, Intertotocupen och i Royal League. För en blåvittnörd som mig själv, har man sett många unga framtidslöften som kan bli ”hur brå som helst”. Jag trodde oerhört mycket på Jonas Lundén, Kabba Samura och Janne Pro. Men Andrés är speciell. Det ser näst intill oanständigt enkelt ut när han kelar med bollen och sett till talangen, så har han extremt mycket gratis. Lägg till att han har bäst kondition i A-truppen, så förstår man vilka förhoppningar vi bör ställa på honom. Den där tråkiga frasen ”upp till honom själv, hur bra han vill bli”, stämmer naturligtvis likt flertalet andra klyschor. Men Andrés är speciell och bör få specialbehandling av nytillträdde sportchefen. Specialbehandling har han redan fått i laget. Det finns ingen spelare som får så mycket feedback på träningarna. Långt ifrån bara positiv kritik, men det säger en del att Håkan, Bengan med flera lägger så mycket tid och energi på en junior.

Så Håkan, förläng hans kontrakt, utan klausul redan nu. Det kommer föreningen tjäna på.

Några korta:

Att Engagänget är Oslos Gais visste vi redan. Vi visste redan att Oslo inte har en motsvarighet till Blåvitt. Gissa inom vilken kategori Lyn hamnar…..

Deras tränare måste vara den största gnällröven jag sett någonsin (Hamrén undantagen).

Att anglofila Norge kan producera så många filmstjärnor är minst sagt överraskande. Bröderna Inzaghi ler i mjugg.

Wernbloom-Mild är inget bra innermittfältspar. Båda har för mycket offensiva ambitioner i sin natur och vid kontringar släpps alldeles för mycket yta centralt.

Kihlberg kommer bli grymt nyttig, men jag bävar vid blotta tanken på att han blir skadad och vi tvingas spela Olsson-Wernbloom på mitten.

Dagens publiksiffra litar jag ungefär lika mycket på som jag gör på Bengt Madsen.

Vi som förespråkar 3-backslinje av defensiva hänsyn, fick vatten på kvar´n idag. Den moderna ytterbacken är omodern. Med så mycket offensivt ansvar för ytterbackarna, har vi nästan aldrig mer än tre man på rätt sida ändå, så varför inte låta dessa tre vara utpräglade defensiva spelare?

Fotboll på vintern?

Det är lustigt att läsa Stockholms journalistkår spy galla över Royal League. Deras argument är av typen ”det går inte att spela fotboll mitt i vintern”. Samma journalister har i ett par års tid predikat hur viktigt det är med ett Stockholmslag i Champions League. Men hallå, Champions League spelas på vintern under samma tid som Royal League. Hur får de ihop det resonemanget?

Det är ni som é konstiga och vi som är normala.

Visst. Att sätta bänka sig på Nya mitt i julstressen för att kolla på Royal League, är kanske inte något man skryter om i baren för att få ragg, men det finns dom som är värre. Idag kan man på SVT mellan kl 19-23:30 sitta och kolla på när folk äter. Vilken psykiskt frisk människa gör det?

Är man som jag uppväxt under 80-talet, ligger det ett romantiskt skimmer över vinterfotboll. Kolsvart himmel, två lysande pyloner som man ser från hela stan. Enda skillnaden i torsdags var att inte direkt hela stan bubblade av spänd förväntan som det gjorde på den tiden. "Det ska ju inte gå, men Blåvitt har ju överraskat förr" uttalades säkerligen på månget middagsbord. Nu låter det nog lite annorlunda.

Motståndet till Royal League har jag svårt att förstå mig på. I torsdags fick vi på Ullevi återigen njuta av Martin Ericssons speciella spelstil och rörelsemönster. Tanken slog mig att alla lag i Royal League har en Martin Ericsson i sina lag. Vi har till och med två. Närkamperna är hårdare, tempot är högre, de individuella misstagen är färre och domarna har vettiga direktiv och tvingas därigenom inte blåsa sönder alla matcher. Kort sagt, spelet i Royal League håller betydligt högre kvalitet än allsvenskan. Ändå gnälls det och bitchas i media över denna turnering. Samma gnällare som under året gnällt på allsvenskan kvalitet. Gnällarna fick upp ögonen för allsvenskans klass efter MFF´s kval mot Thun. Hallå! MFF i år var ett fall framåt. Dom slog åtminstone ut Maccabi Haifa. Det hade inte bajen anno 2002 klarat. Ej heller deras efterföljare.

Nu är det dock inte direkt den idrottsliga kvaliteten som man går och grunnar på så här på lördagskvällen. Det är vår lagkapten. Måtte han få avsluta på ett värdigt (och då menar jag vinnande) sätt.

Lov ske pris

Fördelen med en blogg är att man kan skriva om precis vad som än faller en in. Idag är jag skrivsugen och jag funderade på att skriva om julbordets do´s and don´ts. Prinskorvar är för salta, för feta och tar alldeles för stor plats i den mage som skulle kunna inrymma mer av det goda. Dadlar går fetbort. Vidrigare torkad frukt får man leta efter. Satsa hellre på aprikoser och några få pliktskyldiga fikon samt dom delikata lite större och ljusare lyxrussinen som brukar säljas kring juletiderna. Jag var länge en stor gravlaxälskare, men har förätit mig på denna delikatess och har därför satt mig själv på avhållsamhet på den punkten, tills jag börjar gilla det igen. Dopp i grytan går också bort. Det är en gammal tradition som startades för att brödet var torrt och mögligt och stått framme sedan augusti. Det känns inte så relevant längre.

Oj nu började jag svamla in på matämnet och då går fingrarna av sig självt. Nej dagen till ära, tänkte jag yppa mina kärleksförklaringar till några i dagarna utskällda företeelser.

Snus. Denna underbara produkt som nyligen återigen blev förklarad cancerogen. Jag rasar. Visst, det finns säkerligen en del cancerframkallande substanser i det, men det gör det i grillchips och pommes frites också. Och jag ser då ingen varningstext på dom produkterna. Sedan vill jag se statistik på att de sorters cancer som snusen sägs framkalla, är överrepresenterat bland snusare och att Sverige som helhet i större utsträckning jämfört med andra länder. Fanns den statistiken tillgänglig, hade den väl publicerats för länge sedan? Snus är gott, så håll käft. Och till alla nyblivna kvinnliga snusare. You go girls och grattis!
Genom åren, vet jag inte hur många seriösa samtal jag haft om snus, man kan hålla på i evigheter och med vem som helst. En gång stod jag på en tågperrong och snackade Göteborgs Rapé med en Stockholmare. Andra ämnen har handlat om kram vs pösesnus samt hur äckligt det är med röda lacket. En negativ sak om alla snusare dock så här mitt i kärleksförklaringen. Snusare har ingen som helst solidaritet. Bland rökande vänner gör man allt för att hjälpa den som försöker sluta. Snusare öppnar dosan och placerar den under näsan på den som försöker sluta, kramar till en onödigt stor pris och stönar högljutt när man väl lagt in den. Det kan tyckas elakt, men kanske vill vännerna till den som försöker snusa, bara hans/hennes bästa, att få in dom på rätt spår igen.

Mången vis, för en pris. Det muntrar sinnet, ökar minnet. Denna dova skatter hyser som din näsa skall. Tag din pris då näsan fryser. Snus är gott i många fall. (på locket på min mässingsdosa)

Andra kärleksförklaringen är till Patrik Sjöberg. Han var inte sin tids Zlatan, han uppfann Zlatan. Sällan har väl en idrottare så väl lyckats, så länge vara en finne i röven på etablissemanget. ”Jåg é fråån Frôlunda va´. Der é de ingett påssetivt mé att gå hem i stuugorna”. Så har han själv förklarat varför han alltid sagt vad han tyckt och gjort som han velat i stället för att bete sig som allmänheten förväntade sig av honom. Nyss var han uppe på tapeten, när han uttryckte en önskan om att friidrotten skulle få vara kvar på Stockholms stadion. Jag är med dig till 100 % Patrik. Stadion bara måste bevaras. Det är en riksangelägenhet och en stor del av vårt svenska kulturarv. Av någon anledning fick detta den utmärkta bajenbloggen grönavita sidan upp att sparka bakut. Varför kan man fråga sig. Stadions innandöme är väl knappast en bajenangelägenhet. Hammarbyiterna som snart verkar få sin segdragna arenafråga att vända åt deras håll. Betänk att Stockholm fått OS 2004. Då hade dom stått där idag med en svulstig Victoria Arena med 60 000 sittplatser bakom löparbanor och helt utan möjlighet till en ny arena inom dom kommande 50 åren. Patrik Sjöberg hade åsikter om Stockholms OS-ansökan också. Han stöttade Monacos i stället. Bilden i GT med honom och Prins Albert satt uppe på dörren till mitt pojkrum i fler år. Det retade farsan extremt. Vilket jag hade grymt roligt åt. Att ge Patrik all cred för att Stockholm missade OS, är väl att ta i. Men deras chanser borde ju ha ökat en hel del om deras störste friidrottsstjärna någonsin åtminstone kunnat låta bli att stötta deras konkurrenter. Hoppas att allt är bra med dig Patrik och att det är varmt på Brasiliens sandstränder. Det är du värd.

Till gårdagens match hade jag lyckats mygla mig till biljetter till pressläktaren (tänk att Grogg blivit så stort). Det får mig att osökt komma till dagens julklappstips. En pressläktare med journalister som åtminstone låtsas som att de bryr sig. Dystrare sällskap får man leta länge efter. Jag har varit på begravningar med fler muntra miner än igår.

Veckans visdomsord

Tänk på att de tår du trampar på idag kan sitta ihop med den röv du måste slicka i morgon.

Klapptips 8

Länge trodde jag att det var ett uttryck som morsan hittade på för ge långkalsongerna ett bättre rykte. Långkalsonger som bara låg ett snäpp under overallen i töntskalan. Men nu till Royal Leagematcherna behövs dom verkligen. Dagens julklappstips är kalasbyxor.

Klapptips 6

Stil och klass till Gattuso. Det spelar ingen roll hur dyra kostymer du köper eller hur exklusiva hudvårdsprodukter du smörjer in dig i. Det spelar ingen roll i vilket lag du spelar i eller vad du åstadkommit. Det ser man på Tony Richardsson, Jesper Blomqvist, Gunde Svan och Kenny Bräck. Snabba bilar och shyssta solbrillor till trots, så märks det tydligt att en gång bonne, alltid bonne. Stil och klass kommer innifrån. Och när Gattuso beter sig som en gödselkonässör ifrån Toarp efter en match dom vunnit, ser man klart och tydligt vad som borde vara på hans önskelista.

Klapptips 5

Förlåtelse. Hur vi än vrider och vänder på det, är vi alla skyldiga som synden. Vi är bara skyldiga till olika saker. Själv snodde jag ett badmintonrack när jag var 13 år. Förlåt mig Intersport. Vad har ni att be om förlåtelse för?

Är uteblivna inkomster så mycket värre än slösaktiga utgifter?

Varför anses det som så otroligt mycket värre att undanhålla pengar från staten än att ha slösat bort pengar från staten? I en skattediskussion nära vårt hjärta handlar det om någora miljoner (på sin höjd) om åklagaren får alla fällningar i domstol som han drömmer om. Åt detta har givits mediautrymme i klass med Malexander-morden på sin tid. Samtidigt så läser man i notisform att statsrådens och kommunalrådens pensioner lätt uppgår till dubbla summorna för en enskild tjänsteman. Där jag arbetar (jag arbetar skattefinansierat) gjorde ett utvecklingsprojekt av med 25 miljoner istället för 12 utan någon bättre förklaring än "dålig planering". Det blev inte en notis om det pga att det är något som händer varje dag med våra skattepengar. Slarv på utgiftssidan är kutym och gör absolut ingenting men en saknad tusenlapp på intäktssidan är kriminellt.

Jag tycker det borde vara kriminellt att slösa bort skattemedel utan godtagbar förklaring likaväl som det är att inte betala in dem från början.

För övrigt kan väl MP följa våra politikers exempel och sitta kvar, "Han ska inte göras till SYNDABOCK av något DREV, utan måste få ta ANSVAR genom att SITTA KVAR, som EN ANDRA CHANS att LÄRA AV SINA MISSTAG." För att citera en krönikör i en kvällstidning med anledning av tsunamikommissionen.

Varför säger alla "Arena"?

Nu skall det byggas nya arenor överallt. Då undrar jag när det heter arena och inte idrottsplats, idrottspark eller stadion? Ordet "Arena" får tankarna att vandra iväg mot amerikanska nöjestempel där försäljning av hamburgare och souvenirer är huvudsaken. Oftast går det också att se någon form av underhållning som basket, hockey eller något annat så att massorna går dit ungefär samtidigt för att äta, dricka och köpa kepsar. Det är oerhört praktiskt ur logistisk synvinkel nämligen. Man klarar sig med deltidsanställda och ger utrymme för underhåll etc under övriga tider så att inte kommersen störs.

Ordet Idrottspark ger mig associationer till svensk sommar, en lövträdsallé som leder fram till en anläggning med läktare, varmkorv, kaffe i plastmugg, svag doft av cigarettrök och stabila blåvita segrar med 3-1.

Idrottsplats får mig att tänka på barndomens fotbollsspelande i Hallands-serien. Idylliskt placerade härligt gröna planer, en överviktig vaktmästare som låser upp dörren med förmaningen "åsså städar ni efter er, å inga dobbar i duschen" sagt på en skojig halländsk dialekt. Några förlupna bollar hamnar på den närmaste villatomten där villaägaren sparkar tillbaks bollen med en trött suck och lärkor som drillar i fjärran.

Varför snackas det om arenor?? Varför använda utländska låneord när det finns ett adekvat svenskt vokabulär?Jag tycker det vore ganska fränt om den nya anläggningen för fotboll i Göteborg får heta Volvo IP.

Klapptips 5

Ordentlig skäggväxt. Fan jag är gammal nog för buskiga ögonbryn och hår i öronen vid det här laget. Men någon skäggväxt värd namnet, kan jag definitivt inte skriva hem om. Och det lilla spretiga och fjuniga som ändå växer ut, är blont och syns knappt. Normalt sett skulle det inte störa mig märkvärt ety ansiktsbehåring är tämligen överreklamerat och att raka sig två gånger om dagen som vissa måste, slipper jag gärna. Men si jag har en jultradition. Ni killar, har ni märkt att tjejer redan i tid för tredje dejten redan nobbat sina snajsiga underkläder till förmån för urblekta bomullsditon med kassa resårband med omatchande BH? Det spelar ingen roll hur många matchande spets och silkeskreationer man gett dom genom åren. Lik förbannat används dom inte.
Motmedlet/hämden stavas julmusch. Visst, kvinnor och tjejer är alla individer med olika tycke och smak. Men alla hatar mustasch. Så en praktfull tangorabatt på julafton är ett tämligen städat sätt att ge tillbaka en aning.

Kan man kanske tona skägg?

Klapptips 4

En lasagneform. Då menar jag en lasagneform som är exakt anpassad efter plattornas storlek. Jag är 29 år, har lagat lasagne i 10 år. Tiden av pusslande och en diskbänk full av små avbrytna bitar av de spröda plattorna borde vara förbi. Men icke. Kom igen, hur svårt kan det vara?

Pastor Runes skitbergspredikan

Egentligen borde jag låta rodguling.blogspot.com tala för sig själv, men jag kan inte låta bli. En insändare av en indignerad före detta pastor ondgör sig över användandet av könsord på fotbollsplanen i allmänhet och bristen på kristna värderingar i synnerhet. För att göra pastorn till lags föreslår jag dock följande omskrivningar:

Fitta=Arvssyndsentré
Hora=Maria Magdalena
Bögjävel=Cancersvulst på samhällskroppen
Homohora=Sexuell abnormitet
Kuk=Siwert Öholm

Alla nöjda?

Om att slå ur underläge

Rubriken är aldrig så populär som inom svensk fotboll. Det anses vara en fördel att kunna slå ur underläge, då man inte tyngs av några yttre förväntningar alls.

För mig har begreppet en annan innebörd också. Ljuva bakfylla. Är det någon dag man har så lite förväntningar på sig som när man är bakis en ledig lördag eller söndag. Man städar inte, man är inte vaken om man inte behöver, man diskar inte och äter man något, så är det pizza eller dylikt. Världen stannar när jag är bakfull. Det är en ledig fridag för var och en som vill satsa en dag i veckan på seriöst flum och självempati. Det kan alla behöva. En dag i veckan då världen stannar. Då alla problem som inte handlar om din huvudvärk eller illamående helt enkelt inte gills. Kan någon komma på ett sätt att nå upp till bakfyllans ljuvhet, utan att behöva supa dagen innan, skulle världen se mycket bättre ut.

Klapptips 3

Flickor, tjejer, kvinnor och käringar. Om ni verkligen älskar oss. Ge oss stonesbiljetter i julklapp. Ge oss inget ni tycker att vi borde vilja ha. Inga kläder, kallingar, klockor eller weekendresor. Ge oss vad vi vill ha. Vi vill verkligen ha stonesbiljetter. Visst 970 spänn är mycket pengar, men se på hur *glada* vi blir.

Julklapp nr 2

En arenaskiss. Nu är det mindre än ett år kvar till byggstart. Detta till trots, har vi ännu inte fått en skiss eller en färdig ritning att ta ställning till.

I väntan på det och med tanke på vilken månad det är just nu, tänker jag föregå Higab med att göra en egen skiss. I pepparkaksdeg. Vad sägs om en tävling?

Bara ben kan hålla i det. Själv har jag inte kompetensen att administrera en dylik tävling.

Offensiv marknadsföring

Det har under två dagar rasat en debatt om Blåvitts marknadsavdelning i allmänhet och marknadschefen Hans Lundberg i synnerhet. Vi bör bland annat ha en mer offensiv marknadsföring.

I brist på annat slog jag på TV4 sporten idag. Dom gjorde ett långt reportage om Idol-Ola, som fick göra en träning med Dif, där dom filmade några träningssekvenser samt när han trixade lite med bollen. Sedan intervjuade man Difs stjärna och tränare (båda med stark Blåvittanknytning). Ponera att Peppe ringer upp IFK´s sportchef och ber honom tillåta Farmen-Johnny göra en träning med Blåvitt och därefter intervjua Alex och Kjell Pettersson där dom skall berömma hans insats. Hur skulle St Håkan reagera?

Är det denna offensiva marknadsföring vi vill se i Blåvitt? Stockholmslagen verkligen tävlar i att synas så ofta det bara går i diverse dokusåpor. Trixa med Kennedy, skjut straffar på Håkan Svensson bli uppväckt av Black Army etc etc. Själv är jag jävligt nöjd med att Blåvitt inte figurerar i dessa sammanhang. Det enda som kommer i närheten är väl att spaningsledaren i TV-serien Lasermannen har Blåvittemblemet på väggen i sitt kontor. Det räcker för mig. Sedan hade jag väl iofs inte tackat nej till lite mer pengar, men inte till vilket pris som helst.

P.S. Grymt besviken på Lasermannen. Den verkar inte ens vilja göra boken rättvisa. Var är presskritiken? Var är bilden av den tidens Sverige? D.S

Ytterligare ett ord

Detaljer

Hur många gånger har vi inte hört att ”endast detaljer återstår” innan den och den är klar osv. Detaljer kan uppenbarligen spänna över ett brett spektrum. Att tala med en spelare du vill värva t ex och fråga om han vill arbeta för din klubb (lex AIK), en läkarundersökning eller varför inte en rejäl löneförhandling?

Enligt mina källor är det endast detaljer som återstår innan jag gör köttbullar till middag. Blev hungrig på det efter Bruce sköna beskrivning.

Dagens julklappstips

Alla ni som inte åker på sketjobbet att ordna köttbullarna till julbordet vet nog inte vad jag pratar om. Men jag kan intyga att det är hejdlöst tråkigt, jobbigt, bökigt, kletigt och tidskrävande samt irriterande att rulla och steka köttbullar på 4 kilo köttfärs. Så dagens julklappstips är att någon uppfinner julpannbiffen. Då skulle i alla fall jag få mer tid och ork över till att tänka på Jesus, kärlek, familjen, världens barn och allt det där i stället för at bara hata.

Veckans klyscha

Häng

Glenn Hysén hade det, Karl-Heinz Riedle och Ivan Zamorano likaså. Med häng avses en superkraft som går ut på att gravitationen inte gäller spelare med häng i samma utsträckning som andra människor.

Den vetenskapliga hypotesen går ut på att tex jag och Glenn, om vi väger exakt lika mycket, hoppar exakt 50cm rakt upp i luften samtidigt och att jag landar först.

Har alla eller ingen häng?

Vem ligger bakom egentligen?

Så, nu har jag sett den bandade RL-matchen två gånger i sin helhet. Många andra har analyserat Blåvitts insats innan mig. Så jag tänkte ta mig an dom svenska mästarna i stället. Vem ligger bakom deras 4-3-3 system egentligen, och är verkligen Ajax den ursprungliga förebilden?

Säsongen 94/95 spelade IFK Göteborg i Champions League mot Barcelona, Manchester United och Galatasaray. Vi gjorde det med ett 4-5-1 system som gick ut på att, göra det trångt på mittplan, vinna boll på mittplan och sedan vända spelet blixtsnabbt på offensiva yttermittfältare som skulle komma rättvända i fart, bakifrån för att undvika offsidefällorna. Vi hade två defensiva innermittfältare, en offensiv samt slutligen en targetplayer längst upp. Så här såg det ut:

----------Erling-------------
Jesper-----------MickeMartin
---------Stefan-------------
------Stefan-Stefan---------

En av de lite mer defensiva Stefan heter Rehn i efternamn och är nu tränare i Djurgårdens IF FF och finns i organisationen sedan 2000 då han hämtades "hem" från utlandsvistelsen i Lausanne.

Känns det igen och är det en tillfällighet? Visst låter det lite mer marknadsmässigt att säga att det är ett styrelsebeslut uppifrån i kontuinitetens namn och visst låter det spännande att det är en svenskanpassad variant av Ajaxmodellen. Jag förstår dem egentligen. I dagens medieklimat vore det inte så supersexigt att erkänna att det är Roger Gustavssons 4-5-1 som dom apar efter. Men faktum kvarstår, det är kusligt likt.

Till sist. När går Conchas kontrakt ut? Grymt klok och smart högerback med först och främst defensiva egenskaper. Precis i min smak.

Pudel

Häromdagen hävdade jag att the Hives är det enda svenska bandet som eventuellt skulle kunna komma undan med en julskiva. I fredags blev jag dock skönt konfronterad med att Nationalteaterns rockorkester, hade gjort det ännu bättre.

Skolor - betala polisen!!

Läste att gängvåldet i Sthlm eskalerat och att de stämmer träff via "chattsidor och mobiltelefon". Anledningar till att slåss kan vara att "försvara vårt områdes heder" eller att "försvara skolan". Är inte det samma retorik vi hör från sk "fotbollshuliganer"? När det gäller sk"fotbollsrelaterat våld" skriker många (med moderatpolitikern Kristina Axén-Olin i spetsen) på att "klubbarna måste ta sitt ansvar" och betala för alla polisinsatser.

Bör inte då, i konsekvensens namn, skolor och stadsdelsnämnder betala för polisinsatserna när ungdomar från deras skola/stadsdelsnämnd träffas för att göra upp och "försvara hedern"?

Liksom Securitas och bankerna i så fall bör betala för polisinsatserna närderas värdetransporter blir rånade.

Hoten mot Batan

Det har på diverse forum antytts att Stefan Batan bör hålla sig borta från Stockholms innekrogar framöver för att slippa gå i närkamp med AIK´s elitsupportrar. Läser folk inte tidningarna, ser folk inte på TV?

Det finns inte en chans att Batan kommer in där ändå.

Sandlådesilly

Silly season brukar normalt sett vara lite av en moralisk frizon. Det ljugs, bedras och manipuleras från alla håll och kanter fram tills den 31: e mars då fönstret stänger igen. Men det som utspelar sig nu tar sillyn till tidigare ej nådda bottennivåer. Exakt hur orealistisk är egentligen följande scen

(hatten)
- Pax för Batan, pax för Gerba
(Bobo)
- Vi paxade Batan i augusti
- Nähä
-Joho
Alltid tio gånger mer nähä. Vi paxade på aik.se
- Gälls inte
- Gör det visst
(Batan)
– Gör det inte alls.
(hatten)
– Fast vi har i alla fall paxat Gerba
(Halse)
- Vi har ju förstatjing
- Nähä
- Joho
- Fröken!
(Hellströmer)
– OK nu tar vi det här från början. Vem paxade först? Och låt alla prata till punkt, med små bokstäver och man räcker upp handen först.

Man skulle ju kunna misstänka att AIK Tommy lagt ut info om sina ”klara” nyförvärv på officiella hemsidan för att på så sätt skrämma bort eventuella konkurrenter och därmed hålla nere priser och löner. Hur som haver märks det att AIK är tillbaka igen i svensk elitfotboll. På gott och ont. Personligen tycker jag det vore lite småroligt om Batan, Gerba, Toivonen, Ammuneke och Wilton alla väljer att spela i andra klubbar nästa år. Oavsett var dom hamnar. Därav inte sagt att jag desperat vill ha någon av ovanstående till Blåvitt. Wallerstedt hur osexigt det än kan låta, kan mycket väl vara precis vad vi behöver. Varken mer eller mindre.

Till sist. Det börjar lacka mot jul. Per Gessle släpper en ny skiva, Jill Johnsson släpper en julskiva, Joey Ramone och Totta Näslund är döda. Vad jag önskar mest av allt är att The Hives släpper en julskiva. Hur coolt vore inte det? Då hade jag kanske kunnat acceptera allt lackande, stökande, bakande, korvstoppande, pyntande, shoppande etc. Med visst jämnmod. Men det ser kört ut i alla fall för i år. Men kom igen nu Howlin´ Pelle och gänget, nästa år då jävlar, då vill vi se en bitsk, elak och sarkastisk julskiva från Sveriges bästa rockers.

Moral och kvalitet

Fick ett mail häromdagen på jobbet med ett tidningsurklipp med ”Dagens fråga” ur Sydsvenska Dagbladet. Frågan löd:

Bryr du dig om ifall de varor du köper tillverkas av barn?

En tilfrågad kvinna svarade:
Ja, barn har ingen känsla för kvalitet, det märks på produkten.

Vi skrattade rått åt den idiotiska skånekvinnan men efter ett tag kom jag underfund med att den kvinnans inställning är förmodligen början på utrotandet av barnarbete. Vi vet alla att all moral och etik har ett pris. Är priset tillräckligt lågt på en vara så skiter vi i moralen och etiken. Michael Moore är expert på att visa det (minns exempelvis ”Saddam Oil” som han sålde till lågpris i USA samtidigt som han sade att oljepengarna kommer Saddam Hussein tillgodo).

Kvinnan som inte är nöjd med kvaliteten är inte fel ute på något vis. Hon är ointresserad av barnarbetares produkter eftersom kvaliteten blir för låg. Förmodligen skall det till ett ännu lägre pris för att hon skall köpa ”lågkvalitativa” barnarbetsprylar än de andra som avstår från grejerna av moraliska skäl. Moralen är för de flesta lättare att tumma på än kvalitetskraven (sorgligt nog). Tänker alla som den kvalitetsmedvetna kvinnan finns inga kommersiella möjligheter för barnarbete. Barnarbetet skulle försvinna.

Dubbelmoral och annan skit

Det tjatas om professionalism och att fotbollen måste bli mer affärsmässig. När man då organiserar verksamheten som ett företag klagas det på att ”klubbkänslan går förlorad” och det ropas på fina, gammaldags fotbollsledare.

Elitverksamheterna skall bolagiseras ropas det men i nästa andetag ropar samma bolagsivrare på kommunerna att de ska satsa våra skattepengar i arenor och ungdomsverksamhet som gynnar de kommersiella ”fotbollsbolagen”. Dessutom skall dessa kommersiella bolag i hög grad lita till frivilliga krafter som publikvärdar och annat.

Krafter inom SvFF ropar indignerat på nedflyttning för Blåvitt och skickade ned ÖSK i Superettan pga olika uppfattningar i bedömningssporten redovisning. Samma företrädare har inga som helst betänkligheter att anlita en dömd norsk skattesmitare för att förhandla fram så mycket pengar som möjligt av TV-bolagen.

TV-bolagen har reportrar som inte drar sig för att göra påhopp till höger och vänster med ord som ”patetiskt, ynkryggar, amatörer och drägg” men när de själva blir ”påhoppade” för lite halvtaskig engelska eller rena faktafel känner de sig föranledda att gråta ut i någon kvällstidning där kurskompisarna från folkhögskolan jobbar. Då är kritiken orättvis och dum.

Vikten av klubbkänsla betonas ofta av supportrar men när trogna spelare som spelat större delen av sitt liv i samma klubb råkar skada sig och halka efter så ropar samma supportrar på nya ersättare från Afrika.

”Man måste släppa fram fler yngre spelare” ropar journalister, supportrar och förbundskaptener. När en klubb modigt (?) litar till sina yngre förmågor saknar klubben ”visioner och planering” enligt samma journalister och supportrar.

En hel ”idrottsvärld” förfasar sig över misstänkt (OBS, ej konstaterat) skattefiffel. Bland många av de upprörda moralisterna finns många som gärna jobbar svart eller har pengarna på hemliga konton i Schweiz. Förresten, hur betalar tidningarna sina talrika tipsare inom myndigheter och polis?

Jag vet faktiskt inte längre om jag orkar intressera mig. Jag överlämnar skiten till mediadrev i tabloida tidningar, hotande pöbel och andra som kan tänkas behålla intresset ytterligare några år. Därmed kommer även mitt bloggande att vridas från Blåvitt navelskåderi till lite mer allmänt och förmodligen för den lilla publiken fullständigt ointressant spåneri.

Minnesbilder.

1994 USA
Några steg mot bollen, för mycket bakåtlut- tillslag- en jublande rumänsk målvakt och en Håkan som gömmer huvudet bakom underarmarna. Själv såg jag matchen hemma framför TV´n med farsan mitt i natten. Att Håkan skulle missa den fanns inte på kartan för mig. I någon av CL-matcherna eller om det var kvalet, hade Håkan satt en viktig straff totalt stensäkert. Nu gick allt åt pipan. Det var kört, Håkan var körd. Så här 11 och ett halvt år senare är symboliken en annan. Sverige kom igen och det gjorde Håkan också.

2003 Delsjöns ishall
Ännu ett träningspass är till ända. Tvåmålsspelet har slutat oavgjort och nytillträdde Bo Johansson beslutar att matchen skall avgöras på straffar. Dom yngre placerar sina straffar, dom äldre dönar. Håkan står över sånt där mainstreamtänkande och chippar in sin straff bakom en förnedrad Bengt Andersson. Håkans lag vann även denna straffsparksläggning. På väg ner till spårvagnen igen, kan jag inte hålla igen käften när Håkan går förbi. Dô Håkan, varfôr chippade du inte mot Rumänien 94?

-Det var ju det jag gjorde, men vi lirare måste ju lyckas med allt för att slippa kritik.

Om straffarna i solen symboliserade kämpen som alltid kom igen, så symboliserar straffarna i slasket Håkans självironi. Med luriga, plirande ögon med alldeles för mycket vishet i för en så relativt låg ålder, har han en förkärlek för självironiska kommentarer. Den där januarimorgonen fick han mig att må bra hela återstoden av dagen. Och jag önskar jag var på plats när han fick frågan om varför det gick så bra för Blåvitt just nu, efter 5:e raka segern, hösten 2004.
-De é la för att jå é i form.

2001 Gamla Ullevi, femte omgången.
Hela Sveriges fotbollsetablisemang har plötsligt vänt kappan efter vinden och insett precis hur jävla bra Håkan egentligen är. Han och laget inleder säsongen strålande. AIK väntar på hemmaplan, Jimmy tar sig runt på vänsterkanten i kamp med Karl Corneliusson, slår ett Jimmyinlägg. Håkan kommer som vanligt med full satsning in i straffområdet. Han hystar sig in i högen av spelare kring straffpunkten och språngnickar in 1-0. Håkan är bäst på plan, han skrämmer skiten ur Åslund med flera på innermittfältet och efter 90 minuters kamp är Blåvitt i serieledning. Håkan är större än någonsin. Större än så här kan han aldrig bli.Dagen efter nås vi av beskedet att Håkan spelat hela matchen med diskbrock i nacken. Säsongen är över, guldet kört och det känns som om en släkting har dött.

2001 Gamla Ullevi
Håkans årslånga konvalescens är över efter 3 månader. Bajen hemma, Håkan från start. Blåvitt är piskade att vinna för att blanda sig i den absoluta guldstriden igen. Hela arenan kokar, himmelen fylls av blixtar och dunder, men allra mest elektrisk är St Håkan Mild. Blåvitt vinner givetvis matchen. Och större än så här kan väl aldrig Håkan bli?

2002 Nya Ullevi
En ocean av skit har runnit under broarna på drygt ett år. Håkan gör comeback i andra halvlek efter drygt ett halvårs brittisk frånvaro inför 42 000 euforiska åskådare (resten var öisare). Större än så här kan väl Håkan aldrig bli?

2005 Kamratgården
Som vanligt när det kommer till Håkan Mild, sätter han sina egna önskningar och behov i andra hand och klubbens i första. Håkan som vill spela en sista säsong i sitt älskade Blåvitt, konfronteras med att han behövs mer på annat håll. Att den rådande situationen på Kamratgården kräver att Håkan hoppar in i den framtida sportchefsrollen ett år i förväg. Håkan Mild, den lojale idioten, företeelsen som alla respekterar och beundrar, men ingen avundas, väljer att återigen göra det som är bäst för klubben. Nu kan vi bara hoppas på ett gott slut för Håkans och Blåvitts del under november och december samt en god fortsättning.

Större än så här kan väl Håkan aldrig bli?

St Håkan slutar

Vemod. Saknad. Sorg. Rädsla. Otrygghet. Spänd förväntan.

St Håkan kommer i årets Royal Leaguespel göra sina sista matcher för IFK Göteborg innan han tillträder som sportchef. En av de sista 94:orna lägger av. En ikon i inte bara i Blåvitt utan i hela Sverige, slutar på topp (nästan). En levande legend klättrar ett pinnhål uppåt i den blåvita hierarkin. Jag kräver en extremt stor och värdig hyllning av honom när han tackas av vid sista matchen. Byt ut honom i 89:e minuten och res er upp och hylla vår symbol. Håkan Mild har åtevänt till det blåvita innermittfältet för sista gången och för att beskriva mina känslor, citerar jag en annan Håkan från Göteborg:

Sprid ut bensinen över solnedgången, riv ner staden. Häll ut havet ända bort till horisonten. Tysta ner musiken, han kommer aldrig hit igen.

You´ve got me, under my skin

Det finns dåliga låtar som kan göra mig näst intill fysiskt illamående. Sedan finns riktigt dåliga låtar, låtar som gör mig frustrerad, ledsen och förbannad. Men nog om Per Gessle och Tomas Ledin nu. För dagens lista handlar om låtar som kryper in under skinnet på mig, de som gör mig djupt illa till mods. Känner du att du vill bidra till listan, så är det bara att plita ner det i en kommentar.

5. Sara - Mauro Scocco
Stalkersången nummer 2.
Sara, kom ut ikväll, jag väntar vid hörnet på seveneleven. Kommentar egentligen överflödig, men med tanke på hur porrig Mauro såg ut redan i mitten på 80-talet, så skulle jag inte vilja vara i Saras kläder.

4. Alice - Smokie
Voyaeurlåten nummer 2.
And for twenty years I´ve been living next door to Alice. Dom bor grannar i 20 år tills hon flyttar hemifrån. Hur gammal var hon när du började ditt flåsande bakom kikarlinsen mr Smokie?

3. Oh vilken härlig da´- Ted Gärdestad
Jag gick upp på morgonen, jag såg dig bada naken bakom träden Oh! Vilken härlig dag (hand)trallalalalalala etc. Voyaeur-sången framför alla andra. Att man aldrig kan känna sig helt obunden och fri. Tänk dig att du går upp tidigt på ditt avskilda lantställe mitt i skogen en solig julimorgon, tar ett morgondopp i sjön och nog fan står där en flåsande Gärdestad och gömmer sig i björksnåret. Jag skall aldrig mer dricka Pripps, den saken är säker.

2. Every breath you take - The Police
Every breath you take, every move you make, every bond you brake every step yoy take I´ll be watching you. Oh can´t you see, you belong to me etc.
Sting är obehaglig nog som det är. Och då kommer man tänka på den här stalkersången. Valfritt associalt psykfall med besatthet till allt mellan Kikki Danielsson och prinsessan Madeleine, lär ha denna låten på hjärnan när dom bryter sina besöksförbud för att komma sina offer inpå livet.

1. Mambo No5 - Lou Bega
Jag talar inte om de otaliga psykbryt med tillhörande misshandelsfall som denna olidligt tjötiga sommarplåga måste ha resulterat i av ren frustration. Nej jag menar texten i sig. A little bit of Monica by my side, a little bit och Annika etc. Det handlar om ett inte ens subtilt budskap, det är så övertydligt att jag inte fattar att han inte är bakom lås och bom. Givetvis handlar det om en seriemördare som styckar sina offer och nu bestämt sig för att gäcka polisen med denna sång.

En sån dag

Jag skulle vilja utnämna idag till årets mest ointressanta dag. Inte ett skit har hänt officiellt som man varken kan bli glad eller förbannad över. Att Zlatan I, Henke och Ljungberg nobbade fotbollsgalan är förstesidestoff än idag säger en hel del om nyhetstorkan. TV4:s programchef hotar att lägga ner galan om inte stjärnorna kommer i framtiden. Detta för att han står på tittarnas sida.....Att dom vetat i en vecka att dom inte kommer och ändå marknadsför spektaklet som om dom skulle det, spelar tydligen ingen roll. Sedan kan man ju fråga sig om galan blivit så mycket bättre om dom kom. Zlatan I, Henke och Ljungberg är nästan lika tråkiga som brasilianska ligamatcher och ståupp-komik med Adde Malmgren och Hey Baberiba. Man kan bli aggressiv för mindre.
Appropå Hey Baberiba. Dom får mig faktiskt att reflektera. Inte så att dom skämtar om ämnen som stimulerar hjärnan, utan deras bottenlösa uselhet får mig att fundera över hur gammal man blivit. I år igen får dom leka roliga timmen på bästa sändningstid. Är det en generationsfråga? På 80-talet gillade jag serien Smash och Ronny Jönsson på radion, kan den varit Hey Baberibas motsvarigheter? Är det så illa och jag har blivit så gammal, vet jag vad som väntar. Hår på ryggen, gaggande om Wilander, Johnny och Gunde samt svårigheter med att få upp den och att resa sig ur fåtöljen utan att avge ett ljud.

Det har varit en sån dag helt enkelt. En dag som inte direkt blev bättre när Alltid Blåvitts forum började k*ka. Inte för att det fann något intressant att diskutera, men ändå.

Om varför supportrar gillar poker

1. Det kräver minimal fysisk ansträngning. En orsak till varför vi blev supportrar i stället för att satsa på egna karriären.

2. Vi tror oss alltid veta bäst. Bättre än alla motspelare, journalister, experter, andra supportrar och till och med tränaren.

3. Vinner man, har man skött sina kort bäst. Förlorar man, har man haft en sån extrem otur att det finns inte.

4. Om-inte-om logiken flödar. Om jag callat hans reraise, hade jag fått kåk på rivern. Om inte Jingblad och Reine var såna idioter hade saker och ting sett annorlunda ut idag.

5. Offensiven går före allt annat. All in på par i tvåor, är underskattat precis som 3-4-3 med Adam och Ozzy på ytterbacksplatserna och de Pedro som defensiv innermittfältare.

6. Poker, fotboll och alkohol hör ihop.

7. Nästintill inte ett fruntimmer så långt ögat kan nå.

8. I alla fall jag, behöver endast en enda anledning för att kunna bära solbrillor inomhus.

9. Skadeglädjen är minst lika skön som segrarna i sig. Handen på hjärtat. Vad minns vi allra bäst från säsongen 2004?

10. Det går inte att gå med ekonomisk vinst. Vinner man mer än man förlorar, brännar man överskottet på öl och blackjack några timmar senare. Lika säkert som amen i kyrkan och missat guld på Sundsvalls IP.

11. Det ser så jävla enkelt ut hemma framför TV´n

Barmhärtighetsmord

"Over a dog", skrockar Jack Nicholsons rollfigur sarkastiskt åt sig själv i Livet från den ljusa sidan när han brister ut i gråt framför pianot på vilket han spelar allways look att the bright side of life. Han skrockar för att han aldrig hade trott det om sig själv och det kan jag identifiera mig med.

Jag var med om något starkt idag. För några dagar sedan fick vi hem den 8 månader gamla blandrasen Tim. Vi har passat honom vid ett flertal tillfällen tidigare, men den här gången var det annorlunda. Han skulle dö. Tim led av epelepsi av en art, där det helt enkelt inte längre fanns något hopp till ett meningsfullt och värdigt liv. Idag på en djurklinik var det dags. Kanylen sattes i, det starka narkosmedlet trycktes in i hans blodomlopp och inom loppet av bara några sekunder var det över. Klockan halv tre idag somnade Tim in i mina armar för gott. Det var en jävligt märklig känsla. Jag hade varit i princip helt knäckt hela dagen, jag är egentligen alldeles för blödig för att vara med vid denna sorts aktiviteter men idag fick bli ett undantag ety Tim tydde sig mycket till mig personligen och det vore jävligt egoistiskt av mig att inte följa med honom till det bittra slutet för min egen skull. Men när det väl var över, kände jag bara en lättnad. Över var det förresten inte med en gång. Tim föll först ihop, slutade andas och hjärtat slutade slå. Lik förbannat kände jag hans närvaro i minuter efter det. Förklara det om ni kan för jag kan det inte. Kanske är man lite religiös ändå när allt kommer omkring om än inte på samma sätt som den där homofobröven från Öland som just nu strålar sig i ljuset av kamerablixtar och eldfacklor kring HD. Nej en religositet som går ut på att vi alla levande varelser har en själ, en själ som inte följer med resten av kroppen in till krematoriet, utan far vidare åt annat håll. Om det är för att trösta mig själv vet jag inte, men det är en tanke god som någon.

Detta fick mig att tänka på att vi i en situation som denna, kan vara humanare mot djur än mot människor och det fick mig att tänka på att vi alla skall dö. Från och med att vi föds är vi i princip döende. Kanske är det för att jag fortfarande är rörd av dagens händelser och kanske är jag naiv. Men nog fan borde vi alla se till att alla i vår omgivning får så ett trevligt slut som möjligt på sina respektive liv? Oavsett hur långt vi har kvar att leva.

Fifflet i fotbollssverige

Det var fiffelsnack i gårdagens Debatt. Förståsigpåare hävdar att fifflet är oerhört utbrett i framför allt klubbar i de lägre serierna. Men ingen talar ur skägget. Det finns en anledning till det. Dom här förståsigpåarna är själva inblandade, dom har själva tagit emot svarta pengar och vill därför inte träda fram. I stället svänger man sig med att man "hört rykten", att dom vet hur "snacket går" etc. Tycker ni verkligen att det är ett så stort problem, borde ni i stället träda fram.

Personligen tycker jag att en viss skatteåtergift vore på sin plats. Ett årligt fribelopp för "överskott på hobbyverksamhet". Inte för att det vore moraliskt rätt, utan mer för att det nog är enda vägen att gå om man vill göra fotbollsrörelsen vit.

Fotbollslexikon

Vi har fått in nya klyschor i fotbollssfären och för att göra livet lite enklare tänkte jag redogöra för några utav dom:

Tjongboll=Lång, hög passning i riktning mot kortlinjen som går över motståndarnas försvarare
Lång djupledsboll=Tjongboll, men av rätt lag och till rätt adress
Crossboll=Tjongboll i riktning mot långlinjen
Spelvändning=Crossboll av rätt lag och med rätt adress

Dåligt slagen straff=En fjutt nästan mitt i mål som målvakten chansar rätt på

Bra slagen straff=En fjutt nästan mitt i mål som målvakten chansar fel på

Internationellt steg=Snabb
Driv i steget=Snabb, fast med långa steg av en lång spelare
Kvick=Snabb fast med korta steg av en kort spelare

Bra organisation=Grisfotbollslag
Diciplinerat=Grisfotbollslag
Löpstarka=Grisfotbollslag
Fysiskt starka=Grisfotbollslag exkl. dom som kör fys på Bosön.

Spetskompetens=lagets mest framstående spelare

Rutinerad=Gammal
Rutinerad Räv=Jävligt gammal

Om pudlar och hundar i övrigt.

Jag har många hundar. För tillfället 5 stycken alla av sorten irländsk röd setter. Den äldsta heter Rico, han är snart 9 år och dagens text kommer till stor del handla om honom.

När Rico var 8 månader gammal var han ute på promenad med sin matte. Han lekte lös på en äng, då han svart sak kommer som skjuten ur en kanon mot honom. Rico gör allt rätt efter hundkommunikationens alla regler. Han lägger sig på rygg, kissar ner sig, har svansen mellan benen och blottar sin strupe. Allt för att förmedla det faktum att han är underlägsen, inte är ett hot och att han ger sig. Rico gjorde inte detta för skojs skull. Han gjorde det för att slippa stryk. Det slapp han inte. Det svarta hunden var av en sort som inte är intresserade av kommunikation, den svarta hunden ville ha blod. Efter evighetslånga minuter med en hund som borrat in sina sylvassa tänder i halsen på Rico, kunde man senare hos veterinären konstatera att Rico varit millimetrar från att dö. Räddning låg i att han hade så lite muskler och därigenom väldigt sladdrigt skinn i halspartiet, vilket var svårt ta sig igenom.

5 år senare och med mycket mer muskler var det dags för en ny promenad fast denna gången i sällskap med husse och 5 månader gamla lillasyster Bonita. Ännu en gång kommer en blodtörstig best som skjuten ur en kanon. Men den här gången hade Rico lärt sig läxan. Han tog två steg framåt i stället för tre steg bakåt. Han valde att ta striden till sista blodsdroppen och än idag får jag ångest när jag tänker på vilken jävla strid det var. Rico visar än idag ofta sin underkastelse, fast mot tjusiga löptikar som tycker han är för påstridig eller mot barn som tycker han verkar stor och otäck. Men den där hemska dagen för 4 år sedan, stod Rico pall trots att han hade oddsen och logiken emot sig. Han stod pall för att han hade lärt sig att man skall aldrig göra en pudel mot en pittbull. Rico överlevde tack vare sitt mod och att han hade en husse som backade upp honom.

Det kanske är något att tänka på i tider som dessa.

Om jag fattat Sellas artistskatt rätt

Åklagare menar att Sella flyttade till Sverige redan i december, ett Sverige där han saknade en egen bostad och i ett Sverige han omöjligen kunnat utöva sitt yrke då han var bunden till ett kontrakt med Holländska Herenveen. Jag är ingen skatteexpert, men jag är säker på en sak där. Faller vi i den frågan, faller alla. I raljant och hånfull ton, ställer idag Robert Laul den retoriska frågan varför inte Jonson, Svensson, Svensson och Jacobsson inte kallats till förhör och delgetts misstanke i samma ärende. Det kommer. Jacobsson, Jonsson och Anders Svensson har alla skaffat sig bostadsrätter eller fastigheter i Sverige under sin utlandsvistelse. Kan bli skapliga upptaxeringar på tex Jacobsson. Stannar det vid 30 miljoner?

Veckans ord

Det finns namn som är som dom låter. Per Unckel, Per Gessle, Bert Karlsson och Ola Wenström.

Sedan finns det ord som låter som det det beskriver. Ett av dom är HATSPRIT

Har du hatsprit hemma, snåla inte för den kommer behövas ett tag framöver nu.

Vad fan skall man tro och tycka?

Bloggandet har inte varit bra för mitt internetberoende, att då i dessa tider ha haft usel datatillgång har inte varit roligt.

Sett till härvan som sådan, vet man ännu ingenting säkert. Men eftersom dom utpekade inte dementerat ett skit än så länge, får man faktiskt ta och utgå från att det mesta är sant. Då har vi problem.

Min personliga teori om vad som hänt efter vad som stått i media. Ijeh tar kontakt med Blåvitt, som är högintresserade. Klubbdirektören kommer överens med Ijeh om ett i sammanhangen rimligt kontraktsförslag. Styrelsen säger nej, med motiveringen att det är för mycket pengar nu när man nyss kommit på rätsida i ekonomin. Klubbdirektören och kassören blir förbannade över styrelsebeslutet och tar ett eget initiativ som innefattar en personlig gåva till Ijeh från kassören. Efter att ha kollat med skatteverket och expertis, säger styrelsen OK, ovetande att gåvan bara är ett lån som skall betalas tillbaka. Resten vet ni. Jag kallar det förskingring eller trolöshet mot huvudman. Ur klubbens synpunkt har faktiskt kassören under klubbdirektörens överseende, tagit pengar ur klubbens kassa och satt in på sitt eget med hjälp av en ofrivillig bulvan. Det ser mörkt ut för många och några kortsiktiga beslut måste fattas snabbt som fan.

För det första behöver vi mitt under brinnande silly season en ny klubbdirektör (och kassör). Det måste vara någon som kan ge järnet från dag ett samt är pålitlig. I dagsläget, hur många kan vi lita på egentligen? Jag kommer på två namn. Bengt Halse och Roger Gustafsson. Halse är nog det bästa alternativet, men samtidigt behöver vi då en ny tillfällig ordförande. Just nu är dock detta ändå den bästa lösningen. Halse har god erfarenhet av den sortens vd-jobb som klubbdirektörsposten egentligen är samtidigt som han fungerar alldeles utmärkt i media.

För det andra måste IFK ta ställning till hur man skall agera i förhållande till klubbdirektören och kassören. Å ena sidan bör man polisanmäla hela skiten, men då får man å andra sidan bittra och hämdsugna fd kassörer och klubbdirektörer på halsen. Ett jävla dilemma, där ett beslut bara är aningen mindre dåligt än det andra.

På lång sikt tror jag dock inte att detta kommer skada Blåvitt så mycket som folk verkar tro, men bara om vi låter detta kapitel bli avslutat. Vi måste göra upp med oss själva på denna punkten. Det här får inte bli en skugga som hänger över oss inom oöverskådlig framtid. Och detta får fanimig aldrig någonsin hända igen. Aldrig.

"Så måste helvetet vara, gator och skyltar överallt som man inte kan bortförklara. Man är klassificerad en gång för alla"
(Albert Camus)

Morgonnyheterna

Bänkade mig framför morgonnyheterna för att suga i mig det senaste appropå Lithners inkvisation. Jag fastnade i stället för ett inslag från sossarnas partikongress och insåg att det verkligen finns en lista som saknas. Om dagen kommer då Blåvitt degraderas, får vi se om Lithner platsar på denna lista.

Kategori: Vita män som verkligen inte kan dansa.

5. Tomas Östros.
Inte ens en sexuellt utsulten dokusåpabimbo, kan ens bli lite uppkåtad av Finansministerns schlagerhopp på kongressens avslutningsfest.

4. Håkan Hellström.
Han säger att han älskar att dansa, han sjunger att han älskar att dansa. Med "indianen" och "väderkvarnen", snodda från pojkårens uppvärmningsövningar på Gaisgården, som enda moves, behöver pojken faktiskt fler dans än sånglektioner.

3. Sir Elton John
Innan han blev en gubbfet, åldersnojad, adlad, bitter balladsångare, kunde han röja loss riktigt jävla ösig musik. Trots detta har jag aldrig ens sett honom stå upp på en scen. Krossar myten att alla bögar kan dansa.

2. Svenska fotbollslandslaget 1994.
Ni minns bilderna från Rålamb själva. Kommentar överflödig. Dahlin och Larsson har nog aldrig gjort ett så blekt intryck och då har jag inte ens gått in på Brollans fyllepiruetter.

1. Georges Michael.
Min personliga favorit. Minns Carolamovesen från Whams GoGo-låt, till fingknäppande Elvis-karikaktyr med ful skinnjacka i Faith ända tills våra dagars Let´s go outside där dansinsatsen till råga på allt till och med är koreograferad. Nej för helvete Georgios, gör en "Elton" och sätt dig ner!

Tänk om....

Tänk om Ijeh inte hade haft släktingar i Göteborg. Hade han kontaktat Blåvitt då?

Tänk om inte Bengt Madsen och Hasse Borg gjort sina hätska, lögnaktiga utfall mot Blåvitt och Ijeh i samband med den berömda övergången. Hade den lille tjänstemannen i Kristianstad blivit så uppmuntrad att han skickade sin hemsnickrade anmälan osande av konspirationsteori om Ijeh då?

Tänk om Lithner inte varit en omvittnat mediekåt, okunnig ordbajsare. Hade han varit lika sugen på att suga åt sig mål med så mycket publicitet som möjligt då?

Tänk om någon annan åklagare än Lithner hade haft tid över i almanackan nära nmälan från konspiratorikern i Skåne kom in. Hade någon annan handläggare än Lithner jagat Blåvitt på samma maniska sätt?

Tänk om inte Lithner härjat, hade Wernbloom och de unga gardet fått plats i truppen att slå igenom på då?

Lithneråsikter

Pratade med en kollega idag. Han har jobbat med Lars Lithner. Lithner är känd internt som en man som ofta har många ord med liten substans och söker sig till mål med mycket publicitet. Han tar ofta till drastiska aktioner där han "utnyttjar befogenheternas hela spännvidd" för att på så sätt "chocka motståndarna". I bästa fall kan de då erkänna något annat än det de är anklagade för. För sådant är han känd Lithner. Uppenbarligen var han rätt impopulär bland kollegorna också.

Han kanske är en duktig åklagare ändå....

Vad var det med Mats Hård?

”Här är Hård” stod det i rubriken och en av kvällsdrakarnas allra mest förhärdade och erfarna reportrar fick äran att intervjua mannen bakom den väldigt omtalade Mats Hård-bloggen. Eller vänta nu.....

Hur många som inte var journalister tyckte att Mats Hård hade något intressant att komma med? Jag läste bloggen två gånger, båda gångerna ditlänkad från någon journalistblogg eller artikel. Inte fick jag något som helst utbyte av den.

Mats Hård var helt enkelt ett enda stort internskämt för Sveriges journalister. Journalisternas navelskåderi tappade alla proportioner när de enfaldigt trodde att Mats Hårds blogg var så intressant att de ägnade artiklar i tidningarna åt den. Artiklar som sedan kröntes med ovanstående artikel om ”avslöjandet”. Gäsp, är det någon mer än jag som tror att boken om bloggen endast kommer att köpas av journalister?

Pippi Season

Företeelse: Silly Season
Egentlig betydelse: Administrativ försäsong, där klubbarnas sportchefer köper och säljer ihop till nästa års spelartrupp
Symbolisk betydelse: "Livet från den ljusa sidan". Till dags dato har jag aldrig stött på en supporter som ansett sitt lag försvagat av silly season. All förändring är av godo och kom ihåg. Nästa år då jävlar.
Exempel 1: Det regnar – Vi får lägre elpriser och svamparna växer
Exempel 2: Oscar Wendt drar till Holland – Nylund är ändå mycket bättre.

Min favoritscen Moodyssons barndomsnostalgiska film Tillsammans är när Pippi Långstrump avhandlas. I ett sådant politiskt korrekt sammahang borde man tillbett marken hon gick på. De feministiska inslagen i hela företeelsen Pippi än för många för att ens Astrid Lindgren själv skulle kunna avfärda det hela som tillfälligheter. Du har en stark och extremt självständig ung kvinna med udda utseende som genom hela existens påpekar absurditeterna i det samhälle där mannen är normen. Därför höjer man på ögonbrynen i filmen då Pippi svartlistas. "Pippi är materialist, detta ständiga sakletande och hon har dessutom en hel kappsäng full med guldmynt".

Idag c:a 30 år efter den tid då historien utspelar sig, kan vi väl alla fastslå att Pippi inte är materialist. Silly season däremot, är en utmärkt metafor för dagens materialistiska samhälle. Säg att du köper en ny pryl. En ny mobiltelefon, TV eller iPod. Denna nya pryl får dig på gott humör i en till två veckor endast på grund av att du äger en ny pryl. Det är ett uttryck för ett ha-begär som har sitt ursprung i att vi alla definierar oss i sammanhanget av vår omvärld, där den nya prylarna representerar framgång och social status. Då saknar det betydelse att din nya mobiltelefon är lika liten,lätt, praktisk och lätt att använda som din gamla. Bara det faktum att den är ny, är skäl nog att köpa den.

Överför detta nu till silly season. Ett nyförvärv är alltid ett nyförvärv oavsett klass på detsamma. Det är roligare att värva Tommy Lycén än att flytta upp Jonathan Berg och det är roligare att värva Adam Johansson än att förlänga Kalle Svenssons kontrakt. Nyförvärven blir våra nya prylar som vi kan gå och mysa åt i några veckor innan vårt ha-begär väcks av någon annan. Jag kan bara hoppas att Blåvitts ledning inte är mer materialistiska än vad dom har råd med, samtidigt som dom är tillräckligt materialistiska för att låta oss följeslagare gå och mysa åtminstone några gånger i vinter.

Gais i allsvenskan

Helvetet frös till is och bois åkte ur. Allsvenska sportchefer gnuggar händerna precis som deras kassörer. Nästa år då jävlar-romantiken ligger tät hos mången supporter inklusive de nyblivna allsvenska Gais. Lundén är redan värvad, Sankan är på ingång och om dom inte gör en framstöt på Gustav Andersson som numer huserar på Helsingborgs bänk, blir jag grymt överraskad. Ety dom redan har Heed och Rosen i truppen, börja Gaistruppen alltmer likna Blåvitt anno 2000. Det värsta grislaget vi någonsin satt på banan.

Ett år äldre

Så var den här. 29 årsdagen. Åldersnojan känns inte av ett skit. Att fylla 29 känns lite som att fira nyårsafton 1998/1999 eller att tänka på allsvenskan i november. Nästa år då jävlar. Beträffande vuxenpoängen har jag en hel del att hämta in ännu, men jag har ju ett år på mig.

*Ordnad bostad – check
*Sambo och förlovad – check
*Hembakt bröd är godare än köpt – check
*Fyller drickabacken på ICA med lättöl och mineralvatten i stället för hallonsoda och vira blåtira – check
*Svår kaffeabstinens från och med man vaknar – check
*Funderar på vad man skall göra till jul och nyår i oktober – check
(* Körkort)
(*Ordnad ekonomi)
(*Gillar Bruce Springsteen)

Som ni ser har jag en del att jobba på och om jag känner mig själv, känns dom två översta inte så speciellt angelägna eller nära i tiden. Brucan däremot kan gå. Coop säljer två för en för 100 spänn. Born in the USA kommer jag alltid att hata, men The ghost of Tom Joad och Born to run kan kanske funka. För när allt kommer omkring är ju Brucan mindre som sex och mer som kaffe och öl. Man tycker inte om det i början, men efterhand är det svårt att vara utan.

Jag kandiderar

Som svar till alla tusentals änglar som otåligt väntat på besked, kan jag nu ge svar på tal. Jag kandiderar till IFK Göteborgs styrelse. Tack för alla uppmuntrande mail!

Det jag först och främst har tänkt bidra med är:
*Att förbättra och effektivisera IFK´s verksamhet
*Förbättra kommunikationen med media och fans
*Att vi skall spela med blåvitrandiga tröjor helt utan reklam, både hemma och borta
*På en, egen ny arena innanför vallgraven, som vi äger själva
*Ta supportrarnas åsikter och önskemål på allvar
*En hel hög andra floskler
*Agera kuttersmycke på årsmötet och charma röven av Härd, Stenberg och Lasse Bexbo
*Någonting om Bebben, Steff och Torbjörn, det brukar gå hem.

Jag känner inte Sven Liljegren Sr, utan min bild av honom har jag fått enbart via inlägg på Alltid Blåvitt och Himmelriket samt de fåtal gånger jag besökt hans blogg efter reklam för densamma på ovan nämnda forum. Sven lägger alltid tyngd och auktoritet bakom sina argument och magkänslan jag får av hans kandidatur till MFF´s styrelse är inte direkt supporterinsyn och supporterinflytande. Nej magkänslan är snarare ännu en himmelsblå pamp i blivande.

Vill man prova supporterrepresentation i en styrelse, måste det naturligtvis gå via supporterklubben, som på sitt eget årsmöte väljer in/väljer bort sin representant. För själva grundtanken är väl inte att supportern i fråga skall bli "en av gubbarna", utan i stället föra supportrarnas talan?

Mvh
//Bildsköne Banner (som OBS! är ironisk.)

Veckans ord

Ja jag vet det är två dagar kvar av denna vecka, men redan nu skulle jag vilja presentera veckans ord. Och jag uppmanar er alla att använda det åtminstone två gånger, helst fler nu under helgen och i olika sammanhang.

Oomkullrunkeligt.

Personligen anser jag att oomkullrunkeligt som ord befattat, är ett oomkullrunkiligt förslag till den oomkullrunkeliga listan över oomkullrunkeliga ord.

Hur ska vi ha't?

700 miljoner till MFF av hemliga finansiärer, 35 miljoner till DIF av ohemliga nolltaxerare, Bajen ska få 10 miljoner att leka med och Elfsborg har väl fått något i den stilen också av diverse postordermiljonärer. Instinktivt ropar jag genast på riskkapitalbolag till Blåvitt. Klart att vi också ska leka med miljonerna!! Jävla sopor i ledningen som inte redan pungsalgit Wallenstam och Stena på miljoner.

Nu när jag kommit hem och sakta dricker en go folköl (folköl är godast!) så vete fan om det är så kul ändå. Får vi fram några nya Wernblooms och Berg brothers då? Får vi sitta och gotta oss åt Alltid Blåvitts rapporter från U-laget? Eller blir det bara ett jäkla jagande världen runt för våra sportsligt ansvariga efter någon ny legoknekt som ska tillfredsställa finansiärernas och supportrarnas lystnad efter spektakulära nyförvärv?

Jag vet inte, att vara supporter till en klubb är så mycket större än att bara se några männiksor med ett blåvitt märke på bröstet springa runt och sparka boll. Har man läst Stickans referat om Wernbloom, haussandet av Berg brothers följt rapporterna om Vasquez dribblingar och sedan sett dem göra debut och överträffa förväntningarna så är det en otroligt skön känsla. Den vill jag inte vara utan…

Men jag vill att Blåvitt ska vinna SM-Guld också. Fan, det är svårt... jag tar en öl till.

Fullända mig

Om någon skulle samla alla mina blogginlägg under ett och samma dokument och låta en grupp psykoanalytiker analysera innehåller, är jag ganska säker på att jag inte vill veta resultatet. Jag har tidigare lagt ut teorier om att supporterskapet sätter färg på en i annat ganska grå och trist tillvaro. De stora känslorna får upplevas och utlevas på ett sätt som varken är brukligt eller vanligt i det övriga samhället. Det är bottenlös sorg och euforisk glädje, kärlek och hat, vi mot dom, det onda mot det goda etc. Jag tänker inte trötta ut våra fåtaliga läsare med detta då det är just den skit ni själva lever i. Kontentan är i vilket fall som helst att supporterskapet tillför något som saknas i våra liv. Då undrar jag egentligen vad jag håller på med.

Var och besökte svärmor med alla våra hundar häromdagen. Följande scen utspelar sig.
(svärmor)- Men va vafan gör, Jenny (fakenamn) vafan gör han, han kissar på Chiquita!
-Va?
-Han kissar henne i ansiktet! Gå bort därifrån!!!!
Titta här, det är blött fanimig överallt! Det droppar till och med från svansen
(Jenny kommer in)
-Eh Mamma, det där är inte svansen……..och det där är inte kiss

Nu hade undertecknat hunnit bli nyfiken och kom in i sovrummet. Jag kan ge följande lägesbeskrivning. 8 månader gamla och enkulade Amigo hade genom sitt livs första utlösning, gett sin tvillingsyster Chiquita en ”full facial” samt sprutat ut miljontals små amigospermier över hela sin ”mormors” säng. Amigo är en stor pojke nu, abnomt stor om du frågar mig. Så länge sedan var det inte som han lätt fick plats i min handflata, nu får inte ens hans….förresten glöm det där sista.

Hela detta vardagsdramat slutar inte med detta, utan fortsätter med att Jenny hysteriskt skrattande ringer sina kennelkompisar och fråga om råd om hur man snabbast skall få ”svansen” att gå tillbaka i sitt bo. In i köket, hämta ispåsar samtidigt som man försöker få väck alla andra jävla nyfiket sniffande nosar från brottsplatsen.

Jag har full förståelse för att även hundar måste utforska sin sexualitet samt att dom ateistiska hundarna inte efter sekel av ingrodd religiös skuldbeläggning, är lika hämmade. Men varför i hela hisingen måste dom blanda in hela familjen i sina sexuella eskapader (i detta fall kaskader)?

Om nu supporterskapet skall tillföra något som saknas i mitt liv, så är det fanimig inte dramatik som taget ur en Almodovarfilm. Nej, vad jag behöver är lite jävla ordning och reda. Roger vid rodret med Erling, Mild och Steff i centrallinjen. Vara regerande mästare, leda serien och med väntande CL-kval mot någon ungersk gäng. Vad fan hände med 2-0 och 65 minuters kontrollfotboll? Spänning är överskattat. Jag är som jag är, nu är det upp till Blåvitt att bli som dom var.

Vad som retar mig mest med Djurgårdens guld

Jag vet inte vad som retar mig mest med att Djurgården tog guld. Därför lämnar jag en lista utan rangordning:

- Att Glenn Hyséns blåvite son är en av guldmakarna
- Att Djurgården måste upprepa ”värdiga mästare” så mycket att man undrar om de mutat någon på vägen
- Att den dryge Kjell Jonevret beskrivs som ”en rolig prick” av alla journalister (är det här mutan kommer in?)
- Att Djurgårdare som bara snackat hockey i tio år nu helt plötsligt intresserar sig för fotboll
- Att Djurgården hela tiden snackar om ”bra för svensk fotboll” när de i själva verket skiter i svensk fotboll (med all rätt).
- Att det var Elfsborg som inte kunde hålla tätt i andra halvlek i våras mot DIF och grundlade guldet
- Att Blåvitt har ett samarbetsavtal med de dryga jävlarna
- Att inte Roger G tog emot Stefan Rehn med öppna armar när han ville hem
- Att ett gäng nolltaxerare köpt ihop guldet
- Att flera ärkenötter är Djurgårdare (Lars Ohly, Fredrik Reinfeldt, Jan Scherman mfl)
- Att inte ett uns av kritik framförs mot deras klockrena Drillo-fotboll med snabba långa bollar på anfallarna när man erövrat bollen

Fast jag är inte så bitter längre, det har Wernbloom, Bergarna, Bjärsmyr, Adam, Wendt och Vasquez sett till. Blåvitt är framtiden.

"Råkade" och "faktiskt"

På jobbet dricks det kaffe vid regelbundna tider och samtalsämnena rör sig allt som oftast om samma ämnen. Just idag kom vi återigen in på det där med dokusåpor. Ni vet de där programmen som ingen ser men som alla är ovanligt välinformerade om. Det slog mig under samtalets gång att det är två ord som förekommer oftare än andra i en dokusåpadiskussion, nämligen ”råkade” och ”faktiskt”. Hur många gånger har man inte hört ”Igår zappade jag mellan kanalerna och då råkade jag se en stund på Big Brother”? Sedan kommer en lång initierad utläggning av de olika deltagarnas karaktärer. Alternativet är att man lite urskuldande säger: ”Jag såg faktiskt på Big Brother igår”. Genom att lägga till ”faktiskt” så låter det inte som att man i god tid förväntansfullt hällt upp folkölen och bänkat sig för att se Lindas bröst gunga fram utan att man på något sätt tvingades se på eländet. I extrema fall hör man någon uttrycka ”Igår råkade jag faktiskt se en stund på Big Brother”, då är det oftast ordentliga Maj-Lis som röd i ansiktet bekänner.

Dagens lista *uppdaterad*

Om man surfar igenom blogosfären eller vad den nu kallas, hittar man snabbt vad det är som jag och uppenbarligen många andra uppskattar. En bra blogg, är en narcissistisk egotripp (check), den skall dessutom helst vara anonym (dubbelcheck) samt med jämna mellanrum göra olika sorters listor. Här har jag och mina bröder halkat efter lite. Laul listar allt från dumma citat till kebabhak i Hammarkullentrakten. Det ironiska mästerverket http://karolinalassbo.blogspot.com/, listar 30 låtar man måste lyssna på när man sminkar sig till partyt.

På väg upp till södermalm satt jag och en god vän och skulle lista dåliga filmer med Weasley Snipes och John Travolta. Mycket svårare än det först verkar. Väl när man sitter med penna och papper, är det ganska svårt att komma ihåg en massa, filmer man gjort sitt bästa att förtränga. Det får mig osökt att komma till dagens lista och jag behöver hjälp för att få samlingen komplett.

Kategori - Filmer där Joe Pesci slår ner folk med en telefonlur.

1. Maffiabröder
2. Tjuren från Bronx
3. Casino
4. JFK

Så kom igen nu och bidra! (Tack Stikkan)

PS. Hur gör man såna där länkar? DS

Vem tror du att du lurar Werner

Tomas Wernersson! Nummer två, strax efter Dan Corneliusson och klart efter Johnny Ekström på min barndomsidolslista. Vem tror du att du lurar? Ja vi vet att Dif varit bra i år, vi vet också att du håller på oss och att du tycker vi är på rätt väg. Ditt årets lag var verkligen ett under av överobjektivitet. Varför inte säga vad du tycker i stället?

För du kan fan inte mena allvar. Se dig själv i ögonen framför spegeln ikväll, hävda att Teddy Lucic är ensam bland landets övriga 13 allsvenska lag som platsar i Difs backlinje. Och håll dig för skratt i tre minuter.

Klarar du det Werner, så lovar jag att förtränga det faktum att Torbjörn inte var ensam om att vägra slå en straff på Nou Camp 1986....

Ännu en produktiv kväll framför TV´n

Det är inte det att jag inte har något liv. Det är pengar jag har ont om.

Det finns artister man av någon anledning får för sig att man inte gillar och sällan om ens någonsin tar man mod till sig och ändrar sig. Nirvana var ett sånt band, Pink Floyd ett annat. Jag har aldrig gillat Moneybrother. Det enda som för popmusiken framåt är inte nya ton och ackordsföljder, det är orginalitet. Moneybrother har jag sett som Stockholms svar till Håkan Hellström (som jag för övrigt också hatade i början, men tvangs ge upp när jag hörde "ramlar" live). Göteborg byts ut mot Stockholm, svenska mot engelska, Majorna mot Södermalm, Gajs mot Bajen och tokroliga blåsmusiker som sjunger repliker byts mot....tja tokroliga blåsmusiker som sjunger repliker.

Ikväll gav jag upp. Moneybrother gästar programmet Album på SVT och lossar av en fuktigt stenkåt version av den gamla knullsången Slow love från klassiska Sign ´o´the times med Prince. Det är nästan med sorg i hjärtat man inser att man haft fel. Att ändå erkänna det vid 29 års ålder kanske är ett bevis på mognad. Men fan vet om den dagen kommer då jag erkänner att Totti, Ronaldinho och Hasse Berggren är bra. Någon måtta får det vara.

Är det bara jag som tolkar in precis allt i sagan om ringen- filmerna till Blåvitt? Och dessutom numera hoppas att allting ordnar sig i del 3? Precis som i verkligheten....

Visst Frodo är modig, stabil och står pall mot de onda krafterna. Men han behöver sin lojala Sam vid sin sida samt en liten hal, tvåhövvad och slemmig jävel som visar vägen. Så kom igen nu MP, ge oss en forward!